Jag satte mig i Tallen, i östra änden av Markalyckan och hade en fin kväll. I det sista skymningsljuset såg jag en skugga passera där grisarna ofta går. Fort upp med bössan och tända nattsiktet. Ah det var det där rådjuret som hållit mig sällskap tidigare på kvällen. När jag tog ner bössan åstadkom jag ett ljud. Då hörde jag ett vildsvin "blåsa" misstänksamt från andra sidan om mig. Vred på huvudet och såg en ensam gris gå in i den skyddande vegetationen. Sen hörde jag den passera stenmuren.
Ovanstående skrev jag när jag satt kvar i tornet och klockan närmade sig midnatt. Men precis när jag kommit till punkt hörde jag att det skramlade till i stenmuren.
Denna gång var jag tyst med bössan men ändå måste grisen ana oråd för den stod och glodde åt mitt håll. Jag satt stilla och väntade. Den sprang ett litet stycke, men höll sig inom syn- och skotthåll och stannade strax igen. Bredsida mot mig och skottet gick. Jag såg den ligga och sprattla och i nästa ögonblick kutade en gris iväg och jag hörde det knaka bortåt skogen. Attans! Gå på eftersök i tät, mörk skog är inte lockande. Med pannlampa och bössa gick jag över åkern mot skottplatsen och där låg grisen. Stor tacksamhet! Den måste haft sällskap som jag inte såg förrän den rusade iväg.
Jag gick och hämtade pulkan och "stjälpte" upp grisen i den. Alltså ställde pulkan på långsidan precis bakom ryggen på grisen, tog tag i benen och välte både gris och pulka. Ett fiffigt sätt som Jonas visat mig, för att få upp en gris jag inte orkar lyfta. Den här vägde nog 60-70 kg.
Tung vandring över åkern, men det är ju bara att pausa och hämta andan och sen fortsätta dra.
För att få upp pulkan i korgen ställer jag den bredvid korgen, lyfter upp ena kortänden mot korgen och drar den upp över kanten och på plats.
När jag kom hem sov Jonas gott och det fick han fortsätta med - han skulle ju jobba dagen efter. Så för att klara den här tunga grisen ensam måste jag vara lite fiffig. Jag backade in bilen en bit i garaget så att korgen med grisen hamnade rakt under kroken i taket. Med det vann jag två saker: Jag behövde inte hissa lika högt som om jag utgått från golvet, och jag hade en tom pulka att lyfta ur korgen.
Om du inte vill läsa om urtagning av en djurkropp så hoppa över detta stycke:Det tar en stund och det behövs några knivar och det går åt några uppsättningar handskar när jag tar ur en gris. Jag börjar bli van och vet hur jag ska göra för att det ska bli bra. Ett par moment brukar Jonas göra så dem är jag lite mer ovan på. Dels att sota den, men det går bra bara jag är försiktig. Dels att såga upp bröstbenet för att få ut det sista av blod och annat ur djurkroppen. Jag är inte så bra med såg så jag testade en annan variant. Jag skar loss huvudet och skar igenom atlaskotan. Av tyngden följde struparna med ut och det blev öppet för det sista att rinna ut. Eftersom det fanns ett par flugor i garaget trädde jag en viltsäck över kroppen innan jag gick in.
Jag kände mig så nöjd och stolt när jag var klar. Tänk så mycket kunskap jag har om detta numera. Jag är ganska stark när jag vill/måste. Och dessutom hittar jag på lösningar för att klara det musklerna inte räcker till för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar