Idag valde jag att stanna hemma och väva istället för att följa med och jaga. Det blev ett antal trivsamma timmar i min vävstuga. Men inga nya bilder för jag har redan visat upp mina pågående vävar.
Väven som får mig att tänka på lovikka-vantar har jag valt att kalla Love Erika med anledning av Erika Aittamaa som hittade på dessa vantar i slutet av 1800-talet. Jag valde garn ur mitt restlager och hittade ullgarn i dova men samstämda nyanser. Jag tror det är mattullgarn så kvalitén har blivit ett väldigt grov tyg. Jag har nu vävt tills en av färgerna tog slut. Det blev ca 1,5 meter och bredden är 44 cm. Undrar vad jag kan använda den till. Kanske möbeltyg, väska eller kudde. Det kunde bli en jacka om jag haft mer och en kjol kunde vara snyggt (men det är det kanske för grovt för). Jag får grunna på det där ett tag. Nu får jag hitta på något annat att göra av varpen som fortfarande har några meter kvar - den tar visst aldrig slut 😉
Väven med öglemohair är i många avseenden motsats till Love Erika. Den är supermjuk och skön, lite stretchig och med samma inslag hela tiden. Nu har jag vävt de två delarna som krävs för den blå ponchon. Dags att börja nysta det röda garnet så jag kan fortsätta med nästa poncho.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar