Att bygga i sand

På stranden i Las Palmas var flera miljöer från julevangeliet uppbyggda. Olika konstnärer hade byggt olika delar av det. Där fanns tydliga gångar man fick följa, informationsskyltar och strålkastare för belysning på kvällarna. Det var fritt inträde till området men man fick gärna ge ett bidrag till ett soppkök.

Vi tittade på det ett par gånger och förundrades.
Det var en helt ny upplevelse att se allt detta uppbyggt i sand.

"det är fullt"

Maria vilar ut, och Josef sitter med Jesusbarnet i famnen. Djuren ser på

Änglasången

Tre vise män

I strålkastarljuset på kvällen gavs ett annat intryck.

Vi förundrades också över att ett så stort arbete gjorts i ett så förgängligt material som sand. Ett par dagar efter att vi traskat runt och tittat, var allt jämnat med marken och inte något visade vad som funnits. Inte för att jag kan något om att bygga i sand, men jag föreställer mig att det är en del förarbete för att sanden ska vara lagom fuktig och lagom packad att kunna skapa i. Och sen själva processen att få fram dessa miljöer - en kan undra hur många människor som varit inblandade och hur lång tid det tagit. Och sen staket, gångar, skyltar, belysning, bemanning.
Så mycket arbete! Och efter en tid fanns inte ett spår kvar!
Hur lätt hade det inte varit att strunta i allt detta byggande, de skulle ju ändå snart förgå.
Men tack och lov tänkte de inte på det sättet, utan byggde upp miljöerna.
Och allt detta arbete var sannerligen inte förgäves:
Jonas och jag fick intryck och tankar, och så var det säkert för väldigt många andra också. Jag kan inte gissa hur många som fick en upplevelse av att se det.

Hur många gånger tänker jag inte saker som: "Det är inte lönt att jag gör det här, det fyller ingen funktion" "Jag bryr mig inte om att säga det här, det är säkert inte viktigt" "För mycket jobb för så lite effekt".
Men jag vill minnas sandbygget och låta det påminna mig:
Även det som snart försvinner kan göra skillnad för någon. Ibland är det lönt att lägga ner lite extra jobb, även om det kanske inte verkar så, men någon kan behöva det.
Ett leende och vänliga ögon, att göra någon en tjänst, att hjälpa till med det en kan, att lyssna, eller att tala. Det är sådant som till synes är byggt i sand och snart försvinner, men som kanske ändå ger ett bestående värde.