Gläd dig med mig: Jag har fått en medicin som hjälper mot min depression!
Jag tror det är lätt att tänka: Depression?! Hon som alltid är så glad och ler mot alla människor.
Jo, det där är också sant. Men allt syns inte på utsidan. Mörkret har jag mestadels burit inuti.
Behandla nu inte mig ett dugg annorlunda än tidigare! Om någon du känner – som du inte visste hade ont – berättade att hen äntligen fått hjälp med sin mångåriga ryggsmärta eller huvudvärk. Då hade du sagt: ”Oh så skönt att du fått hjälp! Men inte visste jag att du hade ont, du som alltid varit så rakryggad/hållit huvudet högt.”
Smärtan har påverkat personen hela tiden, även om det inte synts, och nu är den lindrad. På samma sätt är det med mig. Mörkret har tyngt mig trots att det inte synts på utsidan, men nu har det lättat. Bemöt mig som du gjort förut.
Det är väldigt nytt för mig och allt har säkert inte stabiliserats än (och jag plågas av tuffa fysiska biverkningar). Men nu finns det ljus. Och jag vill glädjas redan nu, även om jag inte vet hur allt kommer att bli.
Vi måste inte prata om det här när vi möts. Men vi kan gärna prata om du vill. Anledningen till att jag skriver är för att det talas alldeles för lite om psykisk ohälsa, fast det är ganska vanligt. Jag har skrivit en del av mina tankar kring mitt mående. Det finns här om du vill veta mer, eller om du känner någon som du tror skulle behöva stödet av någon annans historia.
Jag tror det är lätt att tänka: Depression?! Hon som alltid är så glad och ler mot alla människor.
Jo, det där är också sant. Men allt syns inte på utsidan. Mörkret har jag mestadels burit inuti.
Behandla nu inte mig ett dugg annorlunda än tidigare! Om någon du känner – som du inte visste hade ont – berättade att hen äntligen fått hjälp med sin mångåriga ryggsmärta eller huvudvärk. Då hade du sagt: ”Oh så skönt att du fått hjälp! Men inte visste jag att du hade ont, du som alltid varit så rakryggad/hållit huvudet högt.”
Smärtan har påverkat personen hela tiden, även om det inte synts, och nu är den lindrad. På samma sätt är det med mig. Mörkret har tyngt mig trots att det inte synts på utsidan, men nu har det lättat. Bemöt mig som du gjort förut.
Det är väldigt nytt för mig och allt har säkert inte stabiliserats än (och jag plågas av tuffa fysiska biverkningar). Men nu finns det ljus. Och jag vill glädjas redan nu, även om jag inte vet hur allt kommer att bli.
Vi måste inte prata om det här när vi möts. Men vi kan gärna prata om du vill. Anledningen till att jag skriver är för att det talas alldeles för lite om psykisk ohälsa, fast det är ganska vanligt. Jag har skrivit en del av mina tankar kring mitt mående. Det finns här om du vill veta mer, eller om du känner någon som du tror skulle behöva stödet av någon annans historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar