Snön vräker ner och bäddar in allt i tjocka lager vitt.
Det blir så tyst när det är så mycket snö. Det är en speciell sorts tystnad.
Nu går naturen verkligen till vila. Finns inte så mycket annat att göra under en halvmeter snö. Det är bara för växligheten att vänta i stillhet. Vänta tills ljuset och värmen når fram igen, då när det är dags att vakna och börja växa.
Vintern får mig att vilja gå i ide som en gammal björn, stänga dörren och vänta tills våren kommit innan jag tittar ut igen.
Jaja, jag VET att det är vackert med all snön!
Men vintern är inte min grej, det är inte nu jag fylls av energi och livsglädje. Kylan, mörkret och snön får mig att gå på sparlåga, att bara hantera det nödvändigaste, resten finns det inte kraft för.
Jag känner det som att jag också gått in i ett vilo-stadium på något sätt. Tillåter mig att känna trötthet, tillåter mig att vila. Inte göra något alls. Vänta på att kraften ska vakna igen. Och det gör den i sinom tid.
Håll ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar