Men dagen började fint. Vi steg upp vid halv fem och åkte ut i skogen i hopp om att skjuta rådjur. Eftersom vi åkte gemensam bil valde vi två torn ganska nära varann. Jonas släppte av mig vid Daisys torn innan han körde vidare till Norråkern. Jag traskade genom det våta gräset. Gick ganska tyst men räknade ändå med att om det fanns djur i närheten skulle de höra mig och hålla sig undan, så jag inte hade något att hoppas på förrän efter en stund av tystnad i tornet. Jag hade delvis fel. De hörde mig inte så tidigt som jag trodde. När jag var nästan framme vid tornet mer anade jag än såg mörka skuggor som for iväg från det öppna området framför mig och det knakade rejält i skogen. Jag stod där och lyssnade på flyende djur, och undrade varför jag inte smugit sista biten, varför jag inte laddat och varför jag inte hade hörselkåporna på mig. Kunde ha varit ett par älgar, men troligare en hel flock vildsvin eftersom det lät så mycket.
Daisys torn är trevligt. Ligger på en liten kulle och med utsikt åt alla håll. Jag satt där och drack kaffe och åt kalla våfflor till frukost i det första gryningsljuset. Småfåglarna var redan vakna och höll mig sällskap. Lite senare kom ett par rådjur också och stannade hela morgonen. Men de var långt borta och ganska skymda så jag kunde inte säkert avgöra, men jag tror att det var en get och ett kid. Visserligen är kiden lovliga nu, men det var inte tal om att skjuta på det avståndet. Fint är det att få se dem ändå. Det kom en regnskur och det smattrade mysigt på plåttaket. Men jag hade det bra, och drack en kopp kaffe till. Och när regnet dragit förbi bröt solen igenom och dimmorna steg. Så vackert!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar