Pinnar (eller Att klippa ner och snåla på varpen)

 

Det är så kul att väva grytunderlägg av pinnar. Men nu hade det blivit för tjockt på tygbommen så jag var tvungen att klippa ner det som var färdigvävt. Jag ville att så lite varp som möjligt skulle gå till spillo i den hanteringen och bestämde mig för att testa att limma. Jag har läst om det tidigare, men mindes inte exakt hur det stod så jag testade helt enkelt. Som vanligt alltså.

Så här gjorde jag:
Efter att det sista grytunderlägget var klart vävde jag några cm till. När jag klippte av varpen fanns det alltså några cm väv kvar i vävstolen. Den remsan strök jag lim på. Insåg att det kanske vore smartare att limma och låta torka innan jag klippte, men det får jag komma ihåg till nästa gång (det är därför jag skriver här). För att inte ha klibbigt lim som hamnade på fel ställen, och för att stärka upp ytterligare, tryckte jag fast några remsor mattrasor i limmet. Sen fick det torka till nästa dag.

När det torkat virade jag ett rep så att det fäste min limmade ände av varptrådar vid bomkäppen. Minimal åtgång på varp. Bara att börja väva igen. Nästa gång ska jag sätta de yttersta varven längre ut på remsan. Som det var nu så drogs ytterkanterna upp för mycket och jag behövde jämna ut med ett spröt innan jag kunde börja väva.

Jag vet inte riktigt hur mycket varp jag har kvar men några meter är det så än kan jag experimentera med material och inslagsordning för olika rutor och ränder.

En hel rulle av underlägg

Fållade och klara

Den där dagen då limmet torkade klippte jag isär alla grytunderlägg och sicksackade ändarna. Sen vek jag ändarna (fållarna) tredubbelt och sydde på maskin med tre-stegs-sicksack. Och så var grytunderläggen klara. Det blev 22 stycken. En i rep, sex i gullris, sju med kvistar från äppelträd och åtta av höstaster. Och i varpen som är kvar har jag redan gjort en till med rep och två med höstanemon. Nu måste jag klippa till lagom längder på pinnar innan jag kan fortsätta.

Snön är tillbaka

"Allting har sin tid, livet har sin gång. Allting är skapat skönt för sin tid om det får ha sin tid" sjöng Börje Ring i min ungdom. Det stämmer fortfarande.

Ikväll dalar massor av stora snöflingor mot marken och bäddar in allt i mjukt men kallt fluff.
Hade det varit i december hade jag njutit, glatt mig åt den mysiga vinterkänslan, sett fram emot promenader i snö och hur vackert allt är när naturen är vit och böljande.
Men nu är det mars och jag längtar efter våren. I trädgården har lökar börjat sticka upp och de tidiga vårblommorna har slagit ut. Jag vet att de klarar sig bra under det isolerande täcket av snö, och jag anar att den här snön inte kommer att ligga så länge. Men ändå. Så här års gillar jag inte snön.
Jag kan inte njuta av det som på vintern. Nu suckar jag och gruffar. Sen lägger jag på lite mer ved på elden, tittar till mina plantbarn eller flyr ner till mitt kreativa vävrum för att slippa befatta mig med snön och försöka sätta fokus på annat än vårens tillfälliga bakslag.

Nåja, ett par dagar blir det väl till att skotta, halka, pulsa och frysa igen. Sen kommer bättre tider.

Och vi åker snart söderut. Till Skåne. Undrar om våren kommit längre där?
Oavsett väder kan vi se fram emot goda dagar med trevliga vänner och nya människor. Det blir bra.

Tomater 2017

Årets tomater är sådda och de flesta har grott och kommit upp. Så om ingen oförutsedd katastrof inträffar kommer vi nog att ha (bara) 35 sorter i sommar.

1 Oxhjärta
2 oval orange tomat
3 raketformad tomat
4 Purple
5 Whipper Snapper
6 Chocolate Cherry
7 Hundreds and thousands
8 Golden Nugget
9 Brutus
10 Federle
11 Costolito Genovese
12 Silvery Fir Tree
13 Persikotomat
14 oval röd tomat
15 Tumbling Tom
16 Limmony
17 Big Rainbow
18 Tiny Tim
19 serbisk tomat
20 Pomodoro Principe Borghese
21 Pomodoro Red Cherry
22 Crovarese
23 Rambling Goldstripe
24 Bumble Bee
25 Dark Red Black
26 San Marzano
27 Bärnstenstomater
28 White Tomasol
29 gul plommontomat
30 Voyage
31 Auriga
32 Bloody Butcher
33 Black Opal
34 Vilma
35 Brandy Wine

Just nu har fröna vaknat och stuckit upp en liten grön grodd. Det är svårt att tänka sig att i slutet av sommaren är det två meter höga, kraftiga och med kanske hundra frukter.
Jag kommer som vanligt sälja av mitt överflöd av tomatplantor så om du är angelägen att få köpa just dina favoriter så kan du boka dina plantor redan nu. Priset blir, som förra året, 15 kr/st. Jag vet inte än när de kommer att vara leveransklara, men om ett par månader eller så.

Uppdaterad lista där det syns vilka sorter som fortfarande finns kvar här.

Äpplen, chili och lite till

Lediga lördagar brukar innehålla det mesta av följande:
Sovmorgon.
Långsam frukost.
Småplockande med allt möjligt här hemma i den ordning och det tempo det råkar bli.
Måltider när det faller sig
En runda i skogen för att titta till jaktmarkerna.
Laga middag tillsammans.
Äta gott.
Somna glada över en dag tillsammans.

Så även denna lediga lördag.
Småplocket bestod för min del av att beskära det ena av våra äppelträd. Det är ju inte något jag egentligen kan, mest kör på känsla. Tröstade mig med det någon sa häromdagen "Det enda sättet man kan göra fel på är att inte beskära alls"
När temat ändå var äpplen, hämtade jag några av förra årets äpplen i matkällaren. De är skrynkliga och lite mjuka men fortfarande goda. Jag gjorde portionspajer åt oss till fikat.
Sen tog jag ut matberedaren till uteköket och mixade en hel del av förra årets torkade chilifrukter. Chiliflakesen hällde jag upp i små flaskor som jag satte etikett på och ska ge bort nästa helg, till vänner som gillar smaker (gärna starka smaker).

Både äpplena och chilin är ju minnen från förra året. Men nu kan jag belåtet konstatera att det finns förutsättningar för den kommande säsongen. Tomaterna som jag sådde och som har stått ovanpå kaminen för att ha det varmt och gott om fötterna (rötterna) har kommit upp. Nästan allihopa. Det innebär att jag kommer att ha en del del plantor till salu om ett par månader. Funderar på att göra en lista över mina sorter så att den som är angelägen kan boka upp sina favoriter tidigt. Det får bli ett annat tillfälle för nu är det dags att titta till köttbiten i stekgrytan och rotfrukterna i ugnen och att skära en sallad för nu är jag hungrig

Droppar

De senaste dagarna har bjudit på aprilväder trots att mars månad just börjat. Lite sol, lite blåst, lite regn, men faktiskt ingen snö (än). Och regnet har stundtals känts lite som vårregn. Sånt där stilla regn som riktigt känns att det gör nytta i naturen och sugs upp av marken. Till skillnad från det tunga regnet på hösten och vintern som liksom SLÅR ner mot marken. Inifrån har jag tittat ut och noterat dropparna på rutan. Regnet har känts livgivande.

I trädgårdarna står snödropparna i klungor. Pålitliga budbärare om våren. De som finns hos oss står kanske lite skuggigt för de är ofta senare än andras. Men de finns där!

I vår trädgård finns också snödropparnas like: snöklockor. Jag vet inte om de alls är släkt men de påminner om varandra med sina smala blad, sina vita nedåtböjda klockor och sin blomningstid. Men snöklockorna har en knubbigare klocka och den har dessutom gröna prickar längs nederkant på "kjolen". Och de doftar ljuvligt. Som liljor. Det är kanske därför de också har namnet Klosterliljor. Än så länge är det bara en blomma som har börjat svälla ut kjolen lite, de andra avvaktar i bakgrunden så länge. Och trots att den är så liten har den fångat många små regndroppar som extra dekoration.

På plats

Många månader har mattan suttit i vävstolen. Många timmar har det gått åt för att väva den. Många problem har jag stött på pga att vävsättet gör att olika mycket går åt av varptrådarna (efter sammanlagt 3 meter matta var skillnaden på varptrådarna ca 30-40 cm!).

Men det har varit en glädje att väva den. Fascination över att det faktiskt fungerar - det blir rutigt. Mattan är tredubbeltjock eftersom en trasa ligger överst, synlig, en ligger underst och en ligger mellan dem. Glädje över att det blev som jag planerat. Och över att det blev snyggt. Visst, jag kan se detaljer som kunde gjorts bättre, men jag väljer att inte fokusera på dem.

Nu är fransen knuten och mattan på plats. Vad tycks?

Förberedelser inför det som kommer

Med "det som kommer" menar jag förstås våren.

Det finns dagar då man kan tro att våren redan är här, när solen skiner varmt, talgoxen kvittrar och vintergäcken lyser illande gul i det gråbruna fjolårslövet. Men lika många dagar känns den avlägsen när nordanvinden tjuter, snöflingorna dalar eller vinterregnet faller tungt.
Det är bara februari. Tålamod, tålamod. Men vissheten finns - våren kommer att komma.

Vissa saker behöver göras för att förbereda inför våren.

På lördagen, när det var sol och blå himmel (men inte jättevarmt) städade vi en del i trädgården. Vi klippte ner ris från förra årets fägring: höstanemon, elefantgräs, rosenflockel, jättedaggkåpa mm. Och vi rensade bort täcket av löv i en del rabatter. För att ge utrymme och ljus och luft åt vårens tidiga budbärare: snödroppe, snöklocka, krokus och några till.

På söndagen ägnade jag mig åt helt andra förberedelser. Jag sådde tomatfrön. Det blev 34 sorter (och jag kommer att få en till av en kollega) och det är en klar minskning från förra året då jag hade 45. Då blev det ganska trångt. Nu hoppas jag det ska funka bättre. Men jag kommer också att minska på antalet odlingsplatser så vi får se hur det blir.
På senare år har jag begränsat mig till två frön av varje sort (med undantag för vissa favoriter) men i år överdrev jag lite och satte tre frön av de flesta sorterna, ibland fler. Ja, det blir mer jobb så småningom, men jag kunde inte låta bli ;)

Samma men olika

Två lördagar i följd har vi tillbringat tillsammans med våra goda vänner P och K. Båda dagarna jättetrevlig och mycket prat, men det är nästan den enda likheten mellan dessa lördagar.

Förra helgen åkte vi på utflykt.
Förundrades över vackert glas på Målerås glasbruk. Gick länge i shoppen och njöt, men handlade bara lite.
Vidare till Kosta outlet där vi ägnade en hel del tid i jakt- och fiskebutiken. En av oss behövde ett nytt sikte. Samtidigt fick vi en trevlig pratstund med en vapentekniker. Ett par av oss kollade utbudet i skoaffären och jag köpte två par nya skor perfekta att ha inomhus på jobbet. Sen hör det till att gå ett varv i inredningsbutiken och bli lite inspirerad. Avslutade med taco-buffé på en restaurang.
Mycket prat om allt möjligt både i bilen och på målen för vår utflykt.

Den här helgen hemma hos dem för att Jonas och jag skulle få lära oss lite om att göra egna isterband. Mycket småprat i köket hela eftermiddagen. Att jobba tillsammans, göra något, tycker jag är ett oöverskattat sätt att umgås. Bortåt fem kilo ingredienser resulterade i drygt 40 isterband och rejält med fyllning till kvällens pizza. Det var enklare än jag trott så det dröjer nog inte innan vi ger oss på det här med korv. Det var kul.

Samtal

Tänk så mycket ett samtal kan medföra!

De senaste dagarna har jag haft förmånen att hamna i flera olika samtal om vitt skilda ting, både på jobbet och hemma. Det har varit

• jämlikhet och jämställdhet 
• tekniska tips och kluriga ikt-lösningar för att möta lärares behov
• tankar kring föräldrarollen och om relationen till sina barn
• transsexualitet och vad det kan medföra för både den enskilde och dem som finns runt om kring
• lärares pressade situation med höga krav och alltför lite tid
• vilka sorters tomater som är bäst och godast
• odling i köksträdgård och växthus
• hur styrelseengagemang i en nationell förening fungerar med möten och resor
• glädjen i att komma tillbaka när en varit borta från jobbet en tid
• relationer som får extra tillskott genom webben - bloggar, facebookuppdateringar mm
• erfarenhetsutbytet och kunskapen som bjuds i fb-grupper formade kring något speciellt
• återseendets glädje
• farhågor och bekymmer över samarbete med någon som gör och prioriterar annorlunda än en själv
• upprördhet över att vara ogrundat uthängd för något och som en måste försvara sig emot
• konstaterandet att livet har två vågskålar som ständigt fylls på med gott resp ont, och att en kan välja var en vill lägga sitt fokus
• planer för den kommande helgen
• tacksamhet över ljuset som februarisolen ger
• frågan kring hur en får till stånd en förändring som några anser nödvändig och andra värjer sig emot
• sömnlöshet och trötthet
• upplevelsen av att vissa perioder innehåller veckorna fler måndagar än fredagar
• små och stora planer för framtiden
• och en massa andra saker...

Det är i mötet med andra som mycket av livet finns.
Det är där jag utvecklas, ser nya perspektiv och infallsvinklar, inser mer av hur det är att vara människa. Både att vara jag, och hur det är att vara du.
Även till synes ytliga samtal kan innehålla ett stråk som är viktigt.
Och vid helt oväntade tillfällen kan en få ett ord eller en formulering som blir någon slags hälsning eller signal som behövs.
Bara det att få del av andras liv i någon liten del är berikande. Faktiskt ibland också de gånger som någon bara behövt få "ösa ur sig" av sin upprördhet.

Jag vill säga Tack! till alla er som finns i min kontaktyta. Tack för ord, leenden, samtal, frågor, funderingar. Tack för att du delar med dig till mig. Tack för att du låter mig vara en del av ditt liv samtidigt som du påverkar mitt liv och är en del av det.

"Tillsammans" är väldigt bra!

Rapport från min vävstuga

Den gångna veckan har jag många dagar velat väva men av olika anledningar har det inte blivit av. Så när helgen kom var längtan efter att väva desto större. Och vävt har jag gjort! Många timmar! Två grytunderlägg och 30 cm på min rutiga matta. Nu är jag glad och nöjd. Men lite stel i skuldrorna.

Vi har faktiskt gjort andra saker också den här helgen. Goda vänner föreslog utflykt och tillsammans åkte vi till glasbruket i Målerås och till Kosta outlet. Mycket prat och samvaro fick vi förutom lite shopping av glas, skor och sikte till en bössa. Hemma har vi äntligen satt upp ett par hyllor i vävstugan. Och så allt det där vanliga som dagarna innehåller.

Men vävningen har fått ta tid:
Grytunderläggen av pinnar var länge sen jag vävde på så jag hade nästan glömt hur lätt och roligt det är. Och när jag väl kom igång blev det två pinnunderlägg. Nya favoritpinnarna är höstaster. Raka, släta och hållbara. Det börjar bli rätt tjockt på "tygbommen" nu.

Den rutiga mattan var tänkt att bli 150 cm och jag vägde och räknade på mina trasor av olika färger. Men sen möblerade vi om i Magnolian (rummet där mattan ska ligga) och det skulle bara bättre med en längre matta. Tack vare att mamma kunde komplettera mina trasor ur sitt förråd kunde jag väva längre än jag planerat för. Den här helgen har jag vävt tre rader av rutor. Nu är två av de grå nyanserna slut och därmed är mattan klar. Den blev två meter. Det tror jag kommer bli alldeles lagom.

Och ärligt talat är det med blandade känslor jag vävt på den rutiga.
På ett sätt jätteroligt för det är så häftigt att det funkar att väva rutigt och det blir riktigt snyggt.
Och samtidigt frustrerande och irriterande på grund av att varpen sträcks olika mycket. De trådar som lägger trasorna i olika lager har en rakare och därmed kortare sträckning än de som ser till att hela mattan blir i tuskaft. Dessutom är det en del trådar som är extra lösa utan att jag vet varför. Det har behövs många grejer att peta in under trådarna på garnbommen för att hålla allt någotsånär jämt spänt. Och varje gång jag har behövt dra fram varpen har jag måst ändra alla dessa arrangemang. Alldeles på slutet kom jag på att använda spännband för att dra ner ett par rundstavar. Det har funkat förhållandevis bra för de ha ju inte "hoppat loss" när jag dragit fram. Det måste jag komma ihåg till nästa matta. För problemet med olika långa varptrådar kommer ju att uppstå igen även om tanken nu är att klippa ner mattan och börja om med jämna trådar.