söndag 19 februari 2017

Rapport från min vävstuga

Den gångna veckan har jag många dagar velat väva men av olika anledningar har det inte blivit av. Så när helgen kom var längtan efter att väva desto större. Och vävt har jag gjort! Många timmar! Två grytunderlägg och 30 cm på min rutiga matta. Nu är jag glad och nöjd. Men lite stel i skuldrorna.

Vi har faktiskt gjort andra saker också den här helgen. Goda vänner föreslog utflykt och tillsammans åkte vi till glasbruket i Målerås och till Kosta outlet. Mycket prat och samvaro fick vi förutom lite shopping av glas, skor och sikte till en bössa. Hemma har vi äntligen satt upp ett par hyllor i vävstugan. Och så allt det där vanliga som dagarna innehåller.


Men vävningen har fått ta tid:
Grytunderläggen av pinnar var länge sen jag vävde på så jag hade nästan glömt hur lätt och roligt det är. Och när jag väl kom igång blev det två pinnunderlägg. Nya favoritpinnarna är höstaster. Raka, släta och hållbara. Det börjar bli rätt tjockt på "tygbommen" nu.



Den rutiga mattan var tänkt att bli 150 cm och jag vägde och räknade på mina trasor av olika färger. Men sen möblerade vi om i Magnolian (rummet där mattan ska ligga) och det skulle bara bättre med en längre matta. Tack vare att mamma kunde komplettera mina trasor ur sitt förråd kunde jag väva längre än jag planerat för. Den här helgen har jag vävt tre rader av rutor. Nu är två av de grå nyanserna slut och därmed är mattan klar. Den blev två meter. Det tror jag kommer bli alldeles lagom.



Och ärligt talat är det med blandade känslor jag vävt på den rutiga.
På ett sätt jätteroligt för det är så häftigt att det funkar att väva rutigt och det blir riktigt snyggt.
Och samtidigt frustrerande och irriterande på grund av att varpen sträcks olika mycket. De trådar som lägger trasorna i olika lager har en rakare och därmed kortare sträckning än de som ser till att hela mattan blir i tuskaft. Dessutom är det en del trådar som är extra lösa utan att jag vet varför. Det har behövs många grejer att peta in under trådarna på garnbommen för att hålla allt någotsånär jämt spänt. Och varje gång jag har behövt dra fram varpen har jag måst ändra alla dessa arrangemang. Alldeles på slutet kom jag på att använda spännband för att dra ner ett par rundstavar. Det har funkat förhållandevis bra för de ha ju inte "hoppat loss" när jag dragit fram. Det måste jag komma ihåg till nästa matta. För problemet med olika långa varptrådar kommer ju att uppstå igen även om tanken nu är att klippa ner mattan och börja om med jämna trådar.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar