Judit och jag

Jag trodde att jag löst det och klurat ut den vävuppsättning jag gett mig på att tyda. Jag varpade en liten provväv och satte upp. Resultatet blev INTE som planerat. Tillbaka till ritbordet alltså. Jag kollade foton på den lilla vävremsan, jämförde med solvordning och uppknytning, försökte tolka texten i boken, hittade ytterligare information. 

Till slut gjorde jag trampuppknytningen tvärt om i programmet på datorn. Och då minsann började det likna något. Men jag var inte helt nöjd med några av detaljerna så jag skruvade lite på inställningarna tills jag blev nöjd. Dags att testa igen. Så jag knöt om alla trampor i vävstolen och började väva igen. 

Den trampordning jag fokuserat på blev precis som jag ville. Det kändes så gutt att det äntligen stämde!

Jag provade de andra trampordningarna. Det blev väldigt snyggt! Den enklaste trampordningen är jättefin. Men inte som det borde bli. Resultatet blir inte som Judits. Så nu är frågan om jag ska fortsätta leta efter Judits uppknytning. Eller om jag ska nöja mig med en snygg väv - inspirerad av Judit.

Här kan du läsa mer om Judits vävar och om mina tidigare försök