Ikväll har jag äntligen haft tid att väva. Det gör mig gott i själen att ägna mig åt vävningen. Kanske både för att det är stillsamt och metodiskt - nästan lite meditativt - men också för att skapandeprocessen och det faktum att tyget växer fram under mina händer är så konstruktivt. Bokstavligt talat.
Så här års är det kallt i vävstugan och även om jag har kofta och sockor måste jag pausa för att gå in i huset och värma upp mig. I huset är det sån där trivsam värme som blir när en eldar i kaminen.
En skön kväll i min ensamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar