Vi kryar långsamt på oss även om det ofta känns som "två steg framåt och ett tillbaka". Och ibland känns det som tvärt om. Men visst går det åt rätt håll. Jag har varit feberfri i snart en vecka och emellanåt försökt att göra lite saker här hemma. Det har gått långsamt och med många pauser.
När potatisen var upplockad ur landet släppte jag dit hönsen istället. Ett slags växelbruk kanske. Min förhoppning är att de ska plocka bort de orgäsrötter som finns där, och gärna gödsla där. Hönsen verkar trivas och jag tycker de gör nytta. Men några av dem har kommit på hur man smiter ut ur inhägnaden så vi får dagligen ägna oss åt att försöka få in dem på rätt ställe igen. "Hönsfösare" och "hönsaherde" är titlar vi kan lägga oss till med nu.
Potatisen har jag vägt och det visade sig vara ganska exakt 100 kg! Imponerande mycket tycker jag. Och då har vi ju redan plockat upp och ätit sedan midsommar. En hel del är ganska skorvig, men nästan ingen potatis är grön.
Ja, och så har jag varit lite i vävstugan. Mikaels badlakan är klart nu och jag ska börja fundera på hur nästa ska se ut. En liten tunn varp i bomull ska sättas upp och bli en sjal i solfjädersskeden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar