Portionsgris

Flera kvällar har det kommit ett helt gäng vildsvin till åteln i hästhagen, och de har kommit ganska tidigt på kvällen. Flera kvällar har åteln varit bemannad av jägare. Men det har inte hänt samma kvällar. Har grisarna ett sjätte sinne och håller sig undan månne?

Häromdagen inträffade det äntligen att grisar och jägare var där samma kväll.
Jag kom ut till skogen vid åttatiden och satte mig i tornet. Alldeles vindstilla och inte särskilt kallt. Inget månljus, men en del snö låg kvar på marken och gav lite ledljus. Satt där och lät tankarna vandra medan öronen var på helspänn.

Efter en timme hörde jag ljudet av sten i diket en bit bort, och straxt efter bröts en och annan kvist i hagen till höger. Och sen ett glufsande rakt framifrån.

Jag hade lånat Jonas nattsikte och när jag satte igång det såg jag att det var många grisar, kanske 8-10 stycken. Märkligt att de hördes så lite fast de var så många. Det lät faktiskt mer när de åt än när de kom gående.

Jag osäkrade bössan och sökte efter någon som stod bra till och ganska snart hade jag en liten gris på kornet. Den stod med fin bredsida åt mig och utan att någon annan stod bakom. Den föll på plats, sprattlade lite men förblev liggande. Åt vilket håll de andra tog vägen har jag ingen aning om.

Nu är det alltså en gris mindre i skogen. En liten en. Levandevikt på knappt 20 kg visade det sig när vi kommit hem till garaget med den.

Storstädning och omorganisation

Min vävstuga har en tendens att bli uppsamlingsplats för allt möjligt som inte har någon egen plats att vara på. Ofta när jag plockar undan någon annanstans i huset så hamnar grejerna där. Rester efter genomförda projekt och efter julklappstillverkning har blivit kvar. En vävstol har puttats undan och står i vägen för arbetsbordet. Dessutom är det väldigt länge sen jag städade där. Sammantaget var det ett stort behov av att röja, fixa, organisera och städa.
Jag har sett fram emot att göra det, för jag vill ha det i ordning så jag kan väva.
Men samtidigt har jag bävat för att göra det, eftersom det är så mycket att ta tag i, och svårt att veta var en ska börja.

En av mellandagarna var det dags.

Jag använde större delen av dagen åt att plocka i ordning, återställa ordning, fixa till vävstolar, dammsuga. Men det räckte med en dag. Nu är det fint. Jag har överblick. Och allt är redo att användas. Så nu är det bara att sätta upp vävar och väva vidare. Härligt. Jag är så glad över min fina vävstuga. Och stolt över vad som skapas där.

Här kommer man in i min vävstuga.
En vävstol till vänster och två rakt fram. Till höger ett skåp med tyger till mattrasor

Här skymtar alla tre vävstolarna, och arbetsbordet bakom

En del av mitt garnlager

En låda med fack för flaskor blev bra förvaring för vävspännare, mattstickor och annat

Hylla med allehanda smågrejer och material

Annandagsjakt

Enligt trevlig tradition samlas familjens jägare på annandagens morgon för att jaga tillsammans. Och vilken förmiddag vi fick: underbart väder, duktiga hundar, härliga människor, gott humör och rådjur i skogen.

Jonas räknade upp lämpliga torn och pass och fördelade mellan oss passkyttar. Jag föreslog ytterligare ett torn - det i hästhagen - och sa att jag kunde sätta mig där. Det visade sig vara ett lyckokast för efter bara tre kvart kom ett rådjur obekymrat skuttande. Den var inte jagad av hunden, utan valde nog att flytta sig undan ändå, så den hade inte bråttom utan stannade ibland. Tittade åt mitt håll, tog några skutt till och stannade igen. Då hade jag läge och lät skottet gå. Den tumlade runt några varv men blev strax liggande. Jag klättrade ur tornet och tog hand om rådjuret medan jakten fortsatte.

Kaffe smakar väldigt gott utomhus vid en brasa och tillsammans med trivsamt småprat om ditt och datt.

Solsken :)

Julglädje med familjen

Vi fick faktiskt en vit jul i år. Det är fint! Men det finaste med jul är att få fira den tillsammans med många av dem jag älskar. Julafton var mina föräldrar och två av ungdomarna här. Tillsammans är så bra! Det är sån glädje! 

Tyvärr mådde jag lite dåligt frampå kvällen så det blev ingen julnattsgudsjänst för min del. Men julfrid och firande av den största av gåvor blev det ändå.

Min fantastiska mamma har vävt gubbatäcken till alla barn och barnbarn och gav bort i present till allas glädje och förundran. Ett gubbatäcke tar lång tid att väva eftersom varje centimeter består av så många inslag. Och hon har alltså gjort elva stycken! En riktigt imponerande insats. Kajsa fick Gotland, Oskar fick Öland, Jonas och jag fick ett gubbatäcke som utgår från Viktor Rydbergs dikt Tomten.

Fler som är imponerande: Kajsas gigantiska dvärgbroderi är snart klart efter fem år.

Snabba julköttbullar

Vi brukar inte göra egna köttbullar - tycker det är så kladdig och tar sån tid - utan köper en sort som smakar nästan hemgjorda. Nu visade det sig att vår affär inte längre har just de köttbullarna så jag bestämde mig för att göra egna. Den kvällen jag vikt för detta kom jag hem senare än planerat, och var tröttare än jag räknat med, och hade följaktligen inte alls någon lust att ta igång med detta projekt. Men köttfärsen var upptinad och kallade på uppmärksamhet. Med en suck satte jag mig och googlade recept till julköttbullar. Förutom recept hittade jag användbara tips vilket ledde till att jag fixade 150 köttbullar på en timme! Det hade jag aldrig trott.

Hantering:

• Smeten arbetade jag ihop i matberedaren istället för att göra det för hand. 
• Sen öste jag ner den i en spritspåse och spritsade en lagom stor klick mot en sked (doppad i kallvatten).
• Långa rader av köttbullar hamnade på en plåt med bakplåtspapper och lite olja.
• Gräddades 8 minuter i 225 grader i ugnen med både varmluft och grillelement igång.

Ingredienser:

• 2 kg viltfärs
• 3 dl ströbröd
• 2 dl grädde
• 1 dl rött vin
• 3 dl vatten
• 1 msk honung
• 4 små rivna lökar
• 4 ägg
• 4 tsk örtblandat salt
• 4 tsk salt
• 1,5 tsk mald vitpeppar
• 1 tsk stött kryddpeppar
• en aning mald kryddnejlika

Mycket nöjd och stolt när jag var klar. Visst - alla var inte perfekt runda. Men det hade de inte varit om jag rullat dem för hand heller. Nu är det bara att ge dem lite extra stekyta innan de ska ätas. Och goda var de också. 

Vise män och envis kvinna

Julspel i kyrkan är en av alla saker jag gärna vill uppleva så här års. För många år sedan sydde jag kläder till de vise männen och de används än. Huvudbonaderna fixades till för ett antal år sedan och nu var det dags igen. Den här gången renoverade jag dem rejält.

Jag sprättade bort dekorationerna och tog isär dem helt för att börja om.
Den här gången tänkte jag ha mössor som utgångspunkt. Jag tejpade fast en mössa på en lagom stor vispbunke. Sen virade jag på guldtyget och nålade fast det. Jag gillar inte att sy för hand men här fanns inte mycket att välja på så jag satt med nål och tråd.
När tyget satt fast i mössan nålade jag dit stjärna och snöre som dekoration. Och så var det bara att sy igen.

Satt där och sydde och funderade på varför jag alls höll på med det. Var det för min egen skull? Eller för barnens skull, eller för min vän som leder barnkören. Eller var det för Guds skull?

Till slut var tre nya guldturbaner klara så nu ska de vise männen inte frysa om huvudet. Föehoppningsvis håller de nya turbanerna bättre än de tidigare - jag har inte lust att renovera dem ytterligare en gång.

Alla goda ting är tre

Förmiddagen var vikt för att tillsammans med Jonas syskon och delar av deras familjer, hugga gran och grilla korv. Snön föll och gav oss julstämning. Men gjorde det kanske lite svårare att se hur granarna såg ut. Nåja, med ljus och pynt i så blir nästan vilken gran som helst en fin julgran.

En god stund stod Jonas ute i blötsnön och rökte vår nytillverkade korv. Kanske inget drömväder för den aktiviteten, men det funkade. Och goda korvar blev det. Och när vi provsmakat dem insåg vi att vi kunde rökt dem längre än den dryga halvtimme de fick.

Adventsfika hemma hos goda vänner vi träffar alltför sällan. Vi pratade om planerna inför jul, uppdaterade varann om hur det är med barn (och barnbarn), tittade på vävar och talade om allt möjligt. Mycket trivsam eftermiddag. När vi gick fick vi med oss en stor form hemgjord ostkaka.

Julstök i kök

Idag har jag inte tagit många steg ur köket. Jo, jag har sprungit ner i tvättstugan för att hänga tvätt och "mata" maskinen med en ny omgång. Men mycket tid har jag tillbringat i köket.

Småkakorna vaniljhorn är tradition hos oss till jul. Idag bakade jag dem.

Tomatpaj till lunch fixade jag när ugnen ändå var varm.

Häromdagen såg jag ett recept på kola med julmust och testade det idag. Det smakade mer som knäck än som kola, men blev väldigt goda godis med flingsalt uppepå. De gick snabbare att koka än mina vanliga kolor, och behöver nog inte rullas in i papper. Dessa gör vi igen. Receptet hittade jag på mittkok.expressen.se.

Julmustkola

1,5 dl grädde

1,5 dl ljus sirap (eller 1 dl ljus och 0,5 dl vit)

2 dl strösocker

1,5 dl julmust

Blanda allt i tjockbottnad gryta och koka ca en halvtimme tills temperaturen är 125 grader. 

Häll ut i en form (20*20 cm) som är klädd med bakplåtspapper.

När det stelnat en stund, strö över flingsalt.

Skär i bitar när den kallnat helt.

Men den mesta tiden gick åt till att göra korv. Jonas och jag har aldrig gjort det själva förut, men idag blev det alltså av. 

Vi hade ungefär 

1,5 kg älgfärs

1 kg vildsvinsfärs 

1,5 kg späck/ister. 

Delade allt på hälften och gjorde två sorters korv.

Till den ena hälften tillsatte vi 

1 liten mald lök

1 msk nitritsalt

1,5 tsk vitpeppar

0,5 msk socker

vatten tills det blev en bra konsistens, ca 6 dl

Den andra halvan blandade vi med

500 g kokta korngryn

1 msk nitritsalt

2 tsk grovmald svartpeppar

1 tsk mald nejlika

2 tsk mald ingefära

1 tsk socker

4 dl vatten räckte till en lagom smet.

Alla ingredienser ska vara kalla för att vattnet och fettet ska kunna blandas.

De olika smeterna provsmakade vi genom att bryna lite av varje sort och ha som pålägg på kvällens varma mackor. Båda smakerna är helt godkända för att vara första försöket. 

Sen var det bara att låta matberedaren pressa ut smeten i korvskinnet och binda om med snöre. Våra korvar blev både olika långa och olika tjocka men det gör oss inget. När de var klara hängde vi upp dem i källaren för att torka till lite. Förhoppningsvis kommer vi att röka en del av dem imorgon.

Kom ihåg till nästa gång: det går åt mer fjälster än en kan tro.

Dagen efter:
Jonas rökte några av våra korvar och vi provsmakade igen. Båda är goda men lite "torra"/magra. Båda kunde kryddas mer och nästa gång tar vi mer korngryn.

Lusse

Snart, snart är det Lucia!! Hurra!

Vår luciakör har i år fått sällskap av en tomtekör. Ingen av dem sjunger, men de lyser och är fina. Jag kommer nog att plocka fram alla andra små luciatåg också. Jag kan liksom inte få för mycket av den varan.

Jag bakade vårt goda "Drottning Kristinas julbröd" men i en ny form. De brukar vara runda och "tårtbitarna" har svårt att hålla ihop i mitten även om de är för stora i ytterkanten. Så nu provade jag att göra dem rektangulära. Tanken var att skära skivor som på en vanlig vetelängd. Men det blev väldigt breda längder så vi skar en bred skiva och delade den på mitten. Då fick vi båda en stadig ände att hålla i och en mjuk ände med god fyllning av smör, socker och mald mandel. Supergoda som vanligt. Men denna gång i en mer praktisk form.

Brickbandsvävandet fortsätter

I alla fall ett tag till.
Jag går ju en distanskurs i brickvävning och får en ny utmaning/uppgift varannan tisdag. Det är så inspirerande och utvecklande att hela tiden ha något nytt att prova, att förstå och ta till sig. Nu är det snart bara två uppgifter kvar, för kursen slutar runt nyår. Jag tänker redan att det kommer att bli så trist att inte ha den här återkommande sporren. Hur blir det sen? Finns det fler liknande kurser? Kan jag hitta ett annat sätt att fortsätta denna kontinuerliga inlärning och utveckling?

Idag är det tisdag och dags för en ny uppgift. Ett nytt band ska påbörjas. Här ett par bilder med olika variationer från mitt senaste band.