Portionsgris

Flera kvällar har det kommit ett helt gäng vildsvin till åteln i hästhagen, och de har kommit ganska tidigt på kvällen. Flera kvällar har åteln varit bemannad av jägare. Men det har inte hänt samma kvällar. Har grisarna ett sjätte sinne och håller sig undan månne?

Häromdagen inträffade det äntligen att grisar och jägare var där samma kväll.
Jag kom ut till skogen vid åttatiden och satte mig i tornet. Alldeles vindstilla och inte särskilt kallt. Inget månljus, men en del snö låg kvar på marken och gav lite ledljus. Satt där och lät tankarna vandra medan öronen var på helspänn.

Efter en timme hörde jag ljudet av sten i diket en bit bort, och straxt efter bröts en och annan kvist i hagen till höger. Och sen ett glufsande rakt framifrån.

Jag hade lånat Jonas nattsikte och när jag satte igång det såg jag att det var många grisar, kanske 8-10 stycken. Märkligt att de hördes så lite fast de var så många. Det lät faktiskt mer när de åt än när de kom gående.

Jag osäkrade bössan och sökte efter någon som stod bra till och ganska snart hade jag en liten gris på kornet. Den stod med fin bredsida åt mig och utan att någon annan stod bakom. Den föll på plats, sprattlade lite men förblev liggande. Åt vilket håll de andra tog vägen har jag ingen aning om.

Nu är det alltså en gris mindre i skogen. En liten en. Levandevikt på knappt 20 kg visade det sig när vi kommit hem till garaget med den.