Livets gåva och gräns

Det är ett känt faktum att det enda man kan vara säker på här i livet, är att det ska ta slut. Egentligen går väl döden vid vår sida hela tiden, men för det mesta lyckas vi blunda för det och tänka bort det. Och det är nog bra. Att ständigt gå och grunna på döden skulle väl ta livslusten ur vem som helst.

Varje dag får vi livet som en gåva. Och det livet ska levas. Här och nu. Efter de förutsättningar vi har.

Men ibland stannar livet liksom upp och en paus uppstår. Och nya perspektiv visar sig. Och man påminns om hur skört livet är, hur tunn hinnan är mellan det invanda och den stora förändringen.

För ett par veckor sedan råkade en av mina nära ut för en olycka. Många timmar på akuten följdes av operation och ett par dagar på sjukhus. Sen började processen att vänja sig vid en vardag hemma, med förändrade förutsättningar. Sanningen är att mycket hade kunnat gå mycket sämre, så vi är väldigt tacksamma att det är som det är. Men det fick mig att tänka till, att omprioritera hur jag använder min tid - i alla fall just nu - och att fundera över vad som kunnat bli konsekvensen.

Bara en vecka efter denna händelse fick vi ett dödsbud. En person vi pratat med, kanske inte varje dag, men flera gånger i veckan. Vi har språkat om småsaker men också dryftat det vi bär inom oss av oro och glädje, frågor och tacksamhet. Vi har dessutom hjälpts åt med det ena och det andra, delat med oss till varann och gjort varandra tjänster. Dödsfallet var helt oväntat och jag har inte fattat det riktigt än, trots att en vecka gått. Vilket tomrum det blir utan alla de där små samtalen och den där omsorgen vi både fått och gett.

”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer.” 

 Alf Henriksson

Detta är det fjärde dödsfallet i vår närhet det här året. Jag upplever det som att döden tränger sig på, närmre och närmre.

Så jag vill påminna både dig och mig:
Livet är ömtåligt. Se till att idag visa kärlek till dem du bär i ditt hjärta.

Garn och annan inspiration

Jag var  på mässan VÄV 2017 i Växjö.
Det var kul och inspirerande. Hade nog varit ännu bättre om jag känt fler i branschen så jag haft fler att språka med, eller om jag haft sällskap av någon likasinnad, eller om jag kunnat gå på någon intressant föreläsning/kortkurs. Jag hade några bra timmar på mässan och ska verkligen inte klaga.

Massor av fina vävgarner, vackra mattor, bonader och dukar, skräddade kläder, intressanta lösningar och tekniker, snygga utställningar, positiva människor, lockande utbildningar, korta föreläsningar på speakers corner, lärorika samtal när man intresserade sig för något speciellt.

Åkte hemåt med många foton för att minnas inspirationen, en ny bok om trasmattor, en kasse och ett par uppsättningar skaftlås. Och dessutom uppfylld av återseendets glädje efter mötet av några personen jag inte träffat på länge.

Helt nöjd med min utflykt till Växjö. Nu vill jag bara väva för fulla muggar.

328 meter

Så lång är den trasmatta som ligger längs hela gågatan i centrum av Växjö. Jättetrevlig idé som får många att reagera och titta lite extra. Snyggt sätt att uppmärksamma vävning. Och många stycken av mattan är väldigt fina och inspirerande. Titta bara!

Blått

Blå var min älsklingsfärg hela min uppväxt och ett bra tag in i vuxen ålder. På senare år har rött blivit min färg. Men jag påminns ibland om mitt blå ursprung.

Jag minns en gång, ett samtal om vilken färg som uppskattades mest. En österrikare sa då "Blau ist nicht nur eine Farbe. Es ist auch ein Zustand." Jag tyckte det var poetiskt sagt. Och jag la in betydelsen att blått inte bara är en färg utan en så viktig färg att det är något man kan känna sig som. Långt senare gjorde jag kopplingen att han kanske menade blue, som blues - melankoli, nedstämdhet och svårmod. Men för mig var blått så mycket mer än det. Blått var Färgen helt enkelt.

Igår hade jag en blå sjal och fick så mycket komplimanger. Annars kände jag mig lite vardaglig med jeans och en mörkblå gammal blus. Men tydligen fick den blå sjalen mig att lyfta för det var många som kommenterade den. Den är en av fem likartade som jag gjorde efter eget huvud för ett par år sedan. Mer bilder och beskrivning finns här

Och häromdagen varpade jag tre nyanser av blå ullgarn som ska bli en trekantig värmande sjal åt mig. Den är visserligen den första jag gör och är lite av ett experiment men jag hoppas verkligen den ska bli bra och användbar.  Jag ser fram emot att få börja väva och se om det funkar som tänkt. Men det är många moment kvar innan jag kan börja väva. Först ska det förskedas, dras på, solvas, skedas igen och knytas både uppåt och neråt och framåt ;) Allting har sin tid. Drömmer redan om när den är klar; att svepa in mig i en värmande och blå ullsjal i gåsöga.

Skörd, skörd, skörd

Hela helgen har det varit fokus på skörd.

Igår var jag ute i växthusen och skördade, beskar och vattnade. Jag tog också bort några plantor som gjort sitt för i år.

På eftermiddagen igår kom vännerna i skördecirkeln. Träffen gick på temat Tomat. Vi åt tomat på tre sätt: "Flugsvampar" av kokt ägg, tomathalva och majonnäs. Ugnsbakad tomat (halverade med pressad vitlök, salt, torkad basilika och olivolja kördes de i 200 grader i ugnen tills de började tappa formen, närmare en halvtimme). Ostbitar med tomatmarmelad på. Efter att ha tittat runt lite på odlingarna ägnade vi oss åt provsmakning av drygt 10 sorters små tomater.

Idag har berget av grönsaker på bänken decimerats rejält (och ändå bar jag in en stor squash och två runda pumpor på förmiddagen). Jag har jobbat i köket hela dagen och känner mig så rik nu när en massa råvaror omvandlats till färdig mat.

En hel del små tomater är halverade och ligger i torken för att om ett par dagar bli "soltorkade tomater i olivolja". Torken får stå i växthuset och gå på nätterna för att hjälpa till att hålla fukten och möglet borta.

Till lunch idag åt vi spagettipumpa som är så god med västerbottenost och olivolja. Till det en köttgryta med morötter och mycket tomater. Och så en gurksallad. Svampen som Jonas plockade igår fullbordade måltiden.

Jag har gjort en dubbel sats av moussaka. Det blev en hel plåt och fyra rejäla aluminiumformar. Doftade ljuvligt när de kom ur ugnen.

Platta, runda brödbullar med riven gurka i degen blev jättegoda men precis likadana kommer jag aldrig att kunna göra. Jag hittade nämligen på en nödlösning med den torra och trista surdeg jag hittade i kylen. Det funkade att mata den med vatten, äppelmos och rågmjöl men proportionerna är okända och resten av degen blev också "på en höft".

Alldeles för många gröna tomater börjar bli dåliga så jag kokade grön tomatmarmelad enligt samma recept som vi använt för mogna tomater, men jag ökade mängden socker lite. Den blev jättegod.

Och till slut, medan vi åt kvällsmat av gurkbröd och tomatmarmelad, puttrade basen till gurksoppa.

Jag är så nöjd nu. Det är inte en övermäktig mängd grönsaker på bänken längre. Nu är den lite mer hanterbar.

Trädgårdspulandet och skördandet igår, och köksfixandet idag var välbehövlig aktivitet för mig efter en vecka som varit tuff, med mycket oro och ganska lite tid för vila.

Tomatsoppa

Jag har aldrig lärt mig att älska soppa.
Tyvärr. För jag inser att det är en bra och värmande mat en kulen höstdag när man är frusen. Eller lagom mättande och praktiskt att ta med i en termos på resa eller ut i skogen.

Men ibland stöter jag ändå på soppor som är okey. Och det betyder antagligen att soppälskare tycker att de är fantastiska. Falsk kräftsoppa tycker jag om, och hemmagjord svampsoppa kan vara gott, och spenatsoppa med kokta ägghalvor och gärna korvbitar i. Och så tomatsoppan vi åt häromdagen. Här kommer ett ungefärligt recept:

Tomatsoppa
Ett par rödlökar i klyftor
Ett par pressade vitlöksklyftor
Några röda tomater skurna i bitar
Lägg detta i en långpanna.
Ringla över lite olivolja
Strö på (hemmagjort) grönsakssalt
Kör i ugn nån timme i 150-200 grader
Mixa allt
Häll upp i en gryta
Tillsätt nån näve (en dl?) små röda vinbärstomater
Smaka av, krydda gärna med basilika
Låt koka upp
Servera med en klick matlagningsyoghurt (turkisk yoghurt) och örtgratinerat bröd

Örtgratinerat bröd
Rumsvarmt smörgåsmargarin
Nästan lika mycket stark, god senap
Blandade torkade örter - timjan, oregano, lite dragon, eller mycket basilika för att det passar till tomatsoppan
Rör ihop och bre på brödskivor
Strö över riven ost
Gratinera högt upp i ugnen tills osten smält och börjar få färg

Höst

För en dryg vecka sedan slog hösten plötsligt till och de flesta dagar har varit regniga och novembergrå. Jag har vägrat vika ner mig och fortsatt klä mig i kjol eller high-water och färgglad top, men bytt sandalerna mot sneakers och tagit en tröja med mig. Intalar mig att än kan det komma varma dagar. Men inser att hoppet minskar och att jag måste ge upp om det inte ändrar sig snart.

Det är inte bara vädret som talar om att en ny årstid står för dörren. I trädgården och i skogen dignar det av skörd. Vi har så fina morötter, broccolin erbjuder sina buketter och tomaterna ligger i drivor på bänken inne. Vi har plockat kassarna fulla med stolt fjällskivling men det verkar vara ett bra svampår över huvud taget. Jag skördade den första av våra majskolvar. Och visst var den färdig! Och supergod! Den blev förrätt till gårdagens middag där den enda köpta ingrediensen var bea-såsen.

Men än blommar trädgården. Massor av röda dahlior, och så den lilla rosa som nästan ser ut att vara av porslin. Kaprifolen blommar som vanligt, om än inte lika mycket som på högsommaren. Och trots att Jonas beskurit den rejält ett par tre gånger i sommar sträcker den ändå ut sina långa tentakler och omfamnar honom.

Sjöfågel!

När jag var barn och vi blev hembjudna på middag hos farmor fanns det två maträtter som vi kunde få: antingen grova, hemgjorda kroppkakor eller sjöfågel. Min syster och jag älskade båda rätterna lika mycket. Jag minns förväntan när man steg in i farmors hus, sen andades man in doften och utbrast (åtminstone inombords) i ett "JAA!!" oavsett vilken av hennes paradrätter som bjöds.

Sjöfågel är ett väldigt mörkt kött, mörkbrunt både köttet och skinnet. I sin struktur påminner det om kyckling men är torrare. Och smaken. Ja, den går inte att beskriva; det smakar vilt men lite kärvt. Och enormt gott!

Farmor serverade denna delikatess tillsammans med kokt potatis, en ljuvlig sås gjord på skyn, och rejält med svamp. Antagligen fanns det grönsaker också men det la jag aldrig på minnet, och kanske gelé.

Vilken sorts sjöfågel det egentligen var, har jag inte riktigt koll på, kanske ejder eller skrake. Men hon fick dem levererade till dörren av "pojken" som hade skjutit, plockat och tagit ur dem. Ibland drömmer Jonas och jag om jaktmarker med möjlighet till till sjöfågeljakt bara för att kunna äta (och bjuda på) denna goda mat.

Allt eftersom farmor blev äldre och klenare (och nu är det många år sedan hon dog) så tog min mamma över receptet och traditionen. Och fast det är en ganska speciell smak, som inte liknar något annat, så fullkomligt älskar alla i familjen maträtten; min syster och jag förstås, de män som finns och funnits, och alla våra barn.

I söndags var Jonas och jag hemma hos mamma och pappa på middag. Gissa hur lycklig jag blir när jag känner vad det luktar när jag stiger innanför dörren!?

Och när jag lyfte min tallrik för att duka av efter måltiden låg där ett kuvert. Undrande och nyfiken öppnade jag det och fann det handskrivna receptet på hur man tillagar sjöfågel.
Wow! Tack mamma!

Nej, mer än så här får ni inte se. Det här receptet delar jag inte med mig av!

Bokrelease

För andra gången detta året hade jag möjlighet att åka på bokrelease. Sara Bäckmo bjöd in alla som följer henne och Skillnadens trädgård till fest med anledning av den nya boken, "Skillnadens Skörd". Eftersom jag tog chansen att recensera den i somras ville jag gärna vara med. (Du kan läsa min recension här.) Så jag körde till Öhr, norr om Växjö för att mingla i Klockaregårdens trädgårdsbutik. 

Glad att jag åkte dit. Förutom att träffa inspirerande Sara och lyssna när hon pratade om sin bok och sin odling och skörd i sin trädgård, så fanns det en massa inspirerande att titta på. Främst i trädgårdsbutiken, men också i de butiker som låg precis intill och där jag också strosade runt.

Snygg ljushållare!

Och när jag åkte hem hade jag tre nyinköpta buskar i bagaget, och en goodiebag med användbart innehåll, från Nelson garden. Bra med en extra dos inspiration nu när jag kan känna mig lite trött på att det ständigt finns för lite tid att hinna ta hand om allt som går att skörda.

Färgkombinationen är lite vågad, men läcker!