Sjöfågel!

När jag var barn och vi blev hembjudna på middag hos farmor fanns det två maträtter som vi kunde få: antingen grova, hemgjorda kroppkakor eller sjöfågel. Min syster och jag älskade båda rätterna lika mycket. Jag minns förväntan när man steg in i farmors hus, sen andades man in doften och utbrast (åtminstone inombords) i ett "JAA!!" oavsett vilken av hennes paradrätter som bjöds.

Sjöfågel är ett väldigt mörkt kött, mörkbrunt både köttet och skinnet. I sin struktur påminner det om kyckling men är torrare. Och smaken. Ja, den går inte att beskriva; det smakar vilt men lite kärvt. Och enormt gott!

Farmor serverade denna delikatess tillsammans med kokt potatis, en ljuvlig sås gjord på skyn, och rejält med svamp. Antagligen fanns det grönsaker också men det la jag aldrig på minnet, och kanske gelé.

Vilken sorts sjöfågel det egentligen var, har jag inte riktigt koll på, kanske ejder eller skrake. Men hon fick dem levererade till dörren av "pojken" som hade skjutit, plockat och tagit ur dem. Ibland drömmer Jonas och jag om jaktmarker med möjlighet till till sjöfågeljakt bara för att kunna äta (och bjuda på) denna goda mat.

Allt eftersom farmor blev äldre och klenare (och nu är det många år sedan hon dog) så tog min mamma över receptet och traditionen. Och fast det är en ganska speciell smak, som inte liknar något annat, så fullkomligt älskar alla i familjen maträtten; min syster och jag förstås, de män som finns och funnits, och alla våra barn.

I söndags var Jonas och jag hemma hos mamma och pappa på middag. Gissa hur lycklig jag blir när jag känner vad det luktar när jag stiger innanför dörren!?

Och när jag lyfte min tallrik för att duka av efter måltiden låg där ett kuvert. Undrande och nyfiken öppnade jag det och fann det handskrivna receptet på hur man tillagar sjöfågel.
Wow! Tack mamma!

Nej, mer än så här får ni inte se. Det här receptet delar jag inte med mig av!