Nu händer det grejer!!

Plötsligt har våren gjort entré och det med besked. Den vill ha uppmärksamhet och visar varje dag upp nya saker att glädja sig åt:

• Solsken, blå himmel och värme.
• Människor i gympaskor och kortbyxor (men det verkar lite väl kallt för det än)
• Klosterliljorna vi grävde upp i vänners trädgård förra våren har bestämt sig för att leva och trivas hos oss. 
• En ensam tusensköna fick besök av ett yrvaket bi häromdagen.
• Klungor av krokusar riktigt fläker ut sig mot solen för att ta tillvara solenergin och samtidigt hälsa våren.
• Idag har både två citronfjärilar och ett par nässelfjärilar fladdrat omkring. 
• Knoppar som sväller här och där.
• Närmsta grannarna har städat och gjort fint i trädgården, räfsat och klippt ner. 
• Nu kan man ta en kopp kaffe i solen och om det är lä behövs knappt någon jacka.

Jag har också fått en del gjort. Efter att har varit mer eller mindre sjuka och förkylda ända sen jul är vi nu nästan helt ok. Oh så skönt. Det gör att viljan och energin återkommer.

• Häromdagen tog jag äntligen tag i kyrkans nya hemsida. Den är långt ifrån färdig så jag länkar inte än.
• Idag tog jag en cykeltur med hunden. Vi uppskattade det mycket båda två. Oj vad hon sprang!
• Och ikväll - äntligen - har jag börjat odlingssäsongen på allvar. Jag sådde visserligen chili, basilika och physalis häromveckan men idag kom tomatfröna i jorden. 35 sorter har jag petat ner ikväll. Egentligen finns det en handfull sorter till jag vill så. Men jag vet inte hur jag ska få plats med dem när det börjar ge skörd. Visserligen kan man ju hoppas på en så fin sommar att några tomater klarar sig ute i skyddat läge, men med tanke på förra sommarens eländiga väder skulle jag vilja erbjuda alla plantor en plats i växthus eller på uteplatsen. 
• Och i källaren gör vi framsteg. Salen har nu vitt tak och vaniljsåsgula väggar. Ljust och fräscht. Nu måste vi bara boka mattläggare innan vi kan inviga vävstugan. 
• För ett par dagar sedan tog jag fram symaskinen och sydde nya köksgardiner och lagade en hel hög med kläder. Tillfredsställande när man gör sånt som hängt över en länge.
• En av de två sjalarna i grå-svart-vitt har fått frans knuten och är alltså helt klar. 

 

Födelsedagsfika

Tre dagar på raken har vi haft flaggan hissad. Vi har firat Jonas födelsedag.

I lördags kom mina föräldrar och min syster och en av hennes ungdomar och fikade tillsammans med oss.

Igår kom Jonas tre syskon och en del av deras ungdomar för att fira inte bara Jonas utan också den av hans bröder som han delar födelsedag med, och dennes måg som fyller två dagar senare. Många anledningar till tårta alltså. Vardagsrummet blev fullt av folk.

Det är idag han fyller. Men idag har vi inte tid att fira. Jag satte ett par nyplockade vårblommor från trädgården vid hans säng innan jag gav mig iväg till jobbet, och så får han väl ta med sig tårta när han åker till sitt kvällsskift.

Kommunikationer

Gårdagen präglades av kommunikation i olika former.

På jobbet var jag med på ett webmöte där en av deltagarna var på Borneo. Visserligen gjorde en instabil wifiuppkoppling att bilden hackade ibland och ljudet hade viss fördröjning. Men ändå. Jag tycker det är rätt häftigt att det alls funkar.

Över huvud taget är teknik kul när det fungerar. Men när tekniken inte fungerar är det bara frustrerande.

När jag skulle ta tåget hem var det strömlöst mellan Växjö och Emmaboda och ingen prognos fanns om när det skulle vara åtgärdat. Men förvånansvärt nog tog det bara tjugo minuter innan ersättningsbussen rullade hemåt. De där kommunikationerna är vi pendlare verkligen beroende av och när man blir strandsatt och inte kommer dit man ska känner jag mig bestulen på min tid.

Kvällen ägnades åt eftertänksamma samtal om Gud och kärleken. Vi var några som samlades i vårt hus för kvällsmat, prat och skratt följt av en inspelad föreläsning med temat "Nytt hjärta" där utgångspunkten var Paulus brev till de troende i Filippi (1:1-11). Sen pratade vi  utifrån föreläsningen och bibelordet innan vi bad tillsammans. Tack ni som var där.

Ett par tankar från kvällen:

"er kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning". Det är kärleken som ska bli rik på insikt och urskillning, inte förståndet. Vad innebär det? Att vår kärlek måste bli större för att vi ska kunna älska alla, men inte allt de gör?
Om man bara gör det man måste och borde finns det inte tid och kraft kvar att göra det man vill. Vi måste lära oss att säga nej till en del saker för att kunna säga ja till annat.

Vävstugan

Idag var det öppet hus på en vävstuga i mitt närområde och jag gick nyfiket dit. Oj så mycket vackra saker som skapas i den lokalen! Jag valde att bli inspirerad och tryckte undan känslan av att vara en kass amatör i jämförelse med dem.

Jag gick omkring och fascinerades av många vävar (och såklart människorna bakom vävarna även om jag inte visste vilka de var). Här kommer ett axplock av allt det vackra.

Engelsk tuskaft tror jag det hette

Wow! Jag är bara imponerad

Snyggt mönster och vackra färger

Kan man låta bli att gilla den tofsen?!

Stilrent, finstämt

En sån här duk skulle jag gärna göra nån gång. Starka färger som passar till mycket

Dynor. Stoppade och klara när de kommer ur vävstolen

Jag tror det är tuskaft, med varierande antal trådar i inslag och varp

Vävstolarna var också något att titta på och förundras över.

Harnesk med dragutrustning. Jag förstår inget men förundras

Och så fanns det smarta tips på förvaring av spolar och småsaker som behöver finnas tillhands

Smart!

Såna här ska jag be mannen tillverka

Tomt!

Det känns smått osannolikt. Men det är ett faktum. Vi har tömt salen.

Det största rummet i källaren har gått under namnet "Salen" men kommer nog att byta namn snart. Där har rymts en ofantlig mängd av grejor. Dels en hel del banankartonger med ungdomarnas prylar. Dels våra lådor med julpynt, grejer till sommarrummet, partytält osv. Några möbler har stått där och en isärplockad vävstol. Tidvis har saker lagrats där i väntan på att komma till återvinningen. En hel pall med K:s papp och kartong för bokbinderi, resväskor, ett par keyboards, några sovsäckar och ett tält, lådor med mattrasor, ett tapetserarbord, några mattor, ett gigantiskt älghorn mm mm. Listan skulle kunna göras bra mycket längre. Så ni förstår att det är ett rätt stort utrymme (drygt tjugo kvadrat tror jag) och det har varit väldigt välfyllt.

I somras bestämde jag att vi skulle tömma och göra om där nere för att använda det som jag vill och behöver. Men det tog ett halvår innan vi började förändringen. Vi behövde först och främst få tag på ett förråd för att kunna göra av med allt som inte behöver vara i vår källare. Sen blev vi fördröjda av sjukdomar i vinter. Men nu är vi klara med steg ett. Vi har tömt!

Vi körde det sista lasset till förrådet ikväll - ja, det är vad vi "roar" oss med en normal fredagskväll - och vi känner väldigt påtagligt att vi är nöjda med att bära och flytta ungdomarnas lådor och prylar. Det räcker. Vi behöver inte göra det fler gånger nu. Vill inte mer. Om någon av dem skulle be mig om det just nu skulle jag nog vägra.

Nu kan vi börja ta sats inför nästa steg, som känns mycket roligare. Att måla taket vitt och väggarna ljusare gula än nu och sen lägga in en röd matta på golvet. Vi handlade takfärg på väg hem ikväll, spacklade lite och började maskera en del. Så imorgon börjar vi kanske måla! Det ska bli kul. Men ganska pilligt, det går alldeles för många rör någon decimeter under taket. Tur jag har en lång man, han kan få måla taket ;)

Regn och andra småsaker (och stora)

Hunden och jag kom in från kvällspromenaden ännu blötare än igår. Jag önskar att jag åtminstone kunde säga att det var vårregn. Men icke! Det var på gränsen till snöblandat och kändes bara ogästvänligt. Jag som hade tänkt jag skulle peta ner några tomatfrön ikväll. Men den dyngsura utevistelsen gjorde att jag tappade lusten. Satte mig med en varm dator i knät istället, efter att ha ätit kvällsmat.

Jag får glädja mig över att jag har ett hem där det är torrt och varmt och tryggt. Blev idag återigen påmind om att det är långt ifrån verkligheten för många människor. Inte ens när de lämnat sitt älskade hemland och sitt sociala sammanhang, flytt på osäkra vägar över halva Europa och kommit till Sverige. Inte ens då är det säkert att det blir tryggt. Osäkerheten kring framtiden och uppehållstillstånd hänger över dem. Och dessutom riskerar de att trakasseras av rasistiska svenskar eller hamna i konflikt med andra frustrerade, sysslolösa, oroliga nyanlända. Gud förbarma dig! Och ge mig mod att göra det lilla jag kan.

Behöver du en vävstol?

Jag fick ett sms med ovanstående fråga för ett par veckor sedan. Det rimliga svaret borde vara "nej" för jag har redan ett par tre stycken. Men Jonas - som vet vad jag tycker om och vill mig väl - kommenterade det hela med "Man kan aldrig få för många vävstolar". Så det blev svaret jag gav. Den som frågade var en person som känner mig och vävstolens tidigare ägare, men inte kan så mycket om vävning. Så vår sms-konversation blev lite kul:

- Behöver du en vävstol? Den har ägts av en vävlärare
- Man kan aldrig få för många vävstolar ;) Hur stor är den? Har den kontramarsch?
- Ca 1,2 minst. Inget gåsmarsch
- Hur många skaft då?
- Jag ska skafta information

Några mail och foton senare var det bestämt att jag skulle åka till Karlskrona och hämta en vävstol. Tänk så det kan bli. Än har jag inte plats att sätta upp den, men vi håller på att renovera ett stort rum i källaren som ska bli vävkammare, och när det är klart kommer den att få plats. Dit kommer också min nuvarande vävstol flyttas. Och där ska också den lilla stå (som inte är uppmonterad nu) och även bandvävstolen som kom med av bara farten när jag hämtade en som jag har gett (eller lånat ut, beroende på vem du frågar) till min moster. Så hur man än räknar har jag några stycken vävstolar. Det är olika vad man samlar på ;)

Så här ser min "nyaste" vävstol ut

Jag gillar att den har "snickarglädje" i vinklarna

Tygbommens kugghjul sitter innanför sidostycket. Det har jag inte sett förut

Till och med kilarna är utsmyckade

På jakt efter vårtecken

Nu räcker det med vinter för min del. Jag gick en runda i trädgården för att dokumentera de synliga bevisen på att naturen är redo för att våren ska komma. Det blev en glädjande samling av spirande kraft.

Våren, du är så välkommen! Vi är längtar efter att njuta av dig i full blom!

Snödropparna sträcker sig mot solljuset

Gräslöken är skirt ljusgrön mot zink-kanten

Tulpaner i ett skyddat läge

Snöklockorna vi grävde upp hos vännerna förra våren har bestämt sig för att leva (och trivas?) hos oss

Magnolians knopp är luden och grå i motljus...

...men ljusare sedd från ett annat håll

Våra julrosor är alltid sena (eller står de för kallt och skuggigt) men nu är de på gång

Påskliljorna kämpar sig genom fjolårslöven

Gullvivorna - dessa ljuvliga blommor - har vaknat

Viden har visat sitt vita ludd i några veckor redan

Videkissar mot knallblå himmel och vit björkstam. Snyggt!

Små guldkorn

Jag har en viss förmåga att förstora de negativa sakerna och stirra mig blind på dem. Det händer lättast när jag är trött eller frusen.

Men som väl är har jag en förmåga även till det motsatta - att förstora de positiva sakerna, även om de är små. Så är det just nu. Jag är lycklig lycklig. Tack vare några små guldkorn i min tillvaro:

Efter att ha varit sjuk i nästan två veckor är jag tillbaka på jobbet. Vilken glädje! Och tänk att jag har ett jobb att trivas på!

Men även om jag inte är sjuk längre så är jag inte riktigt frisk heller och blir ganska trött. Igår ställde jag in mig på att orka handla på väg hem från jobbet, och inte träffa Jonas förrän ganska sent (han skulle iväg på kvällen). Och så står han där med sitt underbara leende och väntar på mig för att handla ihop med mig innan hans möte börjar. En sån liten sak - att handla tillsammans - gjorde mig alldeles glad.

Senare på kvällen vävde jag en stund och blev klar med väven så jag kunde klippa ner den. Det gör mig också löjligt glad. Både att få väva, att bli klar och att det blir fint. Nu får vävstolen vila tills det är dags att sätta upp den i min blivande vävstuga, och tills vårens frön har blivit sådda. 

Och så har jag en sak att se fram emot: Om bara ett par dagar får jag krama sonen O.

Jag är en lycklig människa.

Vårliga växter

Häromdagen köpte Jonas och jag några lökväxter och tanken var att jag skulle arrangera dem lite. Men det har kommit annat emellan och orken har inte räckt till.
Idag blev det av. Tidigt på eftermiddagen gick hunden och jag en promenad. Jag hade med mig sekatör och en papperspåse så jag kunde få med mig blåbärsris, björkris och kvistar av vide med små utsprungna "kissar" hem.
Lite senare spred jag ut växter, kvistar, vaser och pynt över hela diskbänken och satte igång. Jag hade hur trevligt som helst med mitt pysslande. Och jag blev supernöjd med resultatet. Men också uttröttad. Mycket vila gick det åt efteråt.
Det blev fyra olika arrangemang.

Lilarutig kungsängslilja och en enkel kvist vide i en cylinderformad vas med lite fint grus i botten. (Insåg att jag önskar mig en ännu högre sådan vas. Får hålla ögonen öppna efter det.)

Stommen till en krans fick bli ett slags "bo" med många vita pärlhyacinter, lite vide, ett stort ägg och en pastellfärgad rosett. Den här är nog den jag blev mest nöjd med.

När jag fotade arrangemangen insåg jag att de här två passar fint ihop. Båda har videkissar och färgen på rosetten stämmer bra ihop med kungsängsliljans rutor.

De blå pärlhyacinterna har nog redan passerat bäst före datum och behövde mycket stöd så jag fyllde på med en hel del blåbärsris. I ena kanten vit kungsängslilja som ännu inte slagit ut, och lite vide.

En kruka snöklocka återstod. De fick sällskap av björkris i en glasvas där man kan se de fina rötterna.

Lite bra att lökarna kommit olika långt. Somliga är snart överblommade, andra är bara i knopp. Förhoppningsvis varar det fint ett tag framöver.