Små guldkorn

Jag har en viss förmåga att förstora de negativa sakerna och stirra mig blind på dem. Det händer lättast när jag är trött eller frusen.

Men som väl är har jag en förmåga även till det motsatta - att förstora de positiva sakerna, även om de är små. Så är det just nu. Jag är lycklig lycklig. Tack vare några små guldkorn i min tillvaro:

Efter att ha varit sjuk i nästan två veckor är jag tillbaka på jobbet. Vilken glädje! Och tänk att jag har ett jobb att trivas på!

Men även om jag inte är sjuk längre så är jag inte riktigt frisk heller och blir ganska trött. Igår ställde jag in mig på att orka handla på väg hem från jobbet, och inte träffa Jonas förrän ganska sent (han skulle iväg på kvällen). Och så står han där med sitt underbara leende och väntar på mig för att handla ihop med mig innan hans möte börjar. En sån liten sak - att handla tillsammans - gjorde mig alldeles glad.

Senare på kvällen vävde jag en stund och blev klar med väven så jag kunde klippa ner den. Det gör mig också löjligt glad. Både att få väva, att bli klar och att det blir fint. Nu får vävstolen vila tills det är dags att sätta upp den i min blivande vävstuga, och tills vårens frön har blivit sådda. 

Och så har jag en sak att se fram emot: Om bara ett par dagar får jag krama sonen O.

Jag är en lycklig människa.