Ja, oftast blir man ju bara nedtryckt av allt negativt som händer i världen.
Men ibland och då måste man ju få uppmärksamma det.
Senaste dagarna. Två olika sammanhang. Båda från tidningen Sändaren.
Det första är en artikel från förra våren. Jag hittade den när jag letade efter Pö om pö som jag skrev ett inlägg om häromdagen.
Det jag främst vill lyfta fram från artikeln är detta citat av Tomas Boström:
"Visst, GT innehåller fantastiska berättelser som Jakobs
stege och Noas ark till exempel. De berättelserna är vi på något sätt
genomsyrade med från söndagsskolan och framåt. Men jag måste säga att
jag har svårt för GT. Vi ska inte predika den dömande katastrofguden som
framträder där. Det är inte Tio Guds bud som gör oss rättfärdiga, utan
det är Jesus. Och jag älskar Jesus! utbrister Tomas
Boström och ger sig själv epitetet 'Jesusfreak' när han förklarar hur
han mycket lättare ser och känner igen denne Jesus i Paulus och de andra
brevskrivarna i Nya testamentet, än till exempel i Josua."
Läs hela artikeln här om du vill.
Det andra är en krönika jag läste inatt när jag inte kunde somna. Det kändes så livgivande att läsa om kreativiteten som en andlig aktivitet, att vi genom den är Guds medskapare. Och att den gäller även när den tar sig små och vardagliga uttryck, som att dansa lite på köksgolvet, sätta nästan överblommade tulpaner i varsitt litet glas, att tejpa upp en bild eller sätta en rosett på katten. Så befriande att det inte måste vara bara de stora konstnärerna, utan att vardagsaktiviteterna vi utför också får vara med. Läs hela krönikan här om du vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar