Nu är det klippt!

Väven är nedklippt. Det blev till slut nästan tre meter tyg (drygt 80 cm brett) och jag hoppas det räcker till en jacka till mig. Jag hade varpat lite mer men eftersom färgerna inte såg ut som jag ville när jag började gick det åt en del till att experimentera fram en bra kombination. Vävnotan är en från Judits vävar (uppsättning nr 19, trampordning nr 3). 

Nu ska jag sicksacka kanterna, tvätta tyget och hitta ett bra mönster. Och så måste jag bestämma mig för vad som är rätan och vad som är avigan. Sen kan jag börja sy.

Flow

Jag vet inte varför, men jag har inte vävt mycket i sommar. Jag har visserligen hjälpt andra att väva och jag har rivit mattrasor för framtida vävar, ja och så har jag gjort några varianter på provväven från Judits vävar. Men att väva "på riktig" - att sitt länge och mata på - det har jag inte gjort. 

Men nu! Två kvällar på raken har det blivit flera timmar och jag har haft sånt flyt. Fötterna har nästan gått av sig själva mellan tramporna, utan att jag behövt tänka på det. Och skytteln har flugit fram i skälet. Plötsligt har jag nästan vävt klart mitt jacktyg som jag påbörjade innan sommaren. 

När jag lämnade väven ikväll var det bara några centimeter kvar att väva. Men just den sista biten brukar vara lite pilligt så jag sparar det till en annan dag, när jag inte är så trött som nu.

Hortensia

 

Jag har fått en hortensia och den är så vacker! Bara orolig att jag inte kan sköta om den på rätt sätt

Lin och lite till

Höstens första möte med Mönstervävarna handlade en hel del om vävnader i lin.

Kolla vilken fin utsikt det är från vävstolen

Handdukar helt i lin

Vacker linväv att hänga på väggen

Och så en väv där linet bråkade och trasslade

Räta och aviga är en smaksak

Handdukar i halvlinne

Detta är ett exempel på färginduktion:
Samma varp, olika färg på inslaget. Helt olika uttryck.

Badlakan

Badlakan

De två sista är inspirerade av "Judits vävar"

 

Bjässe

Årets största tomat var (som vanligt) av sorten Brutus. Riktigt maffig, men inte något nytt rekord.

 

Flytthjälp

Nu är det länge sen som "Gillsjös flyttjänst" var anlitade av någon av våra barn. Men igår var det dags igen. Vi körde till Mörbylånga och fyllde bilen och släpet med sådan som inte får plats i det nya lilla boendet, utan ska lagras hemma hos oss i ett år. 

Avslutade med jättegoda pizzor till lunch. 

Mozzarella

Rosé

Judit fortsätter

Idag var det åter samling på temat "Judits vävar" som jag skrivit om flera gånger tidigare. Vi tittade både på det ursprungliga materialet och på en del av de provvävar och vävnader som gjorts utifrån det. Men främst talade vi om framtiden - finns det en fortsättning på projektet? hur skulle det kunna se ut i så fall? och vad vill vi göra härnäst?

Samtalet ledde fram till ett "ja". Det finns intresse att gå in i en ny fas som förhoppningsvis kan resultera i en bok, en utställning och en webbplats. Spännande.

"för hoppor"

En hemslöjdskonsulent och två barnbarn till Judit

Den provväv jag håller på mig har vållat mig en del huvudbry som lett till en tanke: kanske är de vävda remsorna uppmärkta på avigsidan. Nu passade jag på att kolla. Jo men visst. Flera prover är bara blurriga och intetsägande på den sida vi hela tiden fokuserat på. När jag vände på dem visade sig mycket tydligare mönster. Så nu får vi allt tänka om en del. Och alla prover måste fotograferas igen, fast på rätt sida. Men somliga mönstringar är faktiskt finare på det som alltså är avigsidan. Så en del kommer säkert att användas på det sättet.  

Förlagan och min provväv. Men detta är alltså avigan

Ketchup

Det tar lång tid att koka ketchup. När jag ändå höll på gjorde jag två omgångar. En röd och en gul. 

Efteråt blev jag lite besviken. Smaken blev lite för "vass". Vissa av ingredienserna är bara angivna i antal (inte vikt) och det kan ju vara skillnad både i storlek och i smak. Kanske kokar jag ihop enbart tomater och blandar ut med för att få en mildare smak. Receptet finns här

Ny bild

Konstnären i familjen har skapat en alldeles ljuvlig bild av mig. Jag blir så glad av att se den och använder den nu som profilbild på alla möjliga ställen. 

Sticklingar

Ikväll fick jag ett ryck och tog en massa sticklingar. Två varianter.

Jag fick en fiffig självvattnande kruka (utskriven på en 3D-printer) som är lämplig för örter. Så jag körde ner en massa basilika-toppar i jord och hoppas kunna skörda dessa ljuvligt doftande - och smakande - blad i köksfönstret hela hösten. 

De andra sticklingarna räknar jag med att de är betydligt kinkigare så jag kommer att gulla med dem rejält. Jag utgick från hur jag gjorde när jag faktiskt fick 10 av 24 blåbärssticklingar att överleva i samband med att vi flyttade. Så jag använder samma drivhus, men torvbriketterna som hörde till är försvunna och jag har köpt en annan sort, med kokosnöt som bas. Varje stickling har jag snittat lite med rakblad och doppat i groningsfrämjande medel för att ge dem bästa tänkbara förutsättningar. Jag är inte alls övertygad om att detta kommer att lyckas - de flesta sticklingarna är från träd vi planterat. Men det är värt ett försök.  

Ännu en

Någon kommenterade att det alltid bjuds på paj här hemma hos oss. Och det kanske är sant. Jag tycker om pajer. Både matpajer och efterrättspajer är oftast relativt enkla att göra samtidigt som de nästan alltid är goda. Här är receptet på ännu en paj

Svart vinbärspaj

3 dl mjöl
1½ dl socker
1 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver
125 g smält smör

Blanda ihop och tryck ut i formen. Låt vila 30 min i kylskåp

3 dl frysta (inte tinade) svarta vinbär läggs i formen.

2 dl creme fraiche
2 msk florsocker

Blanda ihop och bred ut över bären

Grädda i mitten av ugnen. 15 min i 225 grader, sänk sedan temperaturen till 150 grader och grädda ytterligare 15 min. 

Idag firade jag ännu en födelsedag. Den 58:e i ordningen. Eftersom jag inte är särskilt svag för tårta bjöd jag på... ja, just det - paj. Den ovan beskrivna och så tre sorter till; rabarber, jordgubb och äpple. Riktigt goda allihopa. 

Årets linskörd

I år sådde jag fyra kvadratmeter med lin. Hälften växte på bra från början. Den andra hälften hade inte lika mycket näring i jorden och fick en tuff start då det måste konkurrera med mycket ogräs. Efter att jag rensat mådde det bättre men jag har nog tyckt att det varit både kortare och glesare än det som fick bättre förutsättningar. 

Idag ryckte jag linet (skördade) och jag var beredd på att sortera det i två högar. Men det behövdes inte. Skillnaden var inte så stor som jag trott. Jag är fick ihop en hel skottkärra full med långt, fint lin. Jag är alltså jättenöjd med resultatet även i år.

Nu hänger det i ladan för att torka.  

Smygande premiär

Första kvällen på bockjakten satte jag mig i tornet vid Vita sten. Vinden var inte perfekt, men ganska svag och jag ville gärna sitta där eftersom tornet står väster om åkern. Det är nämligen större skillnad än en kan tro, på hur mycket en ser åt öster eller åt väster när solen går ner. Att kisa i motljus är avsevärt sämre. Alltså valde jag ett torn där jag hade uppsikt åt samma håll som solens sista strålar - österut. 

Jonas satt på nästa åker längs samma väg och vi var överens om att åka hem när det mörknade. Vi skulle inte stanna för att jaga vildsvin i mörkret. Men det blev ändå vildsvin jag fokuserade på: Efter någon timme i tornet anade jag något längst, längst bort. Genom kikaren kunde jag konstatera att det var ett ganska rejält vildsvin. Alldeles för långt bort för att skjuta, och jag kunde heller inte avgöra kön på den, eller se om den hade kultingar i sällskap för den stod i en svacka.

Jag tittade på den en stund, men den verkade inte komma närmare utan höll sig där borta. Jag bestämde mig för att smyga. Just denna plats är det ganska tacksamt att smyga för vägen bakom är relativt vältrafikerad så en kan traska på lite i skydd av billjuden, och sen pausa tills nästa bil kommer. Den strategin funkade i början. Men för att hamna rätt i vindriktningen fick jag ta mig tvärs över åkern och följa den norrut på östra sidan. Där kunde jag inte längre dra nytta av ljuden från vägen.

Jag kom så nära jag ville - mindre än 60 meter - men i det höga gräset var det ändå svårt att avgöra om det var en galt eller en sugga. Och till slut var den tillräckligt oroad och lämnade åkern till förmån för den skyddande skogen. 

Vilken dessert!!

Jag är på lunch-till-lunch-konferens med jobbet på Kosta Boda Art hotell som ligger så lämpligt till mellan universitetets två campus. Vi har ätit en god trerätters men jag måste kommentera efterrätten. 

På menyn beskrevs smakerna så här: Citroncheesecake med smultronsås, jordgubbsmaräng och färska bär. Mycket söt och god. 

Men jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker om utseendet. Häftigt eller makabert? Annorlunda var det i alla fall. I form av Bertil Valliens glashuvud.

Höstmosaikslända

Morgondroppar

Nattens dagg försvinner snabbt när solen värmer. Men innan dess är allt fuktigt och täckt av massor av små, små droppar. Fulländad perfektion.

Orange dahlia

Trädlilja. Bedagad men fortfarande doftande

Kålblad

Jordärtskockan är släkt med solrosen

Spindelväv i gräsmattan

Femfingerblomma

Lin

Jag har häcklat förra årets lin. Och konstaterar att årets lin snart är klart för skörd.