Första kvällen på bockjakten satte jag mig i tornet vid Vita sten. Vinden var inte perfekt, men ganska svag och jag ville gärna sitta där eftersom tornet står väster om åkern. Det är nämligen större skillnad än en kan tro, på hur mycket en ser åt öster eller åt väster när solen går ner. Att kisa i motljus är avsevärt sämre. Alltså valde jag ett torn där jag hade uppsikt åt samma håll som solens sista strålar - österut.
Jonas satt på nästa åker längs samma väg och vi var överens om att åka hem när det mörknade. Vi skulle inte stanna för att jaga vildsvin i mörkret. Men det blev ändå vildsvin jag fokuserade på: Efter någon timme i tornet anade jag något längst, längst bort. Genom kikaren kunde jag konstatera att det var ett ganska rejält vildsvin. Alldeles för långt bort för att skjuta, och jag kunde heller inte avgöra kön på den, eller se om den hade kultingar i sällskap för den stod i en svacka.
Jag tittade på den en stund, men den verkade inte komma närmare utan höll sig där borta. Jag bestämde mig för att smyga. Just denna plats är det ganska tacksamt att smyga för vägen bakom är relativt vältrafikerad så en kan traska på lite i skydd av billjuden, och sen pausa tills nästa bil kommer. Den strategin funkade i början. Men för att hamna rätt i vindriktningen fick jag ta mig tvärs över åkern och följa den norrut på östra sidan. Där kunde jag inte längre dra nytta av ljuden från vägen.
Jag kom så nära jag ville - mindre än 60 meter - men i det höga gräset var det ändå svårt att avgöra om det var en galt eller en sugga. Och till slut var den tillräckligt oroad och lämnade åkern till förmån för den skyddande skogen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar