Djurbesök

Alla möjliga djur gästar vår gård. Eller om det är vi som är på besök i deras värld...

En del är stora, som vildsvin och rådjur, men somliga är så små att det är ren tur om jag får syn på dem.  

Idag satt en vårtbitare i solskenet och såg riktigt konstgjord ut med sin neongröna färg, sin blanka "plastiga" yta, sina extremt långa känselspröt och sina ögon som skulle kunna vara små knappar.

En liten padda satt helt stilla på grusvägen nu ikväll. 

Nästan varje år bor det en ganska stor padda i växthuset. Vet inte om den övervintrar där så det är samma år från år, eller om det är en boplats som får nya inneboende allt eftersom. Årets växthuspadda fick jag till slut syn på häromdagen. Den avslöjade sig med att prassla i torra löv så jag visste var jag skulle leta efter den. Annars brukar den hålla sig undan.

Skyttekväll

Ikväll var det dags för jaktlagets årliga skytte på älgbanan i Helgesbo. Det är så nyttigt, och något en verkligen borde göra oftare. Dessutom är det kul även om jag inte blev nöjd med mitt resultat på den löpande älgen. 

Eftervärme

Jag går omkring och är så glad från igår. Ett slags eftervärme i hjärtat. Jag tänker tillbaka och gläds om igen över Vävarens dag som anordnades i Oskarshamn av Sydostvävarna. 

Det fanns så många leenden och glada ögon. Vi vävtanter är nog ett särskilt släkte på det sättet. Det är alltid så positivt att mötas. Och nu har jag varit med i sydostvävarna några år och träffat och lärt känna en del. Så nu finns det en igenkänningens glädje också. 

Första timmen stod jag i entrén och det bara vällde in besökare. En bra bit över hundra personer som inte var medlemmar dök upp under den timmen. Jag hade nog väntat mig att det mest skulle vara "internt" och med flertalet sydostvävare. Men det blev helt tvärt om. Och jättekul att flera valde att gå med i föreningen tack vare det här evenemanget.

Föredraget om Judits vävar uppskattade jag. Jag har ju hört om det förut, men tycker ändå det är intressant. Och nu fyllde Eva på med sina erfarenheter av att ha provat att väva några av uppsättningarna. Det är något jag också hoppas göra. Någon gång...

När jag tog paus och satte mig med en kopp kaffe fick jag oväntat och väldigt trevligt sällskap. En annan kvinna som skulle fika ensam frågade om hon kunde sitta med mig. Vi hade så mycket att prata om och dela tankar kring att jag glömde mitt nästa åtagande och kom försent. Tack Kajsa-Lena för den härliga stunden.

Min rutiga hemvävda och hemsydda klänning fanns med på Mönstervävarnas utställning. Och jag fick så mycket beröm och positiva kommentarer om den. Verkligen roligt! Jag är ju själv nöjd med den och nu kunde jag också känna mig stolt. Idén med virkad spets i sidorna kom ju till för att ge lite mer vidd i kjolen, och den detaljen var det många som tittade extra på och gillade. Och det där att färgen varierar lite (på grund av att jag slagit lite olika hårt) var det någon som tyckte var fint. Tack alla för alla uppskattande kommentarer. De gladde mig oerhört.

Mina inköp är jag väldigt glad åt. Jag köpte ett par örhängen i form av små röda garnhärvor. Och så en del loppisinköp till låga priser: några vävskedar, lite stickgarn till mina barn och en liten vävstol för småvävar och/eller provvävar.

Vävarens dag

Sydostvävarna anordnade ett rejält happening för att avsluta jubileumsåret. 

• tre lokala garnproducenter
• två föreläsningar
• utställningar med 
• kuddar
• halsdukar
• väva på små vävtolar
• färgeffekt
• vävstuge-favoriter
• rutigt och randigt
• matt-tekniker
• loppis med garn och vävmaterial

Det blev en mycket lyckad tillställning med ca 150 besökare och många glada miner. Och sju nya medlemmar i föreningen! Redan innan dagen var slut talades det om en uppföljning om två år. 

Om jag köpte något?! 

Haha, jo det klart jag gjorde. Men det får jag berätta om en annan dag.

Djuren i skogen

Ryggsäcken var välpackad. Där fanns prylar både för bockjakt och för vildsvinsjakt. Jag satte mig i tornet vid tallen, i östra delen av Markalyckan. Vindriktningen var inte perfekt, men ibland verkar det inte påverka djuren och dessutom skulle det säkert mojna lite. 

Ganska tidigt fick jag "sällskap" av tre runda harar. De hoppade runt och såg ut att leka, men kanske grälade de om det saftigaste gräset. Vad vet jag?! Senare på kvällen fick de sällskap och till slut var de fem-sex stycken. Men hare var jag inte ute efter att jaga. 

Ungefär vid solnedgången klev ett rådjur ut till vänster om tornet. Den upptäckte mig och brakade in i skogen igen irriterat skällande. Jag lockade på den ett par gånger, men så lättlurad var den inte. 

När mörkret kommit prasslade det en bit bort, och en grävling rultade iväg bort från mig och försvann in i vegetationen. 

Jag började fundera på att åka hem när jag fick höra ett svagt visslande/pipande ljud som jag inte kände igen. I värmekikaren såg jag två djur komma rusande i fällans hela längdriktning. Värmekikaren ger en otydlig bild och jag fick inte in dem i kikarsiktet så jag vet fortfarande inte vad det var för djur. Men kanske två rådjur, för de kan ju ge ifrån sig ett slags pip. 

Sent på kvällen kom han ändå fram - den snygga råbocken som håller till i området. Jag fick nöja mig med att sikta på honom för tiden för rådjursjakt var slut för flera timmar sedan. 

Större delen av kvällen satt jag alltså där och tittade på harar. Inga myggor hördes. Och inga fåglar. Men syrsorna spelade ihärdigt från alla håll och kanter. Och slutligen åkte jag tomhänt hem efter ännu en fin jaktkväll.

Fågelunge

En liten gärdsmygsunge var inte snabb nog att fly, utan fångades av en av våra katter. Jag tog upp den och hoppades den skulle klara sig för när den vilat lite kunde den flyga iväg. Men jag kanske bara förlängde lidandet för den - en stund senare såg jag att katterna vunnit. Lite sorgligt. Just gärdsmyg är jag extra förtjust i. Men jag kan inte klandra katterna. De följer bara sin instinkt. Och de är duktiga jägare som fångar massor av möss åt oss. 

 

Stormarens utsikt

Idag var jag på kick-off med en av institutionerna jag jobbar ihop med. Konferensrummet som var bokat heter "Stormaren" och ligger på nionde våningen på universitetskajen i Kalmar. Av förklarliga skäl finns där många stora fönster i de flesta väderstreck och däruppifrån låg slottet och stan bokstavligt talat "för våra fötter".  

Solfjäder

Det har tagit lite tid att sätta upp den senaste väven och det beror nog på att det varit sommar och fint väder och så mycket annat jag velat göra, samt på att belysningen är begränsad i lillstugan i väntan på elektriker. 

Men nu är den färdig att vävas på. Nästan i alla fall.

Det är vitt bomullsgarn i varpen, ungefär som tjockleken på 22/2 och med några lite grövre trådar på jämna avstånd. Jag har solvat den så att jag ska kunna väva rutigt så som det oblekta tyget jag sydde en klänning av. 

Men primärt ska jag väva tuskaft i en solfjäders-vävsked. Jag har monterat konstruktionen som hör till och som krävs för att enkelt kunna höja och sänka slagbommen. Men det måste finjusteras lite innan jag kan börja väva på riktigt.  

Tomatsäsong igen

Tomaterna har varit lite sena i år, men nu börjar det äntligen bli sig likt här hemma i köket. Jag älskar mångfalden av storlek, färg, form och smak.