I sommar har vi haft många kycklingar. Det är oerhört gulligt och charmigt. Men också lite pyssligt. Om vi får välja behöver det inte vara riktigt så många kullar nästa år.
Tidigt på våren köpte jag sju kycklingar av rasen Vorwerk. Jättevackra, nästan orange med svart huvud och rumpa. Det visade sig vara fem tuppar. Just nu finns tre av dem kvar. De håller ihop och vi kallar dem för "Knatte, Fnatte och Tjatte". Vi ska behålla en av dem som "arvtagare" om det händer Bälle något. De två hönorna är avsevärt mindre och de lägger ganska små ägg i en egen nyans av gul-beige.
I den första hemmaruvade kullen kläcktes fem kycklingar och åtminstone fyra visade sig vara hönor. En är vi fortfarande osäkra på. De är blandras förstås och ser lite olika ut. Tyvärr skadade sig Snövit illa i ett ben så jag måste ta bort henne. Alla de kvarvarande är brunsvarta med ljusare hals och huvud.
För en dryg månad sedan kläcktes sex stycken som vi ännu inte vet kön på. De och deras mamma har nyligen blivit ihopsläppta med resten av flocken. Den här hönsmamman är verkligen beskyddande. Hon kan jaga ut resten av flocken så att hon och ungarna har hönshuset för sig själva. Men småttingarna håller oss sysselsatta. De hittar öppningar i nätet och är ständigt på fel ställe och måste fösas in igen. Fyra ganska mörka, en vit och en brun.
Och så de två sista som kläcktes för ett par dagar sedan. En svart och en vit. De och deras mamma hålls nu i en liten skyddad bur.
Två andra hönor (bland annat hon som ruvade fram gruppen av fem) envisas med att vilja ruva. De ligger ständigt i varsitt rede. Jag lyfter bort dem flera gånger om dagen men de ger sig inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar