Vilken känsla! Av 15 gram (en matsked ungefär) linfrön som jag sådde förra våren, blir det nu garn. Det känns verkligen stort. Och då gör det inget att det blir ett grovt och ojämnt garn. För det blir garn. Jag har lyckats.
När jag anslöt mig till projektet #1kvmlin la jag inte ribban så högt. Förhoppningen från början var att få blommande lin eftersom det är så vackert. Så jag sådde mina frön, vattnade och rensade. Och när det började blomma gladdes jag över det. Och samtidigt ökade jag målsättningen och hoppades kunna bereda mitt lin.
När det blommat över och börjat torka ryckte jag det och band ihop till buntar som fick hänga på tork inne i stallet. Sen skulle det ut och bli fuktigt igen för att rötas. Jag spred ut det på gräsmattan i ganska skuggigt läge och lät det gå några dagar. När jag trodde det var färdigrötat tog jag in det på tork igen.
En dag i höstas bjöd hemslöjden in till linberedning och jag bråkade, skäktade och häcklade linet. Alla de blånor som rensades bort i häckligen sparade jag och det är det materialet jag nu börjat spinna. Det är alltså inte dags för de fina lintågorna än utan jag övar mig på det här skräpiga först. Resultatet blir väldigt olika tjockt garn som är olika hårt tvinnat. Men jag är ändå löjligt stolt över allt jag lärt mig och att jag lyckats mer än jag vågat hoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar