Den starka vinden hade bara minskat lite när kvällen kom och jag var vankelmodig om jag skulle ge mig ut och jaga gris eller inte. När Jonas gick och la sig funderade jag på att göra samma sak, men då sa han: "Du är ju jättepigg! Gå ut och jaga gris. Ring mig om du behöver mig." Så då gjorde jag det.
Denna kväll fick jag för ovanlighets skull sällskap av Jamma när jag tassade iväg mot grannarnas åkrar. Hon jamade högljutt, precis som hon brukar, och jag undrade om jag skulle gå hem med henne. Men det var som att hon fattade att vi borde vara tysta, för hon slutade jama.
Vinden var rakt västlig vilket är perfekt. Vägen var torr och utan grus så det gick att gå tyst. En enda bil passerade och det gjorde den exakt när jag behövde störljud för att kunna ta de sista stegen upp på åkern.
Jamma satte sig en bit ifrån. Jag spanade av åkern i min termiska kikare och hade öronen på helspänn. Inga djur ute i det öppna, och alldeles tyst i skogen. Jag stod där en stund. Väntade, lyssnade, tittade. Inget hände. Tänkte gå hem men när jag såg att klockan inte ens var midnatt bestämde jag mig för att vänta ytterligare en stund.
Det visade sig vara ett bra beslut. Plötsligt brakade det till i hörnet nära mig och en ensam stor gris kom ut. Tack vare vinden åt rätt håll och att grisen var full upptagen med att beta gräs, hade den ingen aning om mig utan stod alldeles stilla, bara drygt 20 meter bort och med bredsida åt mitt håll.
En halv minut efter att skottet gått kom en nyfiken räv upp på åkern och såg sig omkring. Jamma stannade kvar tills jag kom tillbaka ihop med en nyvaken Jonas som hjälpte mig att få hem grisen.
Galt på 87 kg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar