Nära 🥰

Över ett år har vi hållit avstånd, vidtagit alla upptänkliga försiktighetsmått och träffats ute eller i varsin ände i en stor lokal. 

Nu har det gått drygt två veckor sedan mamma och pappa fick sin andra vaccinationsspruta och Jonas och jag känner oss friska och har inte träffat så många de senaste dagarna. Så vi vågade oss på att träffas mer normalt. Vilken glädje det var att återigen få sitta runt ett köksbord alla fyra och bara vara tillsammans. Underbart!

Sen måste jag ju ner i källaren och titta på mammas vävar. Fantastiskt snygga mattor, och en vacker löpare med karelsk spets. Det sistnämnda har medfört en del pyssel för henne, men efter lite resonerande och funderande knöt vi till ett halvskaft som jag hoppas ska göra det mycket enklare. Bara en sån sak! Att få problemlösa och fixa tillsammans. Vad jag har saknat det. 

Till höger syns de solv som är fästade till skaft både över och under varpen, precis som det brukar vara. Till vänster halvskaftet som bara är fäst neråt. 

Alla trampor användes redan så vi behövde hitta på ett annat sätt att trampa ner skaftet. Vi band ett snöre från ände till ände på käppen och däremellan hängde snöret ner i en båge strax över tramporna. I den bågen får man sätta foten och trampa ner. Ett plaströr (ca 20 cm) uppträtt på snöret underlättade.

Jag ser fram emot att höra om mamma är nöjd med uppfinningen.