Medmänniskor

Varje gång vi förlorar en medmänniska påminns vi om hur mycket vi behöver varann.

Igår var vi på begravning igen och viktigast var mötet med de andra som minns samma person, kramarna i samförstånd och saknad, ögon som möts och säger allt som behövs.

Griftetalet började med en hälsning riktad till alla oss som var där (och alla andra också):

"Du är så oändligt mycket älskad!" 

Denna hälsning fick vi från Gud, genom att R varit engagerad i missionsbåten Shaloms arbete, och på vars segel kärleksbudskapet Joh 3:16 står. En kärlek som R fått vara med och förmedla till många genom sina glittrande ögon, sin vilja att skoja lite lagom och  - främst - sin förmåga att alltid ge av sin tid.

Vi tar avsked och återlämnar R i Guds händer.
Vi känner tacksamhet över att ha fått känna honom.
Vi ber om Guds välsignelse över dem vars sorg och saknad är störst.