Reflexer

Inspirerad av det band jag vävt som ett test i svart och vit mattvarp (läs mer här) har jag nu vävt reflexer. Svart mattvarp och tunt reflexgarn (-tråd) som varp och ett mjukt stickgarn som inslag. Mängden - eller snarare bristen på - reflexgarn avgjorde längden på mitt band.

Foto utan blixt

Foto med blixt

Nu har jag klippt det i bitar och sicksackat dem. Det blev sex reflexer, några med säkerhetsnål i och några att sy fast på plagget/väskan.

Jag tycker de blev fina och har redan beställt nytt reflexgarn för att kunna göra fler. Hoppas kunna sälja några på en lokal julmarknad om en månad. Men frågan är som vanligt vilket pris som är rimligt...

Efter tips från annan hantverkande person är nu säkerhetsnålarna utbytta mot snyggare och pålitligare fästen.

Att skiljas är att dö en smula

Separation gör ont.
Även när en väljer den själv.

Nu har vi lämnat ett sammanhang som varit en självklar del av våra liv i många år. Men på senare tid har något långsamt förändrats. Vi har på olika sätt försökt att få det att funka men tvingas nu ge upp.

Det är med stor sorg vi går. Men med en liten gnutta lättnad över att beslutet är taget.

Spinncafé

Jag tog chansen att prova på att karda och spinna när Kalmar hemslöjd bjöd in till spinncafé i Pukeberg. Jag kom dit helt utan erfarenheter av ullberedning men efter några trevliga timmar åkte jag därifrån med ett litet nystan (39g) ullgarn som jag gjort själv. Garnet är sannerligen inte jämntjockt - snarare är det "effektgarn" med olika tjocklek och lite bubblor på. Men jag är nöjd.

Allt som behövdes fanns att låna. Så vi plockade åt oss ett par kardor och jag tittade på den vackra ullen vi fick använda (åh vad jag önskar att jag kunde ha ett par får). Inte för mycket ull på kardan, och med "klippsidan" mot mitten, och sen lätta försiktiga drag. Skrapa över allt på den ena kardan ibland och så fortsätta en stund till. Tills all ullen var utkammad och slät. Då rullades den ihop till en mjuk rulle, redo att spinnas.

Att spinna var svårare. Sländan skulle snurras ofta för att inte byta håll. Dra ut lite ull och låta den tvinnas av snurren. Samtidigt nypa åt så snodden inte gick upp i den ospunna ullen. Det tog ett bra tag att få nån slags känsla för det. Somliga provade spinnrock, men jag höll mig till den slända jag började med. Ganska bra gick det trots min ovana.

Ungefär så här:
Hålla ullen med vänster hand, med ett nyp i övergången mellan kardad och spunnen. Snurra sländan medurs med höger hand. Låta höger hand ta över "nypet" och dra ut kardad ull mellan händerna i lagom mängd. Nytt nyp med vänster, släppa nypet med höger och den ull som fanns mellan händerna snoddes till en tråd.
Och när den spunna tråden blivit så lång att sländan nådde marken rullade en upp tråd på sländan och virade fast den på nytt, i kroken på toppen av sländan.

Hjälp och goda råd fanns att få både av ledare och andra deltagare. Småprat och gott fika fullbordade upplevelsen.

Väv-gudstjänst

Temat för gudstjänsten i Kristvalla kyrka var "Livets väv - en musikgudstjänst med många inslag" och den levde upp till förväntningarna:

Hela kyrksalen var pyntad med vackra, hemvävda mattor i olika storlek, färg och teknik.

Längst fram i kyrkan fanns en vävstol, en spinnrock, en varpa och en garnvinda. Allt utom spinnrocken användes under gudstjänsten.

Förutom att vävstolen slog takten i några av sångerna, användes också flöjt, mungiga, nyckelharpa och fiol som komplement till piano. Både kyrkokören och solister sjöng och det lästes dikter.

Jag förundrades över hur många kristna sånger det finns där väven, trådarna och varpen nämns som beskrivningar av livet.

Under ett musikstycke vävde ett tiotal personer tillsammans på en väv, livets väv med den röda tråden som visar vägen.

Prästen höll en kort andakt som också den berörde vävnad, och vi sjöng ett par psalmer tillsammans.

Och under hela gudstjänsten visades bilder på olika vävar och på vävstolar och på garn och en del citat från de dikter och sånger som framfördes.

Efteråt var det kyrkfika och i den lokalen fanns för dagen en utställning av många olika hantverk.

Vilken upplevelse den gudstjänsten bjöd på!

Köksbänken full med godis

Min intention var att tömma växthusen igår. Men den stora plantan gyllenbär i grannens växthus är fortfarande full av frukter. Jag nändes inte riva upp den. Istället drog jag in den så takluckan kan stängas och gav den vatten och tänker att den får finnas kvar så länge den själv vill (eller så länge kylan inte tar död på den).

Jag skakade på den så de mogna frukterna föll till marken och samlade sen ihop dem. Det var jättemånga för det är väl en vecka sen jag senast samlade ihop det som var moget då. Nu ligger de på köksbänken. Små gula frukter, och säkert en del gröna omogna också. Alla insvepta i prassligt fodral som är som papper.

Gyllenbären är en slags physalis men de är mindre, inte lika kladdiga och med en annan smak än dem en köper i affären. Först när de faller av, eller släpper väldigt lätt, ska de plockas. Och så ska de ha ett par dagar på sig att mogna lite till inomhus. Sen är de ljuvligt goda.

Jag har upptäckt att storleken på plantan är helt beroende av hur stor plats rötterna kan ta. Jag brukar ha dem i hinkar och då blir plantorna en knapp meter höga, en kollega hade en stor blomkruka och då blev plantan som en blåbärsbuske i skogen. I år fick en planta växa i markbädd i grannens växthus och den har blivit mycket högre än jag kan nå, och har vuxit ut genom takluckan. Den har gett enormt mycket bär och vi har fryst in mycket till fruktsallad eller dessert.

Välkommen till oss för att smaka!

Vackra vyer

Jonas är i Norge och jagar. Han skickar mig foton på den utsikt han har från jakttorn. Oändliga böljande fjäll. Ursnyggt alltså!

Men jag har också fått vila ögonen på en del vackra platser med höstfärger, solljus och vattenblänk. Gårdagen bjöd på en promenad i Almvik med en bit av Gamlebyviken inom synhåll.

Alldeles stilla och klart när jag körde hemåt i kvällningen

Band nummer två

Nästa uppgift i distanskursen i brickvävning hade fokus på att rita mönster till ett band. För min del blev det några olika varianter.

knubbiga små ljus 

harlekinrutor efter en bild av ett sådant band

Jag hittade en bild av ett svart-vitt band i snygga rutor men lyckades inte helt lista ut hur det var gjort, men med lite beskrivning och förklaring av kursledaren ordnade det sig.

Det här provet är bara gjort i mattvarp för att gå snabbt och lätt. Mönstret är riktigt snyggt och användbart tycker jag.
Och titta nedan vilken skillnad det blev när jag bytte från ljusgrått till svart inslag!

Jag planerar att göra det i ljusgrått reflexgarn och en svart eller mörk tråd i annan kvalité. Jag tänkte att mattvarp skulle bli hållbart, men det kanske inte fyller upp tillräckligt bra runt reflexgarnet.
Planen är att väva korta bitar att sy fast på kläder, eller med tofs i ena änden och något slags fäste i andra. Vi får se hur det blir.

Lite beskrivning av hur trädning och vävningen går till:
Alla brickor (utom kantbrickorna) har två svarta trådar bredvid varann och så två vita. För att få symmetrin löper trådarna in i brickan från ytterkanten på bandet, mot mitten. De svarta förskjuts ett steg medsols för varje bricka, från mitten och utåt.
För att få till mönstret med rutor "över varann" byter man riktning på vridningarna. Här hade jag problem innan jag fick förklarat för mig att låta brickorna följas åt parvis. Börja alltså med de fyra mittersta och utöka med två på varje sida. Och två inslag ska vävas innan nästa förändring i vilka som vrids mot en eller från en.

Rosa kvällsmat

Jag gick en runda i trädgården och skördade grönsaker till vår kvällsmat: några morötter, ett par rädisor, två små polkabetor samt några blad vardera från röd mangold och svartkål. Jag ansade och sköljde alltihopa och skivade rotsakerna tunt på mandolin. Bladen bara rev jag i mindre bitar.

Jag kokade en ruta nudlar, sköljde i kallt vatten och klippte i mindre bitar.

I wokpannan blandade jag olivolja, en klick smör, pressad citron, lite honung och ett par pressade vitlöksklyftor. I detta fräste jag rotsakerna ett par minuter, tillsatte mangoldstjälkar, blad och nudlar. Till sist rörde jag i räkor och en mozarella skuren i små tärningar. Salt, vitpeppar och dill behövdes också. Det blev en oväntat god variant på vår vanliga wok, och med en synnerligen oväntad färg tack vare polkabetorna.

Jaktlycka

Solen hade inte gått upp på fredagsmorgonen när Jonas sköt en älgkalv. Grattis älskling!!
Det var en normalstor kalv. Det verkar som att älgarna på våra marker har klarat den tuffa sommaren ganska bra, de är vid gott hull.

Därmed var vår tilldelning avskjuten redan första veckan - det har nog aldrig hänt förr hos oss.

Vi var bara fyra i jaktlaget som hjälptes åt med att dra ut den ur skogen och sen hänga upp den på logen, flå den och ta ur den. Men det gick jättebra och på oväntat kort tid.

Kalven var så fin i pälsen, så den har Jonas och jag lämnat in för beredning. Ska bli spännande att se hur den blir när det är klart, men vi kommer att få vänta ungefär ett år...

De delar som vi inte kan ta tillvara återför vi till kretsloppet i skogen där fåglar, rävar, vildsvin och mikroorganismer får nytta av det.

Bindningslära dag 2

Jag tog en paus från älgjakten för att vara med på dag 2 i kursen om bindningslära i Mönsterås. Det var ett bra val, för dagen blev nästan ännu bättre än dag 1 (för en månad sen) som jag redan var jättenöjd med.

Den här gången handlade det en del om kypert.
Och vi fick mer tid och uppgifter för att tänka själva. Dels om bindemönster, solvordning, tramuppknytning och trampordning. Dels om att beräkna garnåtgång utifrån en fiktiv väv och dess krympmån, invävning mm.
Och vi tittade på många vackra vävar i olika tekniker.

Mycket lärorikt. Stort tack till Eva och Anna-Clara!

Brittsommar

Ett par dagar efter Britts och Birgittas namnsdag kom sommarvärmen tillbaka. Helt underbart väder!

Gott att ha semester och kunna sitta ute i skogen och njuta.

Och när solen sjunker ner blir de gula höstfärgerna ännu intensivare. 

I kvällningen hade vinden stillnat ut helt

Nästa morgon var dimmig och allt var täckt av dagg

Gyllene färger i motljus

Mörkret kommer tidigt