Dukväv del 5: jag väver!

Nu har jag vävt ett par meter på min duk. Som inslag har jag Marks tissolin. Ett lin-garn som inte tillverkas längre, men som jag har några rullar av. När jag provvävde visade det sig att den kvalitén var väldigt trevlig att väva med. Det känns bra att använda det jag har i mitt eget lager istället för att köpa nytt. Jag valde en blekt gul-grön-beige ton, tycker att det blir ganska lågmält men med lite mer karaktär än oblekt. Jag tror det kommer att passa hos oss.

Det går ganska fort och lätt. Både ytterkanterna och kanten som är mitten på duken blir ganska bra. Ju längre jag håller på desto mer känsla får jag för att få till mitten-kanten*. Och det som inte blir helt perfekt hoppas jag rätar till sig när jag tvättar och krymper duken.

* Det där med "mitten-kanten" kanske kräver en förklaring för de som inte läst tidigare inlägg om duken. Jag väver dubbelvikt. Framför mig i vävstolen har jag en 75 cm bred väv, men den är i två lager, så när jag tar ner den blir den en duk som är 150 cm bred. Jag väver en dubbelvikt duk alltså.

Här syns det att jag väver i två lager...

...och i andra sidan sitter lagren ihop.

Jag uppskattar att tissolinet inte kräver någon vävspännare utan ger raka kanter ändå.

De två lagren hålls åtsklida med någon centimeter. De gånger ett inslag går på fel sida om en varptråd och de två lagren "vävs ihop" så märks det direkt och det räcker med att repa upp bara ett eller ett par inslag för att rätta till felet.

Det här är en trevlig väv som samarbetar väl och går snabbt att väva. Av strul och ojämt spända varptrådar vid pådragningen märks ännu så länge ingenting.

Övriga inlägg om denna väv:

Dukväv del 1: tanke, varpning och redkam

Dukväv del 2: pådragning

Dukväv del 3: solvning, skedning och framknytning

Dukväv del 4: provväven

Dukväv del 5: jag väver!
Dukväv del 6: Klart
Dukväv del 7: Beställningsduken