Hej
Nu har jag varit tyst ett tag. Jag har inte glömt dig. Men så här är det:
50-årsfesten blev jättelyckad. Jag orkade hela dagen trots två veckors förkylning i kroppen. (Det gick åt en del hostmedicin och nässpray). Dagen efter var krafterna helt slut. Ingen ork till något.
Och sen kom en ny arbetsvecka. Jag både ville och måste jobba. Och det har jag gjort. Men jag är fortsatt förkyld och kraftlös. Jag hostar och hackar, snörvlar och hostar igen. Så jag har försökt vila lite vid lunchtid och jag har behövt sova en stund när jag kommit från jobbet. I den mån jag orkat något mer har jag återställt en del saker efter festen eller vävt en stund.
Dessutom har vintern inte släppt sitt hårda tag om hela tillvaron. Våren vill! Den står i kulisserna och hoppar av förväntan att vara med. Solen värmer och lyser starkt så snön packas ihop på dagarna och dagsmejan gör vägarna snöfria. Men vintern regerar, nätterna kommer med minusgrader och fukten fryser till is. Och ibland fylls snölagret på med ett nytt vitt lager. Den här "eviga" vintern gör också att jag inte har lust med något. Jag vet minsann att det är hög tid att så en massa frön. Men kan inte förmå mig till det.
Alltså:
Jag är trött och orkar inte mer än jobba. Jag är less på vintern och har inte inspiration till något.
Det har alltså inte funnits något att skriva om. Jag kan ju inte skriva och bara klaga. Och jag vill inte skriva mer om snön även om den är vit och fin.
Därav min tystnad.
Men snart måste något ändras. Det hoppas jag verkligen.
Och helgens blommor får fortfarande vårt hus att kännas som en blomsteraffär. Det är härligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar