Änglavakt

Jag cyklade omkull igårkväll och gjorde en kullerbytta över cykeln. Jag landade på vänster axel/överarm. Vi var på akuten senare på kvällen och på hälsocentralen i morse. Båda läkarna bedömde att det inte var en fraktur. Men jag ska röntgas imorgon för säkerhets skull. Antagligen har jag slitit av en mindre muskel i axeln och behöver kanske sjukgymnastik för att lära andra muskler kompensera för den.

Jag hade verkligen änglavakt som inte slog i huvudet och inte förstörde glasögonen och mår så bra som jag gör. Jag är verkligen tacksam att det gick så bra som det gjorde. Mycket hade kunnat gå mycket sämre. Och bara det att jag är högerhänt och gjorde illa vänster arm... Och från armbågen och neråt funkar vänstern som den ska.

Så klart är jag mörbultad och öm i armen. Och ganska begränsad just nu, både av att det gör ont, att det inte funkar, och att jag är rädd att ta i. Men om det är som läkaren tror ska det snart bli bättre.

På vägen hem från akuten fick vi sakta ner för ett rådjur. En fin råbock gick över gatan inne i Kalmar. Att rådjur är inne i bostadsområden är ju inte så ovanligt. Men fint ändå att vi fick se honom.

Men strax innan vi var hemma fick vi ett ovanligare möte. Mitt på gatan när vi körde genom Madesjö, stod en älg! En stor älg med skovelhorn! Så stora trodde jag knappt fanns i Småland. När vi stannade vände han, tog ett rejält hopp över ett staket, landade i en villaträdgård och ilade vidare. Man kan undra vad ägarna tänkte om de märken som måste blivit i gräsmattan när en bjässe på bortåt 300 kg landat där.

Vi tog båda de här mötena med djuren som en hälsning. En påminnelse om det positiva, det mäktiga och det oväntade.