tisdag 16 augusti 2016

Bockpremiär

Idag är det 16:e augusti och liksom många andra jägare ville jag ut i skogen idag. Jag var ganska taggad och hoppades kunna skjuta. Det känns som att det snart måste vara min tur igen, med tanke på hur många timmar jag suttit på pass och väntat.

Nej jag sköt ingen bock ikväll men jag fick en fantastisk kväll och en underbar naturupplevelse.

Jag packade min ryggsäck med det jag kunde tänkas behöva, stoppade bössan i mitt nya rosa vapenfrodral och körde till våra marker. Jag hade under dagen kollat prognosen för vindriktning och valt torn utifrån det så jag åkte till "Grisapinnen", backade in på skogsvägen och smög iväg. Alldeles nära mig till vänster gick en häst i en hage. Men någonting - snarare en känsla än en rörelse - fick mig att stanna upp och titta åt höger. Och där gick minsann ett rådjur och betade på ett fält. Mellan oss var en sträng av skog, max 50 meter. Trots det korta avståndet och min kikare kunde jag ändå inte avgöra om det var en bock. Bortkanten av skogen var så risig att jag inte kunde se om den hade horn eller inte. Jag har ingen vana på att smyga, men tänkte att jag får väl göra ett försök i alla fall. Men jag hann inte mer än ställa ner ryggsäcken så bestämde den sig för att lämna det öppna fältet och försvinna in i skogen åt andra hållet.

Glad över att kvällen börjat så tassade jag resten av vägen till tornet och kollade mycket noga innan jag klättrade upp. Tornet står inklämt precis där skogssträngen slutar och har skog åt två håll. Däråt vill man ändå inte skjuta för där är bebyggelse och väg. Rakt fram när man kommer upp i tornet är en kraftledning, men den är inte röjd så slyn står hög. Men åt vänster har man en stor äng. Gräset såg så frodigt och fint ut.


Jag hade inte mer än kommit på plats så hörde jag att det knakade i slyn och strax kom en get och ett kid och passerade nästan precis framför mig. Wow vad glad att ja fick se dem! Vi har inte sett några kid alls i år och bekymrat oss en del för återväxten. Så det var dubbelt roligt att få se den. De gick i riktning mot den skogsväg jag gått på, och mycket riktigt - där kände de min lukt, vände och kom tillbaka. De rundade tornet helt nära igen, hoppade upp på stenmuren och rusade sen över fältet. Svårt att få några vettiga kort med mobilkameran, men jag får lagra minnet i hjärnan istället.






Och så knakade det i slyn igen! Jag kunde se hur småbjörkarna gungade, men vem som var där fick jag inte veta. Måste nog be "någon" att röja lite där...

Så småningom fick jag tid att dricka kaffe, njuta av utsikten och bara vila. En ekorre sprang ljudlöst längs stenmuren och sen upp i en gran bakom mig. Där satt den sen och knäppte och knackade ibland. En duva kurrade högljutt och flög flera gånger över kraftledningen under kvällen. Småfåglar höll mig sällskap med lite kvitter och prassel. Det var en jättetrevlig kväll. Och jag hörde ganska många skott på olika avstånd runt omkring.

Men det var inte slut på rådjur minsann! Ett smaldjur kom springande rakt över fältet och in i ett område med buskar. Men kom ut på min sida gjorde den inte. Plötsligt rusade två rådjur iväg långt borta och försvann. Inte en chans att se vad det var för djur men jag tyckte de var lika stora. Paus nån halvtimme. Sen kom ett smaldjur (samma som tidigare?) springande på precis samma ställe som förut. Och innan jag plockade ihop skymtade jag geten och kidet igen i kikaren.

När jag just kommit på plats blåste det en del, ungefär den riktning som prognosen sagt. Men allteftersom tiden gick så stillnade det av och när solen gick ner och himlen färgades röd var det alldeles alldeles stilla.


Jag vet att mörkret kommer fort i skogen och vill inte leta rådjur i mörkret så jag sitter inte så länge som man får göra. Strax efter det att solen gått ner klättrade jag ner ur tornet. Men när jag gick tillbaka längs skogsvägen insåg jag att ikväll skulle det nog vara skjutljust ett tag till - fullmånen rullade upp på himlen som en strålkastare.

Tacksam över en mycket lyckad bockpremiär.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar