I verkligheten skulle jag aldrig skjuta på en älg som kom springande i den farten. Men ändå är det bra att öva. För om det första skottet inte får älgen att falla måste en ju skjuta igen - även om den springer då.
En i jaktlaget utmärkte sig med strålande bra skytte.
Vi andra var ungefär lika bra (eller dåliga).
Jag vet inte exakt hur det gick för någon mer än mig själv för vi höll inte koll på varann. Det var nämligen ingen prestige.
Det var en trevlig kväll med jaktlaget. Med prat om allt möjligt. Med beröm när någon sköt en bra serie. Men inga kommentarer när någon hade anledning att bli missnöjd.
Varje serie är fyra skott. För att bli godkänd (på jägarexamen t.ex.) krävs:
en serie med 4 träffar på stillastående älg
och
två serier med minst 3 träffar på löpande älg.
(Ja, inte var som helst på älgen, så klart, utan inom ett markerat område)
En del av oss klarade det den där kvällen. Vi som inte gjorde det skulle sannolikt göra det om vi höll på en stund till.
Jag klarade den stillastående älgen och det hade jag räknat med. Den löpande är avsevärt svårare. Men sista serien jag sköt hade jag en bra känsla på, och den var också godkänd. Så jag kände mig nöjd med mitt resultat när vi körde hemåt.
Nöjd också med att skjuta 20 skott och axeln var helt ok, och inte ens öm dagen efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar