Häromdagen hade jag anledning att åka tåg många timmar. Ibland händer ju ingenting när man åker, men den här gången inträffade både det ena och det andra som fick mig att reflektera på olika sätt.
Kvart över sju sjönk jag ner på sätet. Mittemot mig satt en kvinna i turkos jacka. Hon såg lika frusen ut som jag vanligtvis känner mig. Nästa station gick hon av, och en man satte sig där istället. Han upptäckte en plånbok på sätet och undrade om den tillhörde mannen som satt bredvid. Det stod genast klart att kvinnan glömt den. Självklart skulle plånboken lämnas till tågmästaren. Men innan dess dristade de sig till att öppna den för att hitta ett körkort. De båda männen kände inte varann men förenades i en uppgift de gav sig själva, nämligen att försöka hitta ett telefonnummer till kvinnan för att kunna ringa och berätta för henne. Jag iakttog dem och gladdes över initiativet och engagemanget. Det finns hopp för vår värld när okända människor hjälps åt med goda saker, även när det gäller små saker.
Ett par stationer senare klev två poliser in i vagnen och uppmanade en passagerare att följa med av tåget, då denne inte betalat någon biljett. Tågmästaren hade tidigare pratat med personen i fråga, som hade svarat på en totalt obegriplig danska. På just denna station har jag en gång tidigare väntat på avgång eftersom poliser skulle komma och ta hand om en överförfriskad man och vi blev väldigt försenade. Så jag tänkte att det här kan ju ta tid. Men inte. Poliserna fick putta och dra lite för att få med sig den här passageraren men hen gjorde inte mycket motstånd. Om man inte har pengar till en biljett och sitter på ett tåg från Kalmar till Köpenhamn men blir avhyst nånstans mitt i Småland - hur ska man kunna ta sig därifrån? Var hittar man mat och värme? Vart vänder man sig i det läget?
Bytte tåg och möttes av en ny tågmästare som visade sig vara en levande tidtabell. Inte nog med att han upplyste oss passagerare om vilka byten vi skulle göra och från vilka perronger våra tåg skulle gå (sånt brukar ju tågmästare meddela) men han visste också vilket pendeltåg folk skulle välja när de kom till Stockholm. Imponerade lite på mig.
När detta tåg kom till Flen visade det sig vara fel i en växel, så vi körde genom hela stationsområdet på fel spår, genom en växel på andra sidan, och BACKADE sen in till rätt perrong. Den har jag aldrig varit med om! Men problem är ju till för att lösas. Jo såklart blev vi försenade men jag hann till det jag skulle.
Några timmar senare åkte jag hemåt samma väg. När vi kom till Nässjö fick vi veta att det var "obehöriga på spåren" mellan Nässjö och Alvesta och inga tåg släpptes igenom. Så vårt och alla andra tåg på stambanan väntade snällt (i vårt fall 40 min) tills polisen säkrat spåret utanför Sävsjö och fått undan folk som var där. Visst kan man göra dumma saker, men att hållas på järnvägsspåret känns som att leka med döden för egen del, och påverka resten av dagen för flera tusen personer på tågen. Undrar om de tänkte på det, de där obehöriga utanför Sävsjö...
Tja så jag missade sista tåget från Alvesta och hemåt. Tjoho liksom. Började fundera på hur lång tid det skulle dröja innan de fått fram ersättningsbuss och när man kunde tänkas komma hem. Men det visade sig att vi var bara tre som skulle bortanför Växjö så vi fick en taxi - tack SJ! Efter lite småprat i taxin visade det sig att vi hade en del gemensamma nämnare. Och statistiken ljuger ju inte så nu kan jag informera om att 100% av dem som reser österut är kvinnliga lärare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar