Hos sönerna i Dalarna

Jag har varit på konferens i Falun. Next Generation Learning. Jätteintressant och inspirerande.

När jag ändå var i Dalarna passade jag på att åka en bit till och hälsa på mina söner. M och jag shoppade på secondhand, lagade mat tillsammans och pratade. O och jag har promenerat, tittat på vackra miljöer och pratat. Ikväll ska M och jag äta middag och hoppas att O ska servera vid just vårt bord. Och sen åker jag hemåt igen. Det blir inte något långt besök, mer en liten glimt. Men att alls få träffa dem - om än bara för några timmar - fyller mig med så mycket glädje. Det här är grabbar jag älskar och är ofantligt stolt över.

I Leksand var jag bara i mörker igårkväll men kunde inte låta bli att ta ett par foton. Idag har promenaderna i Tällberg förgyllts av strålande sol.

Graffiti med kurbitsmotiv på en vägg i Leksand. Skapat på kulturnatten i september

Tre små krumelurer på en trappa i Leksand

Utsikten O har på jobbet kan vara en av Sveriges vackraste

Härbren i Tällberg

Hembygd och gammaldags prägel överallt i Tällberg

I gröna salongen på Green hotell

Litet litet hus, med väldigt stor skorsten

Höstfint

Söndagen igår var fin på flera sätt.

Kanske främst för att vårsolen lyste. Jo det är sant. Vi tog en promenad i det fina vädret. Och solen värmde så där som den gör i februari, när den fortfarande står lågt på himlen men ändå förmår göra skillnad. I lä var det riktigt njutbart!

Jag valde att få lite vårkänslor då. Väl medveten om att hösten kommer tillbaka. Och vintern. Men just där och då kändes det som vår.

Vi körde till stugan och tog en promenad där också. Magiskt ljus över sundet. Ljuvligt.

Och när vi körde hem i skymningen:
Glödande sol mellan träden
Och när den försvunnit bakom horisonten var himlen först guldfärgad, sen turkos.
Träden som skarpa silluetter mot de ljusa nyanserna.
Och åt öster (!) skiftade himlen i rosa och mörkt lila.
Fyra rådjur på en åker tittade på oss och vi på dem, tills de med snabba språng visade missnöje med vår närvaro.

När vi kom hem lagade vi mat och åt. Ljuvligt gott men det kan ju delvis berott på stor hunger eftersom klockan blivit mer än tänkt.

Sen förnyade vi köket genom att byta ut en del textilier. Känns ombonat och bra.

...där ljuset sipprar in...

Fåglar sjöng i gryningen.
Börja om, sjöng dom för mig igen.
Lev här och nu, inte i historien
eller i det som kommer sen.

Hör du hur krig härjar på håll igen?
Fredens duva fångas med våld igen.
Såld och köpt och såld igen.
Når aldrig friheten.

Ring alla klockor, ring.
En sprucken ton gör väl ingenting.
Det finns en spricka, en spricka i allting
där ljuset sipprar in.

Vi bad om ljus och ljuset kom.
Ljuset stod avslöjat som
det mest förbjudna vi värnat om.
Ljuset är sanningen.

Flyktvägar stängs i ett laglöst land
medan makten ber från höjderna med knuten hand
och dom kallar på, dom kallar på blixtens brand.
Men nånstans hörs det än.

Ring alla klockor, ring.
En sprucken ton gör väl ingenting.
Det finns en spricka, en spricka i allting
där ljuset sipprar in.

Ni kan räkna er trupp men inte samla den.
Och när ni blåser till marsch hörs bara tystnaden.
Varje hjärta som slår längtar till friheten
precis som flyktingen.

Ring alla klockor, ring.
En sprucken ton gör väl ingenting.
Det finns en spricka, en spricka i allting
där ljuset sipprar in.

Tomas Boström tolkar Leonard Cohens Anthem

Tala är silver, tiga är guld

Jag pratar.
Ofta ganska mycket.

Jag tycker om ord och jag gillar att använda dem, att slipa på formuleringar, att hitta synonymer, att göra inledande bisatser, att verkligen bemöda mig att få fram ett budskap och att vara tydlig och pedagogisk.
Det är nog en av mina starkare sidor.

Och även om jag ofta pratar så lyssnar jag väldigt gärna. Jag försöker förstå, och jag försöker sätta mig in i andra människors situation. Ibland för att hjälpa till att hitta vägar ur en situation, och ibland bara för vara lyssnande och dela sorgen eller glädjen.

Ibland är jag så trött på att höra min egen röst så jag tystnar för den sakens skull.

Men ibland blir det bara så fel.
Varken orden eller empatin fungerar som de borde.
Obetänksamt häver jag ur mig något som får konsekvenser jag inte kunnat föreställa mig. Någon annan blir ledsen, arg eller sårad. Och när jag förstår det (vilket ibland kan dröja) känner jag mig jätteklantig och ber den andre om förlåtelse.
Sådana gånger dröjer det länge innan jag förlåter mig själv.
För hur gör man en förolämpning osagd? Hur helar man såren efter ord?

Nu har det hänt igen.
Ångerfull och ledsen.

Smakar det så kostar det

Helgen går mot sitt slut.

En helg som varit fullmatad av sånt som ger mig glädje:
Många timmars jakt och gemenskap i skogen,
gudstjänst och kyrkfika,
middag med stora delar av närmsta släkten,
samtal och planering.
Alla dessa olika aktiviteter  har krävt förberedelser av olika slag. Sammantaget en intensiv helg.

Kanske lite väl intensiv för det blev lite mycket för mig.
Nu är jag helt förbi. Har vilat på soffan nån timme men kryper nu isäng  (före klockan nio) och hoppas att en lång natts sömn ger mig den återhämtning jag behöver för att möta en ny dag.

Tacksam och glad. Men sliten.

Livet består av måndagar och fredagar

Det är många år sedan som jag och en annan på samma arbetsplats enades om att det var nästan bara måndagar och fredagar vi uppmärksammade. Varje gång vi möttes konstaterade vi antingen att "nu börjar veckan" eller "nu är det snart helg". Följaktligen bara måndagar och fredagar. Jag tycker fortfarande att det stämmer, åtminstone till viss del.

Självklart vet jag att det finns en massa andra dagar också. Och jag gör både bra och viktiga saker oavsett veckodag. Det är nog mer en upplevelse av att tiden går så fort. Måndagarna och fredagarna utgör liksom mellansteget mellan en veckas arbete och en helgs ledighet. Jag är privilegierad nog att ha ett jobb som jag gillar och trivs bra med, så det är inte med tungt hjärta jag noterar måndagarna. Och många gånger innebär helgerna plikter och tider att passa. Men visst är det ändå skillnad på arbetsvecka och helg, generellt sett.

Jag har t.ex upptäckt att jag bloggar mer på helgerna än i veckorna. Bara det är väl en signal om att det finns mer tid att använda efter eget tycke under helgen än under veckan. Kanske nu mer än tidigare - min kraft är fortfarande begränsad så arbetsdagarna innehåller inte så mycket mer än just arbete, och dessutom äter höstmörkret upp det utrymme som skulle kunna finnas för att göra annat.

Så det där med att livet består av måndagar och fredagar, är ett citat jag kommer fortsätta använda, även fast jag vet att det inte är så sant.

Idag stod jag och en kollega och pratade om bondepraktikan och där finns ju också en del uttryck och riktlinjer man kör med trots att man vet att sanningshalten inte är helt övertygande. Samtalet började med att jag hävdade att det inte ska bli så kallt i vinter (önsketänkande, jag vet) eftersom det inte varit knappt några rönnbär alls i år. Och "Anders slaskar - julen braskar" känns som att det inte är lika sant nu som när jag var barn.

Vad finns det mer för matnyttigt i bondepraktikan? Vad finns det för historia bakom den egentligen? Fanns den alls? När kom den till? Uppdaterades den? Jag får nog konsultera någon historie-kunnig person och ställa frågan. Dick Harrison, vill du hålla en liten utläggning för mig så vore det bra, tack! ;)

Det är olika vad man gör på nätterna

Jag för min del sover numera helst på nätterna. Och det gör Jonas också. Men häromnatten bevisade han att uttrycket "man kan det man måste" fortfarande gäller.

Han hade kommit hem efter kvällsskiftet och vi hade pratat en stund och gått och lagt oss. Precis när vi höll på att somna (vid halv ett) ringde hans telefon. Då hoppar man ju högt och blir tvärvaken. När samtalet var slut, bara ett par minuter senare, var han redan på väg ur sängen och i de gröna kläderna. Trafikskadat vilt.

Ingen av oss är eftersöksjägare, och väl är det med tanke på att de får rycka ut alla möjliga tider på dygnet. Men de gör ett enormt viktigt jobb.

En person på hundpromenad hade passerat en älg som låg inne i ett bostadsområde och inte tog sig upp och undan trots att de var bara tre meter ifrån. Denna person ringde polisen som kontaktade eftersöksjägaren som avlivade älgen och kontaktade jakträttsinnehavaren. Det är precis så det ska gå till, förutom att det är den som kör på djuret som ska ringa polisen.

Så Jonas och en annan i jaktlaget åkte ut till älgen som visade sig vara en liten pinnatjur. En till behövde de vara för att få upp den på släpvagnen och kunna ta den därifrån, så de startade ett febrilt ringande till de andra i laget. En svarade inte, en hade telefonsvarare, en var i Skåne, en på väg hem från resa och två bor för långt bort för att de skulle behöva rycka ut (och jag hade nog inte tillräckligt med muskelmassa). Det löste sig med att Jonas ringde en brorsson som är jägare och bor i området och kom på direkten. Tack och lov för det. Vem skulle man annars ringa till när man behöver hjälp mellan ett och två på natten?!

Älgen hade börjat stelna till och var inte direkt samarbetsvillig men de fick upp honom på släpet och körde till en mer undanskymd plats för att passa den. (Jag tar inga blodiga detaljer här, den som inte vet vad det innebär att passa ett djur får ta reda på det på annat håll eller leva vidare utan den kunskapen.)

Sen åkte de hem för att sova några timmar. Och vi hade en död älg på släpvagnen utanför vårt hus den natten. Nästa morgon samlades de tre i jaktlaget som hade möjlighet, vid ladan för att ta hand om älgen. Innan dess var både kommunen och länsstyrelsen kontaktade för att vi skulle veta att vi gjorde rätt innan vi gjorde nåt alls.

Det visade sig att inget kött var förstört. En klöv var helt trasig, underkäken var avslagen och den hade ett hål i lungan. Gissningsvis hade den sprungit in i släpet på en lastbil och det märks nog inte mycket (om ens något) för föraren. Älgen hade säkert fått ena klöven överkörd och en sådan smäll mot huvudet att käken gått av och huvudet kastats åt sidan med sådan kraft att hornet trängt in i sidan och punkterat lungan. Stackars krake att punktera sin egen lunga. Men å andra sidan hade hans lidande blivit längre om det "bara" varit klöven och käken som tagit stryk.

Summa summarum:
Ett antal timmars jobb för några i jaktlaget och en älg som hänger på logen.
Nästa natt sov Jonas gott. Och jag med.
Tack alla eftersöksjägare som gör ett enormt jobb och förkortar lidandet för så många trafikskadade djur!

Pynt och möbler

Ibland behövs det så lite, så lite för att få till en förändring som får helheten att kännas annorlunda och uppfräschad. Idag har vi flyttat på tomaterna och puttat lite på möblerna. Ungefär.

Ända sedan skiftet juni/juli har vår stora bänk i köket varit fylld av tomater och andra grönsaker. Det finns fortfarande en hel del kvar. Men idag fick de maka på sig och tränga ihop sig på den lilla bänken - den som bara varit avställningsyta för sånt som ska nån annanstans, eller som man inte riktigt vet var det hör hemma. Jag har länge gått och tittat på det där och längtat efter en förändring och idag var det dags. Jag organiserade undan allt "skräp" på den lilla bänken, flyttade tomaterna dit och plötsligt - äntligen - fanns det möjlighet att fixa till bänken mellan köket och vardagsrummet.

Duk, ljus och lite blommor. Mer behövdes inte för att det skulle kännas nytt och ombonat.

Och sen vred vi soffgruppen 90 grader och fixade lite. Voalá! Ett nytt vardagsrum! Eller i alla fall en ny känsla i vardagsrummet. Härligt!

Vintertid

Tack vare att vi vred om klockan häromnatten fick jag igår njuta solnedgångshimmel medan jag väntade på tåget som skulle ta mig hem. Till och med lyftkranar blir nästan snygga mot den bakgrunden.

Blå sjal - bilder och vävbeskrivning

Dottern fyller år idag och har fått sin sjal så nu kan jag lägga ut bilder och beskriva den.

Jag satte upp 10-12 meter väv så det kommer att bli några stycken sjalar som har lite olikheter sinsemellan. Den första blev lite av försöksvariant och nummer två blev till dottern så de två är nerklippta. Återstår att knyta fram och väva tre till. Det ser jag fram emot. Men just nu är jag stolt över de två som är gjorda.

Efter fotona lägger jag en beskrivning för den vävintresserade som vill låta sig inspireras och antingen låna några idéer eller göra precis som jag. Känn dig fri att använda vävnotan om du vill.

   

Allt började med att jag kom över en del vävgarn som jag inte visste vad jag skulle ha till. Efter en tids funderande blev det sjalar i gåsögon. Jag har använt bomullsgarn, men av tre olika tjocklek: 36/2 och 30/1 har jag i två begie nyanser och båda är väldigt tunna. Dessutom använder jag blått respektive vitt garn i 16/2. För att alls kunna hantera de tunna trådarna har jag aldrig använt dem ensamma. Både i solv och i rör har jag haft grupper av trådar. Jag varpade med två olika grupper av trådar: dels en blå och en vardera av de begie (tre trådar i en grupp), dels två blå (vilket blev ungefär lika tjockt). För att vara tydlig kommer jag att kalla dem "trådgrupper" fortsättningsvis.

Jag varpade följande trådgrupper:

59 blå-begie 

31 blå 

29 blå-begie

31 blå

210 blå-begie

Beräknade 2,5 meter varp per sjal eftersom jag ville ha dem rejäla. Två meter plus frans. 

Bredden blir 60 cm.

Jag solvade enligt nedanstående bild. Där X betyder blå-begie trådgrupp och O betyder blå trådgrupp.

Höger kant är längst ner till höger och när den nedersta raden är slut fortsätter man från höger på nästa. Där översta raden slutar står det osv. Då återstår ju över halva bredden att solva likadant. 

Man skulle säkert kunna komprimera beskrivningen men det överlåter jag åt nån annan. 

Efter en stund tog jag loss trådgruppen längst ut på varje sida, ur solven, för att lättare få till en snygg kant. (När de därmed hamnade på en mellanhöjd gick skytteln ut under dem och jag började alltid inslaget över dem.)

Jag använde en 60-sked och hade en trådgrupp i varje rör.

Uppbindning och trampordning har jag visst ingen bild för. Hoppas det funkar med beskrivning istället.

Trampa 1: solvkäpp 1 och 2

Trampa 2: solvkäpp 2 och 3

Trampa 3: solvkäpp  3 och 4

Trampa 4: solvkäpp 4 och 1

En gåsögonruta trampades:

1 2 3 4

1 2 3 4

1 2 3 4

1 2 3 4 3 2 1

4 3 2 1

4 3 2 1

4 3 2 1 4

Inslaget då? 

Jag gjorde spolar av samma trådgrupper som varpen. Plus en sort som innehöll en vardera av de begie och en vit tråd 16/2. För att få gåsögonen symmetriska räckte det inte med en trådgrupp per inslag utan det måste vara två. Alltså fyra eller sex trådar i varje inslag. Och ibland la jag in ett par trådar glittergarn dessutom. Inte lätt att få alla dessa trådar att vara ungefär lika lösa/spända för de blir ju inte likadana när man spolar dem. Ibland funkade det bra och ibland blev det en del pillande. 

Sjalen till dottern är inte likadan hela tiden. Grunden är ett gåsöga i blå-begie, ett i blå, ett i blå-begie, ett i vit-begie och så börja om från början. Men lite måste jag busa till det och ändra ordningen emellanåt.

Jag drejade fransen. Ca sex trådgrupper tvinnas, och samtidigt sex till åt samma håll. Dessa två tvinnas med varann och så avslutar man med en knut.

Det var nog allt hoppas jag. Påminn mig om jag glömt något. Berätta gärna om du använder min idé. Lycka till med vävandet!