Det är olika vad man gör på nätterna

Jag för min del sover numera helst på nätterna. Och det gör Jonas också. Men häromnatten bevisade han att uttrycket "man kan det man måste" fortfarande gäller.

Han hade kommit hem efter kvällsskiftet och vi hade pratat en stund och gått och lagt oss. Precis när vi höll på att somna (vid halv ett) ringde hans telefon. Då hoppar man ju högt och blir tvärvaken. När samtalet var slut, bara ett par minuter senare, var han redan på väg ur sängen och i de gröna kläderna. Trafikskadat vilt.

Ingen av oss är eftersöksjägare, och väl är det med tanke på att de får rycka ut alla möjliga tider på dygnet. Men de gör ett enormt viktigt jobb.

En person på hundpromenad hade passerat en älg som låg inne i ett bostadsområde och inte tog sig upp och undan trots att de var bara tre meter ifrån. Denna person ringde polisen som kontaktade eftersöksjägaren som avlivade älgen och kontaktade jakträttsinnehavaren. Det är precis så det ska gå till, förutom att det är den som kör på djuret som ska ringa polisen.

Så Jonas och en annan i jaktlaget åkte ut till älgen som visade sig vara en liten pinnatjur. En till behövde de vara för att få upp den på släpvagnen och kunna ta den därifrån, så de startade ett febrilt ringande till de andra i laget. En svarade inte, en hade telefonsvarare, en var i Skåne, en på väg hem från resa och två bor för långt bort för att de skulle behöva rycka ut (och jag hade nog inte tillräckligt med muskelmassa). Det löste sig med att Jonas ringde en brorsson som är jägare och bor i området och kom på direkten. Tack och lov för det. Vem skulle man annars ringa till när man behöver hjälp mellan ett och två på natten?!

Älgen hade börjat stelna till och var inte direkt samarbetsvillig men de fick upp honom på släpet och körde till en mer undanskymd plats för att passa den. (Jag tar inga blodiga detaljer här, den som inte vet vad det innebär att passa ett djur får ta reda på det på annat håll eller leva vidare utan den kunskapen.)

Sen åkte de hem för att sova några timmar. Och vi hade en död älg på släpvagnen utanför vårt hus den natten. Nästa morgon samlades de tre i jaktlaget som hade möjlighet, vid ladan för att ta hand om älgen. Innan dess var både kommunen och länsstyrelsen kontaktade för att vi skulle veta att vi gjorde rätt innan vi gjorde nåt alls.

Det visade sig att inget kött var förstört. En klöv var helt trasig, underkäken var avslagen och den hade ett hål i lungan. Gissningsvis hade den sprungit in i släpet på en lastbil och det märks nog inte mycket (om ens något) för föraren. Älgen hade säkert fått ena klöven överkörd och en sådan smäll mot huvudet att käken gått av och huvudet kastats åt sidan med sådan kraft att hornet trängt in i sidan och punkterat lungan. Stackars krake att punktera sin egen lunga. Men å andra sidan hade hans lidande blivit längre om det "bara" varit klöven och käken som tagit stryk.

Summa summarum:
Ett antal timmars jobb för några i jaktlaget och en älg som hänger på logen.
Nästa natt sov Jonas gott. Och jag med.
Tack alla eftersöksjägare som gör ett enormt jobb och förkortar lidandet för så många trafikskadade djur!

Pynt och möbler

Ibland behövs det så lite, så lite för att få till en förändring som får helheten att kännas annorlunda och uppfräschad. Idag har vi flyttat på tomaterna och puttat lite på möblerna. Ungefär.

Ända sedan skiftet juni/juli har vår stora bänk i köket varit fylld av tomater och andra grönsaker. Det finns fortfarande en hel del kvar. Men idag fick de maka på sig och tränga ihop sig på den lilla bänken - den som bara varit avställningsyta för sånt som ska nån annanstans, eller som man inte riktigt vet var det hör hemma. Jag har länge gått och tittat på det där och längtat efter en förändring och idag var det dags. Jag organiserade undan allt "skräp" på den lilla bänken, flyttade tomaterna dit och plötsligt - äntligen - fanns det möjlighet att fixa till bänken mellan köket och vardagsrummet.

Duk, ljus och lite blommor. Mer behövdes inte för att det skulle kännas nytt och ombonat.

Och sen vred vi soffgruppen 90 grader och fixade lite. Voalá! Ett nytt vardagsrum! Eller i alla fall en ny känsla i vardagsrummet. Härligt!

Vintertid

Tack vare att vi vred om klockan häromnatten fick jag igår njuta solnedgångshimmel medan jag väntade på tåget som skulle ta mig hem. Till och med lyftkranar blir nästan snygga mot den bakgrunden.

Blå sjal - bilder och vävbeskrivning

Dottern fyller år idag och har fått sin sjal så nu kan jag lägga ut bilder och beskriva den.

Jag satte upp 10-12 meter väv så det kommer att bli några stycken sjalar som har lite olikheter sinsemellan. Den första blev lite av försöksvariant och nummer två blev till dottern så de två är nerklippta. Återstår att knyta fram och väva tre till. Det ser jag fram emot. Men just nu är jag stolt över de två som är gjorda.

Efter fotona lägger jag en beskrivning för den vävintresserade som vill låta sig inspireras och antingen låna några idéer eller göra precis som jag. Känn dig fri att använda vävnotan om du vill.

   

Allt började med att jag kom över en del vävgarn som jag inte visste vad jag skulle ha till. Efter en tids funderande blev det sjalar i gåsögon. Jag har använt bomullsgarn, men av tre olika tjocklek: 36/2 och 30/1 har jag i två begie nyanser och båda är väldigt tunna. Dessutom använder jag blått respektive vitt garn i 16/2. För att alls kunna hantera de tunna trådarna har jag aldrig använt dem ensamma. Både i solv och i rör har jag haft grupper av trådar. Jag varpade med två olika grupper av trådar: dels en blå och en vardera av de begie (tre trådar i en grupp), dels två blå (vilket blev ungefär lika tjockt). För att vara tydlig kommer jag att kalla dem "trådgrupper" fortsättningsvis.

Jag varpade följande trådgrupper:

59 blå-begie 

31 blå 

29 blå-begie

31 blå

210 blå-begie

Beräknade 2,5 meter varp per sjal eftersom jag ville ha dem rejäla. Två meter plus frans. 

Bredden blir 60 cm.

Jag solvade enligt nedanstående bild. Där X betyder blå-begie trådgrupp och O betyder blå trådgrupp.

Höger kant är längst ner till höger och när den nedersta raden är slut fortsätter man från höger på nästa. Där översta raden slutar står det osv. Då återstår ju över halva bredden att solva likadant. 

Man skulle säkert kunna komprimera beskrivningen men det överlåter jag åt nån annan. 

Efter en stund tog jag loss trådgruppen längst ut på varje sida, ur solven, för att lättare få till en snygg kant. (När de därmed hamnade på en mellanhöjd gick skytteln ut under dem och jag började alltid inslaget över dem.)

Jag använde en 60-sked och hade en trådgrupp i varje rör.

Uppbindning och trampordning har jag visst ingen bild för. Hoppas det funkar med beskrivning istället.

Trampa 1: solvkäpp 1 och 2

Trampa 2: solvkäpp 2 och 3

Trampa 3: solvkäpp  3 och 4

Trampa 4: solvkäpp 4 och 1

En gåsögonruta trampades:

1 2 3 4

1 2 3 4

1 2 3 4

1 2 3 4 3 2 1

4 3 2 1

4 3 2 1

4 3 2 1 4

Inslaget då? 

Jag gjorde spolar av samma trådgrupper som varpen. Plus en sort som innehöll en vardera av de begie och en vit tråd 16/2. För att få gåsögonen symmetriska räckte det inte med en trådgrupp per inslag utan det måste vara två. Alltså fyra eller sex trådar i varje inslag. Och ibland la jag in ett par trådar glittergarn dessutom. Inte lätt att få alla dessa trådar att vara ungefär lika lösa/spända för de blir ju inte likadana när man spolar dem. Ibland funkade det bra och ibland blev det en del pillande. 

Sjalen till dottern är inte likadan hela tiden. Grunden är ett gåsöga i blå-begie, ett i blå, ett i blå-begie, ett i vit-begie och så börja om från början. Men lite måste jag busa till det och ändra ordningen emellanåt.

Jag drejade fransen. Ca sex trådgrupper tvinnas, och samtidigt sex till åt samma håll. Dessa två tvinnas med varann och så avslutar man med en knut.

Det var nog allt hoppas jag. Påminn mig om jag glömt något. Berätta gärna om du använder min idé. Lycka till med vävandet!

Ludde

Jag har glömt berätta. Vi har en ny medarbetare här hemma.

Han heter Ludde och är ständigt hungrig. Så fort man släpper lös honom springer han runt och letar efter något att stoppa i sig. Och det är skrämmande hur mycket han hittar!

Han är lite högljudd tycker jag. Men jag förlåter honom, för han klarar att förse sig själv med det han behöver, så han kan få hålla på och väsnas när vi inte är hemma.

För han gör skillnad.

Robotdammsugare - det bästa jag köpt på länge!

Rapport från veckan som gått

Det var ju skönt med semester en vecka. Men det är nästan så jag undrar om det är värt det med tanke på hur intensiv arbetsvecka som väntade mig när jag kom tillbaka. Hög tempo och massor att göra. Det är gott att jag har ett omväxlande jobb och som jag trivs med så mycket, annars hade jag aldrig orkat.

Några av kvällarna var också inbokade av trevliga saker. Min pappa fyllde år så jag körde till Mönsterås för att uppvakta honom lite och äta tårta. Styrelsemöte i församlingen är ett sammanhang som kräver en hel del men ger minst lika mycket tillbaka.

Fredagkvällen körde vi en sväng i skogen. Jag tog några höstfoton. Men det är nästan märkligt hur fort det förändras i naturen. En natt blåste det rejält och föll många blad, så nu är det inte alls lika färgrikt som bara häromdagen.

Hela lördagen i Eksjö på regionsfest. Gudstjänst, seminarier, samtal och gospelkonsert. Oj så mycket inspiration, nya tankar och positiv boost som flödade över mig. Så härligt att jag bestämde mig för att åka.

Idag, söndag, var vi ganska länge i kyrkan: gudstjänst, kyrkfika, församlingsmöte och lite kort styrelseprat. Det är en bra församling jag hör hemma i! Jag gillar den!

Eftermiddagen i trädgården. Äntligen! Slutskördade det mesta, tog in och la på eftermognad. Klippte ner och röjde ute. Det finns mycket kvar att göra men vi fick en hel del gjort. Det känns bra. Och så är bänken full av tomater igen (även om de flesta inte är mogna). Vi åt förresten årets sista hemodlade gurka idag. Nästan exakt fyra månader efter att vi skördade den första. Rikedom!

Tja, kanske inte så konstig att det gått en hel vecka sen jag bloggade senast. Men det är så livet är.

"Fyra bröllop och en begravning"

Bättre än så: Tre barndop, ett bröllop och en konfirmation. Det har vi fått vara med på i år.
Så mycket glädje! Så många förhoppningar och så mycket framtidstro!

Idag var det dags för barndop igen. Ett av Jonas syskonbarnbarn. Jättefin så klart. Men hon visade högljutt missnöje. Dopgudstjänsten leddes på ett välkomnande och odramatiskt sätt av en präst som fick oss alla (tror jag) att må bra och känna oss hemma i kyrkan.

Efteråt smörgåstårta, tårta, gemenskap, fotografering, presenter, prat och skratt.

Tack för att vi fick vara med!

"I Faderns och Sonens och Den Helige Andes namn"

"Välkommen in i Guds församling"

Jesus välsignade dopbarn, föräldrar och faddrar

Konfetti som passade tillfället

Tårtorna var pyntade för huvudpersonen

Älg men inte jakt

Hela dagen har vi ägnat oss åt älg tillsammans med jaktlaget. Men vi har inte jagat. Vi har styckat.

Det var en liten tjur som föll strax innan skymningen i måndags kväll. Skottet avlossades av min svåger där han satt i Jims torn. Sen fick vi jobba ett par timmar med att få ut den ur skogen, ta ur den, flå den och hänga upp den. Trötta och nöjda åkte vi hem den kvällen.

Trötta och nöjda är vi nu också.

Sex personer från jaktlaget och så KG - en gammal styckarmästare som hjälper oss - jobbade på i ladan hela förmiddagen. När vi kom dit i morse hängde en hel älg i taket, och när vi var klara fanns nio prydliga högar med kött åt oss nio medlemmar i jaktlaget. Färsen var färdigmald och paketerad. Mycket prat och skratt och en del kaffe blev det också så klart.

Och lite pyssel återstår när man kommit hem, om inte annat så ska bitarna paketeras och märkas upp. Nu är det tid att vila ryggen.

Men också tid att känna sig rik.
Över det fina köttet i frysen.
Över arbetsgemenskap i ladan.
Över naturupplevelser i skogen.

Ska man lära sig, ska man göra det av en bäste. Jonas i skola hos KG

Packa pappas kappsäck

Nåja, det är ena sonen jag packar åt.

Ett av mina barn tycker verkligen inte om att packa och drar sig i det längsta med att ta tag i det.

Jag tycker det är ok att packa. Ibland kan det vara riktigt trevligt. När man har en resa eller utflykt att se fram emot.

På senare år har jag ibland packat åt mina barn. Ofta i samband med att de flyttat från en lägenheten eller ett rum, och alla grejer ska stuvas ner innan det ska städas ur. Då har jag packat tillsammans med den det gäller och det har varit ok - att jobba ihop tycker jag om.

Men nu packar jag i ensamhet åt en av dem. Han hade med sig en liten resväska när han gav sig iväg till ett par anställningsintervjuer bra många mil härifrån. Glädjande nog ledde det till ett jobb som började bums. Och ska man vara på annan ort ett halvår behövs mer av både kläder och prylar.

Därför packar jag. Men att få med det som är rätt saker för nån annan är verkligen inte som att packa åt sig själv. Mycket svårare. Och tråkigare.

Snart är jag klar. En stor resväska och två banankartonger fulla. Jag behöver inte ansvara för transporten i alla fall. Det är skönt.

Frusen envishet

Här sitter jag i mitt jakttorn och fryser. Inte för att det är speciellt kallt idag. Utan för att jag är den jag är. Ständigt kall.

Det måste vara för att jag är utrustad med en dåres envishet som gör att jag ändå fortsätter. Varje sunt funtad människa hade insett att det här tyvärr är en aktivitet som inte funkar och så gett upp och istället odlat någon annan hobby.

Inte jag. Jag har blivit beskriven som varande "envis som en röd gris". Det är väl det som slår igenom. Jag bara SKA klara av det jag satt mig i sinnet.

Och har jag nu bestämt mig för att vara jägare så kan jag inte vika ner mig bara för att jag är en fryslort. Jag kan minsann inte låta mig begränsas av detta märkliga "funktionshinder" jag har. Så jag klär på mig så mycket kläder att jag knappt kan röra mig, sveper in mig i filtar och dricker varma drycker. Men ändå fryser jag. För jag är sån.

Vissa gånger fryser jag så pass att det sätter sig i själen, jag blir handlingsförlamad eller gråtfärdig.

Tänk så mycket varmare och mysigare jag skulle kunna ha det om jag valde bort det här och stannade hemma.

Men tänk så många naturupplevelser jag skulle missa, så mycket spänning i jakten och hunddrevet som böljar fram och tillbaka, så mycket kamratskap runt en öppen eld.

Jag får väl fortsätta frysa...