Bråttom

Visst är det onödigt och konstigt att det ska behöva vara så som i morse.

Jag hade ovanligt mycket tid på mig.

Vanliga morgnar är tiden ganska exakt utmätt. Eftersom jag är som tröttast på morgonen går jag inte upp förrän jag måste. Och sen måste rutinerna rulla på som de ska, och inget oväntat inträffa om allt ska funka. Och det brukar det göra.

Men idag hade jag av olika anledningar extra mycket tid till förfogande. Ganska mycket extra faktiskt. Då borde man ju hinna det man ska i lugn och ro, och komma iväg i god tid för en gångs skull.

Men icke.

Visserligen gjorde jag en del saker i lugnt tempo och jag gjorde en del jag inte brukar. Men på slutet visade det sig att jag varit för långsam, eller att tiden runnit för fort. Det blev till att slänga ner sminket i väskan (vanliga dagar hinner jag måla mig hemma) och cykla i ilfart till stationen. När jag genomsvettig kastar mig på tåget undrar jag vad det var för poäng att duscha i morse.

Jaja jag får helt enkelt vara glad över det som fick ta tid i morse och över att jag hann det jag måste.

Resten av dagen gick också ganska fort. Plötsligt var det kväll och dags för julbord med jobbet. Gott och mycket trevligt. Nu kryper jag ihop i sängen, mycket tacksam över dagen jag fick.

Sjuttio år varar vårt liv, åttio om krafterna står bi.

Rubriken är ett citat från psaltaren i bibeln. Närmare bestämt ps 90:10a. Hela den psalmen handlar om att Gud är evig och hur flyktiga vi människor är.

Mina föräldrar

Jag tänker sällan på åldrandet. Jag är för det mesta väldigt nöjd med att vara här i livet, där jag är. Det är väl bara tre dagar per år då jag faktiskt tänker på hur gammal jag är. Det är när mina barn fyller år. När jag inser hur gamla de är, och att de är vuxna sedan ett bra tag, då undrar jag hur gammal jag själv är.

Men det var inte min ålder eller mig det här inlägget skulle handla om.
Utan om min fantastiska mamma och hennes födelsedag.

Mamma

De som mött min mamma minns henne. De minns hennes omsorg, hennes kärlek, hennes vilja att finnas till för andra. Aldrig har jag mött en så utgivande kärlek som hennes. Hon sprider kärlek genom att ge av sin tid, sitt kunnande, sin kraft. Och kraft och kunskap finns det gott om, åldern till trots!

Tillsammans med några av barnbarnen

Hon bakar bröd, bullar, kakor - och wienerbröd som är vida kända.
Hon gör den godaste ostkakan i Småland och hon lagar fantastiskt god mat - paradrätten är kanske sjöfågel.
Hon väver handdukar, mattor, gardiner, dukar och disktrasor.
Hon stickar och virkar och syr.
Hon fixar i trädgården och tar hand om blommor både ute och inne.
Hon kör hem till mig och min syster så fort vi andas en önskan om hennes hjälp med att koka äppelmos, mangla, göra storbak eller vad som helst som vi inte tycker att vi hinner eller kan utan henne.
Tusentals ljus har stöpts i hennes källare. Och ostar har ystats.
Och hon har lärt barnbarnen både att cykla och köra bil.
Och senast i somras var hon den viktigaste kuggen i maskineriet i köket när jag hade öppet hus och 50-årskalas med massor av gäster.
(Och hon gör mycket, mycket mer än den här lilla listan.)

Glada flickor i olika åldrar

Hon backar inte för att stötta där hon kan. Att hon just fyll 80 år påverkar inte den saken det minsta.

I hennes kök är alla välkomna. Och en särskild plats i hennes hjärta har så klart vi barn och barnbarn.
Min mamma är nog den mest fantastiska människan jag mött.

Det här är ett härligt gäng: mamma och hennes syskon med respektive

Det var inte konstigt att många ville komma och fira henne och visa henne sin kärlek och uppskattning. Presenter ville hon inte ha, det kunde man ge till någon hjälporganisation istället. Men blommor fick hon ändå. Och väldigt många kramar, många samtal och mycket skratt.

Ett fyrfaldigt (eller egentligen borde det vara åttiofaldigt) leve för en alldeles fantastisk människa.

Min mamma - min förebild.
Jag älskar dig!

Förseningar

Den här senaste stormen har medfört förseningar på gott och ont.

Dottern K skulle kommit med båten från Gotland i fredags kväll, men den förbindelsen flyttades fram ett halvt dygn så hon kom på förmiddagen på lördagen. Det påverkade oss inte så mycket.

Sonen O kom med tåg igår kväll. Trots en resa som tar många timmar och inkluderar tre byten och trots att det började lite oroväckande med ersättningsbuss en del av den första sträckan, blev förseningen inte mer än sju minuter. Det räknas ju inte.

Men tack vare blåsten igårkväll fick vi rå om båda ungdomarna samtidigt en dag. Och de fick träffa varann. K ville inte åka tillbaka den planerade resan som sannolikt skulle bli minst lika gungig som hitresan utan sköt på det ett dygn då prognosen talade om avsevärt mindre vind.

Så igårkväll somnade jag med ett leende. Lycklig över att höra dem skratta tillsammans i andra änden av huset.

Publicitet

Oj. Ibland händer det oväntade. Idag två gånger om.

Sändaren - equmeniakyrkans tidning - blev intresserade av min adventskalender på vår kyrkas hemsida. Jag tipsade dem igår och idag ringde de och ställde en del frågor. Ska bli kul att se vad den artikeln gör för statistiken över besökare på sidan.

Det tas tydligen fram en informationsfolder om Nybro.  Och till den efterfrågades en bild på altartavlan av Gunnar Theander, den som hänger i Nybro missionskyrka. Att han har gjort en stor fresk föreställande Nybro historia känner många till. Den fyller en hel vägg på Stora Hotellet. Men att han har en tavla på andra sidan gatan från hotellet är inte lika känt. Jag letade fram foton som dottern K tog för många år sedan.

Hurra! Jag vann!

Hurra! Jag vann tävlingen på Katarinas blogg!

Kolla här om du är nyfiken Om en månad är det jul.

Det var inga lätta frågor. Tack vare vår vänskap kunde jag en del, genom att flitigt följa hennes blogg hittade jag några svar, och resten fick jag söka på nätet. Jag chansade rätt på några jag var tveksam till, men hade fel på en jag var säker på. Tänk så det kan gå.

Så nu har jag en julklappsbok att se fram emot :D

Gorm-storm-jorm

Stormig natt. De kallade stormen Gorm. Känns som ett passande namn på någon som ryter så pass högljutt. Jag vaknade av den flera gånger i natt. Lyssnade på vinden och regnet. Undrade hur det gick med trädgården och växthuset och om fönstren i huset skulle hålla när det lät som att de bågnade inåt rejält i den starka västanvinden. Kröp lite närmare Jonas och tänkte att jag har det så bra som kan vara i skydd inomhus när det stormar ute, som har en varm säng att sova i när jag är trött, som har en människa att dela både oro, glädje, arbete och allt annat med. Så kunde jag somna om en stund.

När vi vaknade hade det värsta gått över. Allt verkade som det skulle (även om jag inte inventerat växthuset i mörkret innan det var dags att åka till jobbet). Gick en runda med hunden och snubblade lite på alla björkkvistar som låg på cykelbanan, svarta mot den svarta asfalten. Hoppas att alla nära och kära klarat sig igenom ovädret - och eftersom vi inte hört av dem tror jag att det är så.

När jag var ung gillade jag storm. Tyckte att det var härligt att njuta av både utomhus och inifrån. Men i takt med att jag blivit alltmer frusen, och i takt med att jag fått mer och mer respekt för vad vädret kan åstadkomma, så är jag inte lika förtjust längre.

Senare under dagen kom jag att tänka på en annan storm - glädjestormen i filmen Dunderklumpen. "Det blåser en storm över Jorm". Släpp fram barnet i dig. Lyssna och gläds.

Adventskalender

En av de saker jag är barnsligt förtjust i när det gäller advent är adventskalendrar. Bara för att jag själv gillar det så mycket gör jag varje år en sådan kalender till Nybro Missionskyrka. Välkommen att öppna en lucka om dagen till och med juldagen.

http://nybromissionskyrka.se/advent2015/lucka.html

Advent

Jag tycker om adventstiden. Att mitt i mörkret och kylan pynta och fixa och göra det fint och så tända massor av ljus och stjärnor både ute och inne. Jag tycker om den förväntan som präglar både kyrkoåret och livet för många av oss. Förväntan och väntan.

I år tycker jag livet varit onödigt hektiskt. Inte allt jag velat har hunnits med. Flera helger har varit mer än fullmatade. Så även denna. Men det blir advent ändå. Jag undrar hur jag hann allt när barnen var små. Men jag sov inte så mycket de åren, och det fanns säkert saker på mina listor som inte blev gjorda då heller. Det kanske är minnet som lurar mig att tro att jag hann då.

Så visst innebär advent och jul egentligen en del stress, för de är så mycket jag vill (inte måste) göra. Men i min tanke är advents- och jultiden full av goda och roliga moment. Här är några:
Att hämta adventslådan och åter sätta fram ljusstakar och stjärnor
Att stöpa ljus (en del mer konstfulla än andra) i mammas och pappas källare
Att äta risgrynsgröt och vörtbröd, saffransbröd och pepparkakor
Att värma sig med söt glögg
Att planera för vilka julklappar vi ska ge bort, att klura på vad andra kan önska sig och behöva
Att välja ut ett foto och göra till julkort
Att se fram emot att möta dem man bara träffar ibland, både hemma hos varann och i kyrkan
Att sjunga de älskade advents- och julpsalmerna igen
Att gå på släktmiddagar
Att fylla huset med doft från levande ljus, nybakat, hyacinter, granris, apelsiner med nejlikor i mm
Att spela julmusik
Att titta på Lucia

Hemresa

Från sönerna i Dalarna till hemmet i Nybro tar det en hel dag att åka tåg. Jag har dokumenterat resan lite:

Lämnade ett frostigt Tällberg på förmiddagen

Bytte i Borlänge till en kupé med lyxigt utrymme för både ben och packning

Vi susade fram genom landet och var faktiskt inte försenade nån gång 

Vinterlandskap en lång bit av vägen

Nästa byte i Mjölby. Rosa himmel även norrut

Sista bytet i Alvesta. Bara en kopp kaffe till. Snart hemma

Hotellberg

Tällberg har ca 200 invånare och bebyggelsen är ganska utspridd. Hela byn är pittoresk och genuin med massor av gärdesgårdar, röda timrade hus där övervåningen är större än bottenvåningen, murade skorstenar och så naturen inpå knuten. Platsen måste vara en av Sveriges vackraste med milsvid utsikt över Siljan.

Där finns åtta hotell med sammanlagt över 1000 bäddar. Hur detta fungerar i en så liten by, är för mig en gåta, men många av hotellen har funnits där större delen av 1900-talet så det är inget nytt påfund.

Ett av dessa hotell har jag kollat lite extra på och det är så vackert och charmerande att jag måste lägga upp en rad med foton. Här följer alltså reklam för Green Hotel i Tällberg:

Några av alla stugor som hör till hotellet

Härbräen utanför receptionens fönster

Dörr med patina

Lounchen

Gröna salongen

Dukat till lunch. Notera utsikten!

Restaurangen

Generösa fönster mot utsikten

Desserten igår. Både den och övrig mat och dryck var jättegod.

Bäst av allt: Mina pojkar! Mitt trevliga middagssällskap och den uppmärksamme servitören.