Advent

Jag tycker om adventstiden. Att mitt i mörkret och kylan pynta och fixa och göra det fint och så tända massor av ljus och stjärnor både ute och inne. Jag tycker om den förväntan som präglar både kyrkoåret och livet för många av oss. Förväntan och väntan.

I år tycker jag livet varit onödigt hektiskt. Inte allt jag velat har hunnits med. Flera helger har varit mer än fullmatade. Så även denna. Men det blir advent ändå. Jag undrar hur jag hann allt när barnen var små. Men jag sov inte så mycket de åren, och det fanns säkert saker på mina listor som inte blev gjorda då heller. Det kanske är minnet som lurar mig att tro att jag hann då.

Så visst innebär advent och jul egentligen en del stress, för de är så mycket jag vill (inte måste) göra. Men i min tanke är advents- och jultiden full av goda och roliga moment. Här är några:
Att hämta adventslådan och åter sätta fram ljusstakar och stjärnor
Att stöpa ljus (en del mer konstfulla än andra) i mammas och pappas källare
Att äta risgrynsgröt och vörtbröd, saffransbröd och pepparkakor
Att värma sig med söt glögg
Att planera för vilka julklappar vi ska ge bort, att klura på vad andra kan önska sig och behöva
Att välja ut ett foto och göra till julkort
Att se fram emot att möta dem man bara träffar ibland, både hemma hos varann och i kyrkan
Att sjunga de älskade advents- och julpsalmerna igen
Att gå på släktmiddagar
Att fylla huset med doft från levande ljus, nybakat, hyacinter, granris, apelsiner med nejlikor i mm
Att spela julmusik
Att titta på Lucia