Experimentrecept

Jag skördar massor just nu. Mest tomater och squash. Försöker ta tillvara, frysa in, laga till. Då sker en del experiment. De flesta blir goda. De här två t.ex.

Ett par rabarberblad var dåliga så jag tog in de stjälkarna. Tyckte det var för lite att frysa och jag hade inte riktigt tid att göra något ambitiöst. Så jag testade lite rabarberpaj på annorlunda sätt
Ett lager skuren rabarber i botten på små portionspajformar.
Ringlade över flytande honung, knappt en matsked i varje.
Strödde över ett par matskedar havregryn och ett par matskedar majsmjöl.
Flytande margarin över det, kanske också någon matsked
Och så lite råsocker högst upp
In i ungen i 200 grader tills det såg färdigt ut.
Dagen efter hade vi lyxigt fredagsfika på jobbet. Riktigt gott. Undrar genast varför jag nånsin blandar ihop en smuldeg när man kan nöja sig med att lägga på ingredienserna en i taget...

På kvällen behövde vi något lätt att äta i stugan. Jag gick ut i trädgården och skördade lite av varje som jag fick för mig och sen tog jag med crabbfish och riven ost från frysen. Det blev supergod gratinerad squash och vi hade kunnat äta mycket mer om det funnits.
I en gryta fräste jag ihop följande ingredienser med lite olivolja, vitpeppar och salt:
Inkråmet ur en liten squash
En liten gul lök
Ett par vitlöksklyftor
Två rädisor
Tre blad svartkål
En stor tomat
En rejäl knippa dill
Sen rörde jag i crabbfishen och fördelade röran i squashhalvorna och strödde på ett lager ost innan jag stoppade det i ugnen tills det fått färg (max en kvart i 200 grader övervärme).

Bockpremiär

Visst är det förunderligt att jag - som är så morgontrött och älskar att ligga kvar och morna mig i sängen - frivilligt stiger upp före klockan fyra en söndagsmorgon och åker ut i skogen!? Jag imponerar på mig själv!

Gryningen började skymta mellan trädtopparna när jag körde de få kilometrarna norrut till våra jaktmarker. Tassade upp för kullen till "tandem-tornet" och satte mig tillrätta. Det var alldeles stilla, tyst och vackert.

Ganska snart visade sig en älg på avstånd. Den gick omkring en stund och betade och tog det lugnt. Jag fick titta på den en god stund i kikaren innan den försvann vidare in i skogen. Avståndet och skogens ganska "blurriga" bakgrund gjorde att jag inte säkert kan säga om den hade horn eller inte. Jag tror inte det, men säker är jag inte.

Efter nån timme uppenbarade sig plötsligt ett rådjur på åkern en bit bort. Det är märkligt. Man ser aldrig när rådjuren kommer. De bara finns där helt plötsligt. I kikaren noterade jag en fin bock och den närmade sig med raska steg, försvann bakom ett område björksly och dök upp igen, fortsatte på traktorvägen och jag insåg att den var inom skjutavstånd. Följde den genom kikarsiktet och osäkrade. Kände pulsen dundra i mina öron. Skulle jag få skjuta?! Den hade ganska bråttom men stannade upp ibland, ett par gånger med fin bredsida mot mig. Men jag är för långsam med avtryckaren. Han hastade vidare ifrån mig. Lite besviken, men hoppas att han kommer tillbaka en annan gång. Fast säker kan man inte vara - bara en stund efter att han lämnat mig hördes ett skott från grannlagets marker. Kanske föll han där.

Nåja. Det var en vacker morgon. Jag lyssnade på hackspettens hamrande mot en ihålig stam. Flera småfåglar lät höra sina melodier. Och en hare dök upp, ungefär samma väg som rådjuret. En kort stund senare kom den tillbaka och sen hölls den i närheten resten av morgonen. Den höll mig alert genom att dyka upp lite här och där, då och då, skymta till, få bladen att röra sig någonstans. Harar är egentligen ganska fula och felproportionerade. När de sitter på bakbenen är de lite fina, och ger lite skolplansch-associationer, men när det tar sig fram är de väldigt framtunga och konstiga.

Solen steg upp bakom mig och värmde min rygg. Framför mig rullade den ut ljuset en bit i taget och naturen förändras. Jag njöt av min morgon. Men började planera att åka hem. Då dyker det upp en annan råbock på mitt hygge. Långt, långt bort. Jag tittar på honom i kikaren och sitter kvar länge i hopp om att han skulle närma sig. Det gjorde han inte. Säkert 500 meter bort. Där gick han omkring i godan ro. Till slut gav jag upp och åkte hem och sov ett par timmar. Men det här har mersmak så jag sitter där säkert ikväll också. Jag är verkligen privilegierad som har tillgång till naturen på det här sättet. Tacksam!

Zoomade med mobilen. Genom kikaren

Fullgjort

Gutt!

Idag kom mitt intyg på att jag fullgjort kursen Open Network Learning som getts i samarbete mellan ett antal lärosäten. Jag lärde mig en massa trevliga saker om digitala verktyg, lärande och samarbete på nätet mm.
Rekommenderas varmt!
Den ges nu i höst igen och det kostar inget mer än en del av din tid. Kolla här.
Vill du läsa mina reflektioner från kursen så finns de i min andra blogg. Här.

Undrar om vi ska fira lite ikväll. Det är ju faktiskt en seger att vara klar. Och så är det fredag.

Tre bra saker

Min terapeut uppmanade mig att varje dag skriva ner tre bra saker jag gjort. Och för varje sån sak svara på frågan "Vad innebär det att jag är?"

Ovant.
Att jag gör bra saker ibland, det vet jag. Men att därmed tänka gott om mig själv är inte lika enkelt.

Jag provar lite:
Jag klippte dottern igår och det blev fint. Det innebär att jag är en duktig frisör och en kärleksfull mamma.
Jag gav bort några tomater häromdagen. Det innebär att jag är en snäll granne.
Jag tog en morgonpromenad med hunden innan jag riktigt vaknat, och kramade henne lite extra. Det innebär att jag är en god matte.

Urk, det där var svårt. Och då mår jag ändå ganska bra idag. Hur ska jag fixa det de svåra dagarna?!

Hm. Jag inser att jag måste göra min läxa.
Jag måste lära mig att vända på min syn på mig själv.
När man är 50 är det kanske dags att lära sig älska sig själv.

Intellektuellt vet jag allt hur det borde vara. Men inuti mitt hjärta är det felprogrammerat när det gäller mitt eget värde och vem jag själv är.

Du som känner mig får hemskt gärna hjälpa mig lite här. Skriv en kommentar (eller skicka mig ett mail) om något bra jag gjort, och vad det innebär att jag är. Jag behöver verkligen lite stöttning. Tack!

Bär

Grannarna frågade om vi ville plocka bär hos dem, de hade inte möjlighet att ta hand om dem själva i år. Om vi ville!? Klart vi ville!

Vi tog med oss några bunkar och traskade över. Men inte hade vi en aning om vad som väntade oss. Vi plockade och plockade. Vi hämtade fler bunkar. Grannen lånade ut stege och klippte bort av grenar som var i vägen. Vi hämtade fler bunkar igen.

Oj!

När vi kom hem efter några timmar hade vi med oss 2 1/2 l svarta vinbär, ca 13 l röda vinbär och närmare 15 l körsbär.

När vi druckit kaffe och pustat lite, rensade vi bär och la alltihop i frysen. Just nu hinns det inte med att koka och safta men jag ser fram emot att fylla köket med den värmen en grå kväll i november, eller när det nu blir.

Jag känner mig så rik!

Tur att vi har många frysar.

Värme

Jag älskar värme. Som en katt njuter jag av solens strålar, kurar ihop mig, känner värmen mot min hud och sen djupare in i kroppen. Och vad jag mår bra av det! Nu när värmen äntligen kommit efter en osannolikt kall, regnig och blåsig sommar tar jag varje chans att känna solvärmen. När jag väntar på tåget och bussen, varje fika- och lunchpaus, och när jag kommer hem stannar jag i trädgården tills det sista hörnet hamnat i skuggan av vår stora oxel och grannarnas lika stora träd.

Men när skuggan kommit tassar jag in till min vävstol. Just nu är jag lite manisk med mitt vävande och lägger (för?) mycket tid på det. Kanske kommer jag att tycka det är felprioriterat när jag stressar för att få färdigt till festen om ett par veckor. Men å andra sidan så får det mig att må bra just nu. Så helt fel kan det inte vara. Snart har jag vävit ner hela min sjal. Den blir kanske lite längre än planerat, men det kan blir extra trevligt. Och jag planerar och längtar efter nästa väv att sätt upp. Vet precis hur den ska varpas, men har inte helt bestämt solvordningen än. Det lutar åt stora gåsögon...

Och sen när mörkret fallit går jag en runda i den älskade trädgården igen. Med ficklampa och sax går jag på snigeljakt. Det är inte en aktivitet som ger mig värme. Men den känns nödvändig. Tacksam för allt som ändå växer, trots snigelsommaren.

Och så har jag värme att se fram emot. Jag hoppas på många vänner på min födelsedagsfest. Jag ser fram emot ensamma kvällar i ett jakttorn. Men för att det där ska klaffa måste jag snart prioritera annat än bara väven. Det finns kakor som ska bakas, en fest att planera och en bössa som ska skjutas in. Livet är gott.

Eller, som en kollega sa häromdagen: "Det positiva överväger". För visst är det så att glädjen och sorgen vandrar tillsammans, att vi alltid har saker att glädja oss över och få energi av, och samtidigt alltid annat att sörja eller oroa oss över. I alla fall är det så för mig. Hoppas värmen överväger under helgen som ligger framför.

Skickar dig en varm kram om du vill ha.

Kan inte låta bli att skicka med en bild på solens sista värmande strålar häromdagen när jag tog en cykeltur med hunden strax innan skymningen föll. Det här är taget nära Rismåla göl

Ost och liljor

Solsken och värme. Ahh så skönt det är. Och efterlängtat.
Det har inte varit mycket av den varan under semestern, men nu har den kommit. Och den är så välkommen. Det finns de som suckar att det är "typiskt att det fina vädret kommer när det är dags att börja jobba". Men än sen! Ingen av oss jobbar dygnet runt. Det finns fortfarande tid att njuta av värmen. Man får hitta stunderna. Och inte vore det bättre att börja jobba med dagar av ösregn! Då blir man dyngsur på väg till jobbet, borde ta med torra skor eller kläder, och inte kan man gå ut och på lunchen och gotta sig. Nej. Jag är glad för solen och värmen även när jag jobbar.

Idag har varit en i många avseenden bra dag.

Jag jobbade i Kalmar vilket betyder kortare restid.

Eftersom jag hade en bunt papper att läsa och det är extremt folktomt på jobbet, satt jag ute större delen av förmiddagen och läste (och njöt av värmen).

Jag började dagen med ett möte med min terapeut. Det är bra och sätter igång nya tankar i min hjärna. Och får mig att försöka se (och använda) nya vägar och nya sätt. Idag uppmanade han mig att se mig själv som den viktigaste personen i mitt liv, att låta mig få utrymme och inte bara se till andras behov. Det där borde vara självklara saker, men inte för mig. Jag vet ju att det är så och kämpar med det hela tiden. Men ibland behövs nya formuleringar och nya infallsvinklar. Jag ska inte fördjupa mig mer här om samtalet.

Det sista som hände innan jag åkte hem var ett besök hos en vi kallar "osten" - en osteopat som jag får behandling hos. Jag vet inte riktigt vad hon gör men jag känner att jag mår bättre av det. Jag fryser inte lika mycket längre, det är verkligen livskvalité för mig! Hon har rätat upp min kropp (jag visste inte att jag var sned, men idag fick jag en underbar och obeskrivlig känsla i ryggraden när den högra sidan sträckte upp sig i nivå med den vänstra). Med sina händer, och med en del kosttillskott, gör hon underverk. Wow liksom.

Det enda jag la tid och kraft på när jag kommit hem var min väv. Jag har beskrivit den i ett tidigare inlägg. Det ger mig så mycket glädje. Så jag väver och väver och vill knappt sluta. Jag har redan gjort nästan tre fjärdedelar av min sjal.

Och så gick jag ut i trädgården för att fotografera den mest ljuvliga just nu. En grupp liljor vi fick från våra grannar förra sommaren. De kunde inte ha dem kvar för hon tålde inte den starka doften som de fick in i sovrummet. Jag är så glad att den ville trivas och blomma hos oss. Underbart vacker! Och doften! Obeskrivlig! Jag önskar jag kunde förpacka den och spara den till andra dagar, eller använda den som parfym, eller ge den vidare till andra. Jag ler bara jag tänker på hur det doftar på framsidan av vår trädgård.

Jobb

Semestern är slut.

Tidig morgon idag gick ganska bra trots att jag haft sovmorgon dagligen i flera veckor. Det svåraste var faktiskt att få i sig frukosten så dags.

Sitter på tåget. I tysta kupén som vanligt så jag kan slumra lite om jag vill.

Jag mår verkligen bra av att få ägna mig åt mina hobbys, göra saker i lugn och ro, ha tid för utflykter, fika och samtal mm. Det är stor skillnad på vad som prioriteras och hinns med de dagar jag jobbar mot de dagar jag är ledig.

Men nu är det dags för vardag igen. Lagom när sommarvädret äntligen verkar komma.

Men jag är lycklig. Jag har ett jobb. Dessutom är det ett jobb jag trivs mycket bra med. Och tillsammans med trevliga människor. Snart är jag där igen. Glad.

Ljusröd sjal

Jag köpte vävgarn på tradera för ett par år sen. Utan att riktigt veta vad jag köpte. Så jag fick bl.a. hem två koner mer väldigt tunt garn. Typ tunnare än sytråd. För några månader sedan började jag fundera på att väva en sjal av det.

Jag älskar sjalar och har massor av dem i olika material, tjocklek, färg och modell. Jag använder sjalar ofta eftersom jag är så frusen och som har en ömtålig nacke. Jaja, jag vet: En kollega för många år sen sa "Den dan en frisk fläkt övergår till att vara kyligt drag - den dagen inträffar ålderdomen".

Jag har en favoritsjal. Den är tunn och smidig och tar ingen plats i en väska, men den värmer och blir riktigt stor om man vecklar ut den helt. Med den som förebild planerade jag en egen sjal med mina tunna bomullsgarner i två beige nyanser som utgångspunkt. För att det inte skulle bli hur tunt som helst la jag till ett garn till, valde mellan blå och röd, men fastnade för röd. (Antagligen sätter jag upp en blå sjalväv senare.)

Tack vare favvosjalen visste jag vilka mått jag ville ha. Så måste jag börja räkna hur många trådar som skulle gå åt för att bli lagom tjocklek. Sen åkte jag hem till mamma för att varpa garn på hennes varpa. Jag hade lite, lite guldtråd och kunde inte låta bli att använda det också. Det visade sig att mamma hade likadan guldtråd som jag kunde få. En sjal i rött och med guld - det kan bli perfekt för mig.

 

Alla moment har gjorts med stor försiktighet eftersom trådarna varit så tunna och sköra. Det gick ändå bra. Ända tills jag skedat och alltså inte hade så många moment kvar. Då klantade jag till det så en massa solv ramlade av från sina käppar. Och jag fick ett mastodontjobb att återställa allt och dubbelkolla så inga trådar gick fel. Och då är det alltså drygt tusen trådar som ska stämma. Snacka om onödigt arbete. Men jag lyckades. Tills slut var det dags att börja väva och allt funkade som det borde.

Jag väver tuskaft med rosengång lite nu och då, när jag har lust. Tuskaft i samma färgblandning som varpen, rosengång i rött. Och så lite glitter ibland.

Två saker är dock svårt. Det ena är att slå tillräckligt löst, och lika löst hela tiden. På sistone har jag ju vävt med pinnar och mattvarp och då kan man banka på hur hårt som helst - och då blir det ju automatiskt lika hårt. Men nu ska det bli en mjuk, följsam sjal. Lätta slag alltså. Och det är svårt.

Det andra bekymret är att väven drar ihop sig och blir smalare än sina 60 cm. Kanterna blir fina, och det gör inget att slutresultatet blir lite smalare än tänkt. Men det är en väldig påfrestning på de yttersta trådarna när skeden tvingar ut bredden för varje tillslag. Jag törs inte riktigt använda en vävspännare för jag är rädd att dess taggar skulle ta sönder mina tunna trådar. Så Jonas uppfann en vänligare vävspännare. Men den är lite för vänlig, klämmer inte åt tillräckligt hårt för att ge önskad effekt. Men lite hjälper den.

Och det blir snyggt ändå. Jag har så roligt när jag väver. Och jag har en ny sjal att se fram emot! Härligt!

"Det är en kall sommar vi har"

Så säger dottern och jag till varann gång på gång och citerar därmed Ronja och Birk när de försöker intala sig att det fortfarande är sommar fast det egentligen är höst. "Kall" kan förövrigt ersättas med "regnig" eller "blåsig" och det är fortfarande sanningen hos oss och citat från boken/filmen. Det trista är bara att det gäller en tid som borde vara sommar. Idag, när vi för ovanlighetens skull satt ute och åt, funderade vi på hur många gånger vi gjort det i år, hur många gånger vi njutit i sommarrummet eller förberett mat i uteköket. Alldeles för få gånger för att mina batterier ska vara laddade med sol och värme så det räcker till nästa vår. Undrar om det inte måste bli en resa till varmare nejder nån gång i vinter. Vi får se...

Tomaterna har många gröna kart, men få som mognat fram. Så här års brukar vi vara mitt uppe i tomatsäsongen när allt vi äter innehåller tomater. Gurkor har vi fått några fler av, och squashen har mognat. Så visst finns det att glädjas över och äta av i trädgården.

Häromdagen plockade jag en bukett grönkål. Funderade nästan på att sätta den i en vas på bordet, men fullföljde den första planen och förvällde och frös för användning i vinterns grytor och wokar.

Och rabarbern är fantastisk, som alltid! Den ger massor, blommar aldrig och blir inte träig. Helt suverän! Tack Cia som gav oss plantorna för några år sen.

Potatis har jag odlat mycket i år, tre sorter, och de ger skörd. Jag har ju inte så stor erfarenhet av potatis, men tycker nog att det är ganska få knölar under varje planta. Men de är goda och jag är glad att få gräva upp dem och direkt laga till dem på olika goda sätt. Godast är nog ljummen färskpotatissallad.

Vitlök är också en ny erfarenhet för mig. Känns så lantligt charmigt att det hänger ett par hemgjorda vitlöksflätor i köket.