Blå vrå

Vårt kök har inget färgtema. Det är mest träfärgat, även nu efter att vi målat taket vitt. Men i ett hörn har det råkat samlas blå saker. Det gillar jag. Blå var länge min absoluta och enda favoritfärg. Sen blev röd den bästa färgen i flera år. Numera gillar jag starka färger i allmänhet.  

Vilka färger gillar du?

Det känns bra att det finns en blå vrå i köket.

Idag är det valborgsmässoafton men den firades utan eld. Dels för att det är så torrt i marken men främst för att smittspridningen av pandemin är hög och en därför inte ska umgås med andra än de vanliga. Så Jonas och jag firade i stillhet. Som traditionen bjuder så grillade vi. Vi dukade i växthuset och satt där tills kylan kom krypande och det blev dags att gå in. 

Fågelskådning

"Träsket" bakom vårt hus gillar vi mer och mer. Och vi är inte ensamma om att uppskatta det:

Jag tittade ut och noterade att gräsandsparet var kvar. De har synts flera dagar där de simmar omkring och plaskat så det går svallvågor eller är på stranden.
Det satt en skata i fläderbusken intill
och en sädesärla trippade omkring precis vid vattenlinjen.
I ett litet träd mitt i vattnet satt en svart och vackert skimrande fågel. Jag är alls inte säker, men kanske var det en stare eller koltrast.
Och på marken på andra sidan satt en gröngöling och drack vatten. 

Alla dessa såg jag alltså i och runt vårt träsk i precis samma ögonblick. Vilken artrikedom det finns där! Det är ju nästan så att en skulle bli fågelskådare?!

Alla dessa snören

 

Göra och göra om. Jag vet ju hur det ska göras - ändå blev det fel. Antagligen vred jag på instruktionen. Fel blev det i alla fall när jag knöt skaften till tramporna och lattorna. Det insåg jag direkt när jag gjorde de första inslagen. Bara att krypa ner under väven igen och göra om alltihopa. Åtta skaft som med åtta snören var ska kopplas till tramporna i rätt ordning. Alltså 64 snören och ringar. 

Nu tror jag det ska stämma.

Trädkramare

En gång i veckan har jag och mina närmsta kollegor "gå-möte". Vi promenerar var och en på sitt håll, men är uppkopplade och pratar hela vägen. Förutom att prata jobb händer det att vi pratar om det vi ser under våra promenader. Denna vecka ställdes frågan om vi såg några utslagna träd än. I samma veva passerade jag en gård där ett körsbärsträd just började slå ut. Så vackert!

Längs den rundan jag går finns det träd som ser ut att kramas. Inte bara två träd utan faktiskt två par kramande träd. Det ena paret vrider sig om varann en bra bit upp. Det andra paret är mer rakt hopvuxna. Båda är riktigt fina. 

De dagar vi inte har gå-möte försöker jag ta en liten promenad på lunchen. Idag var det nånting långt framför mig på vägen. Det måste ha varit sjöfåglar (änder tror jag) med ungar som var ute och gick. Naturen är fantastisk!

Tomater och potatis

Igår planterade jag ut alla våra tomatplantor på sin slutgiltiga plats i växthuset. (Nästan alla - det finns några som är sådda avsevärt senare och alldeles för små ännu). Först blev de lite chockade förstås, men sen verkar de nöjda över större utrymme. 

Det är ganska kort säsong för det lilla växthuset, men det är en viktig tid. Småplantorna får massor av ljus men är garanterade tillräcklig värme utan att vi behöver värma upp hela det stora växthuset. Nu var det dags att montera ner det och stuva undan till nästa vårvinter. 

Istället fick den vackra gamla trätunnan flytta in. På den ställde jag årets enda ampeltomat.

Jonas har den senaste tiden kört väldiga mängder jord till vårt nya potatisland bakom garaget. Fyrhjuling och släp har varit ovärderligt till detta. Igår stängde han grinden efter att ha tippat av och slätat ut det sista lasset. 

Så nu kan jag sätta potatis när som helst. De ligger i garaget och väntar. Men några potatisar har redan väntat alldeles för länge: Några av de potatisar vi tog odlade förra året var gröna när de togs upp så dem åt vi inte. Istället hamnade de i en påse i källaren för att vi skulle använda dem som sättpotatis nu i vår. De har vuxit monstruöst mycket och har groddar på över metern. 

Ny fågel

Jag älskar att vi har naturen utanför knuten! Idag när jag borstade tänderna tittade jag ut genom fönstret och såg ett par fåglar jag inte kände igen. Jag hämtade kikaren och kameran och ropade på Jonas. Han tittade en stund, googlade lite och gissade på skogssnäppa. 

...no title...

Jag har ingen övergripande rubrik för dessa bilder. De är bara en samling glimtar från de senaste dagarna. Små saker som är fina och som gjort mig glad och som jag därför vill dela med mig av.

Gott!

Så oerhört gott att vara tillsammans med en väldigt god vän igen! Pandemin har gjort att det är alldeles för länge sen vi senast umgicks. 

Vi samtalade om allt det där som är viktigt - om oss själva, om våra nära och kära, om kyrkan, om livet under pandemin - som om vi inte varit ifrån varann alls. Jag är så tacksam att jag har så goda vänner i mitt liv. 

Vi satt ett par timmar i växthuset medan vinden ven därutanför så det skallrade i rutorna. Solskenet gjorde det lagom varmt därinne. Katterna höll oss sällskap. Kaffe/te och varsin god bakelse gjorde inte stunden sämre. 

Potatisland

Nu har vi börjat bygga potatisland bakom garaget:
Många många tidningar las ut direkt på marken för att om möjligt kväva nässlor och kirskål.
Vattnade rejält för att få tidningarna att sluta tätt mot marken.
Ett lager flis för långsiktig näring. Tyvärr hade vi inte så mycket att det räckte till hela landet.
Och så ska det på "fuljord" på det. 
När potatisen sen lagts på jorden ska jag täcka med material från en skadad ensilagebal.

Nära 🥰

Över ett år har vi hållit avstånd, vidtagit alla upptänkliga försiktighetsmått och träffats ute eller i varsin ände i en stor lokal. 

Nu har det gått drygt två veckor sedan mamma och pappa fick sin andra vaccinationsspruta och Jonas och jag känner oss friska och har inte träffat så många de senaste dagarna. Så vi vågade oss på att träffas mer normalt. Vilken glädje det var att återigen få sitta runt ett köksbord alla fyra och bara vara tillsammans. Underbart!

Sen måste jag ju ner i källaren och titta på mammas vävar. Fantastiskt snygga mattor, och en vacker löpare med karelsk spets. Det sistnämnda har medfört en del pyssel för henne, men efter lite resonerande och funderande knöt vi till ett halvskaft som jag hoppas ska göra det mycket enklare. Bara en sån sak! Att få problemlösa och fixa tillsammans. Vad jag har saknat det. 

Till höger syns de solv som är fästade till skaft både över och under varpen, precis som det brukar vara. Till vänster halvskaftet som bara är fäst neråt. 

Alla trampor användes redan så vi behövde hitta på ett annat sätt att trampa ner skaftet. Vi band ett snöre från ände till ände på käppen och däremellan hängde snöret ner i en båge strax över tramporna. I den bågen får man sätta foten och trampa ner. Ett plaströr (ca 20 cm) uppträtt på snöret underlättade.

Jag ser fram emot att höra om mamma är nöjd med uppfinningen. 

Nyplanterade träd

En kväll efter jobbet hjälptes Jonas och jag åt att plantera de träd vi köpt för några dagar sedan. Det var verkligen en rolig syssla (och Jonas hade förberett genom att gräva alla gropar i förväg). Det känns så bra att "ge tillbaka" lite träd efter att vi tidigare tagit ner så många träd på gården. rätt på många sätt. 

Nu har gården ett vårdträd igen. Det känns väldigt bra. Det kommer att ta många år innan den vitstrimmiga lönnen kan mäta sig med den gamla askens storlek men vi gläds över ett vårdträd även om det är litet än så länge. Och då köpte vi nästan det största trädet på handelsträdgården...

På framsidan finns nu en "halv" allé. En rad av olika träd från entrén och upp mot huset. Viktoriaplommon, valnöt, persika och äpplet James Grieve. Och vill vi komplettera med fler senare så finns det plats för en rad till. 

Och det lilla aprikosträdet fick den mest skyddade platsen vi kunde komma på. Ett soligt läge och i lä för västanvindarna uppe bredvid huset. 

Hoppas alla våra nyplanteringar ska trivas. 

Köprusch

Oj vad hände där?! Det måste varit ett oerhört sug efter tomatplantor! För av de 59 plantor jag har till salu i år blev över hälften tingade på bara några timmar. Och småtomater är tydligen extra populära. Listan hittar du här om du vill kika

Det är nästan så jag funderar på om det är en affärsidé med plantor. Om jag, nästa år, ska odla extra många bara för att kunna sälja. Hittills har jag bara sålt av mitt överflöd: jag brukar så två (i undantagsfall 3) frön av varje sort jag själv vill ha. En planta av varje sort räcker för mig och resten säljer jag. Kanske ska jag så avsevärt fler för att kunna möta efterfrågan. Men det är ju ett pyssel med det, och tar självklart mer tid att ta hand om och skola om många plantor. Jaja, det tål att funderas på till nästa vinter. Vi får se hur det blir.

Imorgon ska jag till en gårdsbutik och köpa sättpotatis, måste bara gissa på hur stort vårt nya potatisland kommer att bli. De säljer sättlök också. Gul och röd brukar jag odla, men frestas att prova dras rosa lök samt banancharlottenlök. 

Gång

Jag har ju glömt visa bild på den färdiga stenläggningen i växthuset.
Ja, det är en bred gång. Men det är för att odlingslådorna ska vara lagom djupa så jag når över dem. Och det gör att vi får plats med en rad av krukor/hinkar mitt i växthuset.

Idag fick jag sällskap på min lunchpromenad. Busan följde med hela vägen. Trivsligt.

En liten bit i taget

Fem centimeter. Mer än så blir det inte på en dag. Det orkar inte nacken och axlarna med. Efter två dagar har jag alltså solvat tio centimeter, vilket är drygt en femtedel av vävens bredd. Det kommer att bli klart i sinom tid. 

Magnolia och sälg

Nu får det inte bli fler bakslag med vinter!

Rena godiset för nyvakna pollinatörer

Pådraget

Vi drog på den 17 meter långa väven som ska bli handdukar. Lite bråkade varpen med oss, men på det hela taget gick det bra. Det känns som rätt tid på året att sätta upp denna väven, färgen ger associationer till vår tycker jag. Det är visserligen bara vitt och gult, men ser  krispigt och nyutslaget ut. Nu ska jag solva och skeda närmare 1200 trådar så det lär ta ett tag.

Efter ett tips jag fått lät jag ett långt måttband dras på vid sidan av varpen,
 så jag lätt ska kunna se hur mycket som finns kvar.

Många lager av spröt blev det på garnbommen

Utelördag

Lördagen kom med solsken så vi var ute hela dagen även om det inte var särskilt varmt. Det blev mat lite för sent på kvällen, för ingen av oss ville lämna utomhuset och det vi höll på med. 

Vi fick en hel del gjort utan att stressa eller ta i för mycket. Det skänker mig sådan glädje att vi tillsammans tar hand om vår lilla gård. Steg för steg formar vi den till att att passa oss och våra behov och drömmar just nu. 

Jonas har grävt hål för våra nyinköpta träd (det är för väl att vi inte planterat dem än för igår var det nästan stormvindar och imorgon blir det snö). Han har också färdigställt staketet runt det som ska bli potatisland så att inte vildsvinen ska kunna promenera rakt in där. 

Jag har skolat om tomatplantor och en tidig gurka, och så har jag rensat i ett par rabatter. 

Hönsen fick massor av godsaker idag. Jag gav dem det sista fånget av torkade nässlor och sopade ur där det funnits. Av Jonas fick de flera fina grästuvor som blev mycket uppskattade. Och sen slängde jag in det ogräs jag rensat upp. Som tack fick vi extra många ägg idag.

Sammanfattningsvis verkar det som att vi är många som trivts idag. 

Men samtidigt har jag just idag sänt varma tankar och böner till två lärarkollegor. Den ena har förlorat sin far och den andre har fått cancerbesked i familjen. 

Aprilväder

Visst finns det glimtar av sol, men än så länge är det mest blåst, regn och kyla som april bjudit på. Snö och hagel har vi också fått. 

Men trots att vi inte tycker att det är nåt lockande vårväder så gör våren ändå framsteg hela tiden.
Dels märks det på blommorna: snödropparna är försvunna och blåsipporna har börjat mattas av. Istället brer vitsippor och blåstjärnor ut sig överallt och större lökväxter börjar titta upp ur jorden. Knopparna sväller på buskar och träd.
Men kanske är det på fågelsången som våren märks mest. Det är ljuvligt att ligga och morgna sig till ljudet av allehanda flygande musikanter och sångare. Både stare, koltrast och sädesärla är här.

En annan(-)dag

Annandag påsk vaknade jag med huvudvärk och kände mig lite skruttig. Efter ett par piller och två muggar kaffe gav sig huvudvärken men det fick ändå bli en dag med lugnt tempo. 

Aprilvädret som gav oss höststormar, vinterkyla och snöfall blandat med solsken inbjöd inte till att var utomhus och ökade inte lusten att utföra några stordåd. 

Istället höll jag mig inomhus. Jag har löst en hel del korsord idag. 

Jag gick ut till min vävstuga och glömde bort både huvudvärk och det ogästvänliga vädret. Jag vävde lite på ett sittunderlag och jag förberedde den senaste varpen så allt är klart för att den ska kunna dras på. 

Och så har jag knutit ihop effsingar. Inte för att jag har brist på vävgarn, men för att det känns bra att ta tillvara även sånt som blivit över. Effsingar är det som blir kvar av varpen när det inte går att väva längre. Jag använder dem till allt möjligt beroende på vilket material det är: Mattvarp är ju starkt så det fungerar bra till sånt som ska bindas ihop och hållas på plats. Cottolin och lin i många olika färger får bli pynt istället för presentsnöre. Och det tunna bomullsgarnet som jag har suttit och knutit ihop till en enda lång tråd med många knutar, den ska få bli inslag i en handduk.

Effsing (eller äfsing) är förresten ett ord som riskerar att tas bort ur Svenska Akademiens Ordlista. Så kan vi faktiskt inte ha det! Det är ju ett jättebra ord, som inte går att ersätta med något annat.

Påskdagsfika

Fortfarande på avstånd, på grund av pandemin som inte ger sig, men ändå tillsammans. Fika i all enkelhet tillsammans med mamma och pappa i växthuset. Det är sådan glädje att träffas. Vi är så otroligt rika som har dem. 

Bara glada miner

Pyttelitet påskpynt på vardera bordet