Ytterligare en otroligt varm dag. Vi skulle bli sex personer till middag och den största frågan gällde var vi skulle kunna sitta och äta utan att helt smälta bort. Vi möblerade och dukade långt ner i trädgården i skuggan av de stora björkarna vid entrén. Och började med en kall gazpacho till förrätt. Jag har varken ätit eller tillagat det förut men det blev ett uppskattat experiment. Kallt men med hetta.
18 småtomater och ett par stora, 1½ av våra relativt små gurkor, ½ gul lök, 1 pressad vitlöksklyfta, lite chiliflakes och en liten kub hemmagjord tomatpuré mixades noga. Under tiden tillsatte jag nån deciliter olivolja och en matsked vinäger samt lite grönsakssalt och lite vitpeppar. Serverades kall i dricksglas, dekorerade med en pyttetomat och några basilikablad, och till det bjöds nybakat surdegsbröd. Alla utom jag tyckte att det var mycket gott. (Jag tyckte det var för starkt.)
Som en corona-åtgärd la vi upp maten på tallrikarna och serverade så, för att inte alla skulle hålla i samma skedar. Kokt nypotatis, vår "gottegris", spagettipumpa med god italiensk ost och så lite grönsaker. Medan vi åt började det mullra på avstånd och mörka moln tornade upp sig. Och lagom som vi ätit klart ändrades vädret plötsligt. Mulet på hela himlen och rejäla vindbyar kändes svalkande och luften blev helt annorlunda. Någon enstaka regndroppe kändes. Utan brådska dukade vi av och flyttade oss och alla möbler upp på altanen under tak. Precis lagom i tid, för när vi satt där med kaffet kom regnet.
Bara nån timme senare var det helt vindstilla och strålande sol igen, men då hade kvällningen närmat sig och det blev aldrig så där pressande. Vi satt där och bara njöt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar