Vitt, vitt, vitt

Under morgonens hundpromenad gick jag och nynnade på en gammal barnsång:

En morgon när vi vaknar är hela världen vit
och vi förstår att vintern har kommit hit
Då går vi ut och rullar oss runt i mjuka snön,
sen far vi på en kälke rakt ut mot sjön
En snögubbe vi murar - han liknar mest ett troll
vi sätter dit som näsa en bandyboll
Sen bygger vi en lykta vid dörren till vårt hus
och tänder där om kvällen ett litet ljus

Jag ville stanna för att fota här och där. Hunden ville stanna för att nosa och kissa här och där. Vi var inte alltid (om någonsin) helt överens om var de bästa stopp-platserna var.

När vi lite senare körde mot Mönsterås började Jonas sjunga på "Hej mitt vinterland" och jag stämde in, men ingen av oss kunde särskilt mycket av texten. Tur ingen hörde oss ;)