Jag tror på solen
även när den inte skiner.
Jag tror på kärlek
även när jag inte känner den
Jag tror på Gud
även när Han är tyst.
De här orden lär ha ristats in (eller skrivits med blod) på en vägg i ett koncentrationsläger under andra världskriget.
Versen har jag läst och berörts av för länge sen, men den har fallit i glömska för mig. Idag blev jag påmind om den av http://www.kammebornia.se/
Så glad att få den upplyft i mitt inre igen.
Nu ska jag bära med mig den - och låta den bära mig - under dagar som kommer.
Ja, det är verkligen ord att bära med sig i sitt inre.
SvaraRadera