Snygg. Men inte enbart bra.

Kolla så snygg hon är! Vävstolen som jag kallar Anna-Lisa efter sin förra ägare. Hon är en rejäl och robust pjäs med tjocka trästycken. Men ändå utsirad och vacker, men svängda "armar" till slagbommen och små detaljer här och där. Hon är verkligen ingen dussinvara.

Men ändå åker hon snart ut. När jag vävt ner varpen som är uppsatt så är det slut med hennes liv som vävstol och hon får en helt annan funktion. Hon ska bli ställning till vår "hängstol" som vi brukar ha i trädgården på somrarna. De senaste åren har den hängt i oxeln, men nu får den snart ett eget stativ.

Jag tycker att vävstolen är besvärlig på flera sätt när jag väver och då hjälper det inte att den är snygg. Båda kugghjulen är svåra att hantera. Garnbommens för att det är stort och klumpigt, tygbommens för att den sitter dumt till på insidan av sidostycket. Dessutom kan man inte "komma in i" vävstolen eftersom den inte är öppen i sidorna, utan man får ligga/sitta obekvämt utanför och sträcka sig in för att knyta upp lattor och trampor.

Funktionen får vinna över skönheten.

Men jag tänker inte leta aktivt efter en ny vävstol att ersätta den här med. Jag tror jag klarar mig rätt bra med "bara" två. Och kanske dyker det förr eller senare upp en som jag inte kan motstå, vi får väl se.

Men än så länge fyller hon sin plats. Jag har ca 5 meter varp kvar.