Att skiljas är alltid lite svårt.
Även om man vet att man möts igen.
Och även om kommunikation sker mellan dessa möten.
Och det är ju precis så här det ska vara. Hon (och hennes bröder) lever sitt liv, på sitt sätt, på sin plats. Självständigt och fungerande. Och vi lever vårt. Då måste vi skiljas åt efter varje tid av gemenskap.
Och återseendets glädje förutsätter ju avskedets sorgstänk och saknadens längtan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar