Växtkraft

Somligt växer inte hur en än fjäskar och fixar för att de ska trivas. Mina krukväxter är exempel på sådant som inte direkt stormtrivs (utom orkidéerna för det trivs och blommar hela tiden).

Annat växer när det inte förväntas göra det. Och då kan det bli problem för den sakens skull.

Jag har en hel låda dahlia-knölar i källaren. De har visserligen stått för varmt under vintern, men hellre det än att de fryser ihjäl i garaget. Sedan ett par tre månader har de skjutit skott som har vuxit sig allt längre. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera dem när det är dags att sätta dem i jorden. Nu står lådan i växthuset för att de i alla fall inte ska behöva sträcka på sig ännu mer för att få ljus.

Förra sommaren skördade vi rätt mycket potatis. Fin och god var den.
Men några knölar var gröna, och några var så pyttesmå att de inte var lönt att använda. Dessa ratade potatisar slängdes i en hink som blev stående ute till långt in på hösten. Jag befarade nästan att de frusit. Men sen satte jag ner hinken i källaren och tänkte att KANSKE skulle jag kunna sätta dem till våren.
Nu tog jag fram hinken. Potatisarna hade halvmeterlånga groddar. Snacka om att de vill leva! Men det gick ju inte att hantera så långa, sköra skott. Helt bryskt klippte jag ner dem till ca 10 cm och la alla potatisar i jord för att förgro. När de så gärna vill leva måste jag ju ta hand om dem.

Men i mitt stilla sinne undrar jag varför jag köpte tre kilo dyr sättpotatis förra veckan. Var ska jag få plats med all denna potatis?