Plantbarnen fick alltså sällskap en stund. De får väl se det som kompensation för utebliven sång i morse.
Och hunden tog chansen att ligga på gräsmattan och lapa solsken och hålla koll.
Anledningen att jag kunde sitta i växthuset mitt på blanka för middagen är nämligen att min hals och min röst inte fungerar. Jag har ingen röst att sjunga med för plantorna. Men heller ingen röst att prata med. Och pratar gör jag om jag är på jobbet. Så idag valde jag att jobba hemifrån. Här hemma finns bara hunden att prata med och hon har överseende om jag är tyst. Ringer jobbtelefonen försöker jag svara (och göra samtalet kort). Men än så länge har den varit tyst. Däremot har mailboxen påkallat min uppmärksamhet.
Jag tror att jag aldrig haft så ont i halsen som idag så det är en välsignelse att inte behöva prata. Det är en fantastisk förmån att kunna jobba hemifrån om det verkligen behövs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar