Äggkoppar, påskpynt och ett par hästar

Jättetrevlig påskafton hemma hos mamma och pappa tillsammans med min syster och hennes ungdomar. Jätteroligt att träffa dem allihopa igen, länge sen alla var samlade.
Men "alla" var vi ju inte: mina tre ungdomar saknades. Och även om sällskapet var trevligt och skratten många, fattades mina ungdomar påtagligt åtminstone för mig. Undrar hur många år sedan det är att alla (ALLA) var samlade?

Nåja. Jag visste att de inte skulle vara med och gläder mig över oss som var det. Mycket god mat precis som alltid när mamma står för mathållningen. Skratt, knasiga samtal. Syskon som småkivas på skoj. Ett par ungdomar som sover i varsin soffa. Trängsel när många hjälper till i köket. Påskgodis. Frågespel i lag. Bevis på att man (en av oss i alla fall) kan svälja ett helt ägg!

 

Två äggkoppar kom med hem sen. Den lilla tanten med mössa som äggvärmare kommer jag ihåg från när jag var liten. Syrrans var blå och min var röd. Efter lite letande hittades även de tillhörande träskedarna. Kycklingarna är ingen varket syrran eller jag minns, men mamma trodde vi hade varsin så de fick också följa med.

På morgonen, innan vi åkte till dem fixade vi till en påskbukett och tog med. Pinnar fästes runt en cylindervas med hjälp av gummisnoddar som gömdes av snygga band. Lysande gula forsythia-kvistar och några påskliljor klipptes i trädgården och sattes i vasen. Ett par ägg med fjädrar i och en liten gul kyckling fick avsluta.

 

När skymningen kom var vi ganska få som satt kvar och språkade en stund. Vi pratade om gamla saker och ärvda möbler och dess historia. Kollade datum och förundrades över ovanliga namn i det handskrivna födelseregistret i pappas gamla, tjocka bibel.

Och när vi slutligen körde hemåt hade jag två dalahästar i väskan. De är visserligen mina ända sedan jag var barn men de har varit inhysta hos mina föräldrar och alltid stått på samma hylla. Undrar vad de ska få för placering här hemma.