Död och liv

Idag begravdes en av församlingens äldsta medlemmar. Det blev en ljus och vacker begravningsgudstjänst och minnesstund. Det som stod i centrum var tacksamheten över det som varit, vilan i att någon större bär oss, och hoppet om ett evigt liv och ett återseende. Även om jag inte hade någon väldigt nära relation till henne kändes det gott att vara med - att få hedra henne en sista gång här på jorden, att visa de anhöriga att hon var viktig i församlingen, och att få en större bild av vem hon varit.

Efteråt åkte Jonas och jag till Öland och tittade på blåsippor och vitsippor. Vi gick ett par små promenader i den vackra och pånyttfödda naturen. Ibland stannade vi upp för att fotografera. Och ibland för att lyssna på fågelsången: där fanns lärka, bofink och trastar. Vi uppfylldes av tacksamhet över att våren är tillbaka, att vi tagit oss igenom ännu en vinter och att livet återvänder i många avseenden så här års.

Holen

De senaste åren har jag varit i Tällberg flera gånger men inte förrän nu besökt det som heter Holen. Vi var bara där en kort stund och gick inte in i några byggnader (eftersom det var stängt) men ändå såg jag tillräckligt mycket för att rekommendera ett besök. Kolla bara på bilderna:

Våren startade traditionsenligt

Idag - just på tranedagen - började våren!

Ja det har väl funnits varma dagar tidigare också. Men idag var den första dagen som både var vårvarm och ledig.

Vi har varit i trädgården nästan all vaken tid. "Vårbruket har börjat" konstaterade Jonas. Han har gjort underverk med trädgården idag. Den ser snygg och välstädad ut efter att han har räfsat och räfsat och räfsat.

Jag har skolat om tomatplantor. Jag har hållit på i timmar och är ändå inte klar. Grälar lite på mig själv över att jag frångick min princip och sådde fler än två frön per sort. De flesta fröna har grott så jag har många många fler småplantor än jag behöver. Nästan 80 plantor har fått egen kruka. Och då är det bara 20 av mina 35 sorter som jag hanterat idag! Men jag konstaterar med viss lättnad att de återstående sorterna bara har 1-3 plantor av varje, så jag tror att jag gjort ca 2 tredjedelar av jobbet. Men då har jag inte räknat med chiliplantor och physalis.
Jag har stått i växthuset, i det starka solljuset och haft det varmt och skönt. Så glad över att ha ett växthus! Och nu när plantorna är så många och inte får plats inomhus är det bra att ha ett litet plast-växthus inuti det stora växthuset. Där inne står alla plantor tillsammans med ett termostatstyrt element. Får väl titta till dem nån mer gång ikväll och försäkra mig om att de har det bra. Det gäller att de trivs och växer för om två veckor ska jag stå på Desemåla vårmarknad och då vill jag ha friska och kraftiga plantor till salu. Vill du boka de tomatplantor du vill köpa så finns det en lista här: tomater-2017

Som så många andra avrundade vi dagen med att grilla, medan kylan kom krypande.
Och nu är det snart dags att släcka lamporna, tända en massa ljus och spela något sällskapsspel tillsammans. Det är så vi brukar göra när det är Earth Hour.

Styggforsen

Jag måste tipsa om ett utflyktsmål: Styggforsen nära Boda, nordost om Rättvik.

Du måste inte åka dit på vårvintern med decimeterdjup snö att klafsa i, isbelagda trappor och stigar och med forsen till största delen infrusen. Du kan lika gärna åka på sommarhalvåret när vattnet forsar fritt och när naturen grönskar. Men om du ändå väljer vårvintern - se till att ha med dig trevliga människor som sällskap och hjälp i halkan, och ta med matsäck lämplig att tillreda över öppen eld. Så gjorde vi och vi hade en alldeles fantastisk utflykt.

Alla mina ungdomar har sett Styggforsen och berättat om den så nog trodde jag att jag nån gång skulle se den. Att det blev denna tiden på året hade jag inte räknat med. Ibland är det kul med det oväntade. Sönerna tyckte vi skulle åka, och vi skulle grilla korv och koka kaffe över öppen eld. Sagt och gjort. Vi handlade det vi behövde, packade en ryggsäck och gav oss iväg.

Det fanns egentligen ingen snö i Dalarna när vi var där. Mer än just i området kring Styggforsen. Om det beror på att det ligger i en köldhåla eller om solen inte kommit åt att värma, vet jag inte. Men snö var det. Och is. Jag hade visserligen kängor på mig men fick snö i skaften många gånger och tappade ibland fästet på de isiga stigarna. Men jag hade två söner med näbbstövlar (som hade avsevärt bättre fäste och så klart inte fick snö innanför skaften) till hjälp så allt gick bra.

Vi började med att gå runt området. Det är ingen lång promenad. Men intressant. Här syns tydliga spår efter det meteoritnedslag som en gång för länge sen formade hela siljans-ringen. Det häftiga är att marken kantrat, liksom rest sig på högkant. De olika lager (avlagringar) som vår jordyta är uppbyggd av står här nästan lodrätt!

Vi tittade in i tomtarnas grotta, förundrades över mängden skägglav på träden, läste historien om hur Fogdeklippan fått sitt namn, fotograferade själva forsen från alla möjliga håll och gick längs åsen på Getryggen innan vi var tillbaka till startpunkten igen.

Sen tände vi vår eld, pratade och skrattade mycket, grillade korv medan kaffevattnet blev allt varmare i sin kanna som hängde på en gren över elden. Mysigt och mycket gott. Tänk att matsäck utomhus i trevligt sällskap kan vara så fantastiskt gott även om korv och pulverkaffe inte är en favorit i andra sammanhang!

Jordytan på högkant

Forsen var ganska infrusen, men måste vara mäktig när den flödar fritt 

Tomtarnas grotta

Fogdeklippan

Uppe på Fogdeklippan

Getryggen

Bästa sällskapet!

Grill-pinne-mästaren

Gryta eller soppa?

Fiskrätten vi åt idag var riktigt god. Vi åt den med pasta, men den funkar nog lika bra som soppa med ett bröd till. Som vanligt har jag inga exakta mått men vill ändå räkna upp ingredienserna och gissa lite på mängderna så jag kan göra något liknande igen

Fiskgryta/soppa

1½ riven morot
3 små rödlökar i bitar
2 små pressade vitlöksklyftor 

Fräses en stund (så det blir mjukt) i en blandning av flytande margarin och olivolja. Krydda med vitpeppar och salt (hemgjort med grönsaker). Rör ofta så det inte bränns.
Pudra över ett par msk vetemjöl och rör ihop. Späd genast med ett par dl mjölk, ca ½ dl grädde och en liten skvätt vitvinsvinäger. Häll också i en skvätt citron, någon matsked ungefär

2 portionsbitar av torsk skärs i mindre bitar
Ett par dl små gula tomater (styckfrysta går bra)

Häll i, och låt allt puttra försiktigt i 10 minuter under lock.

2 dl räkor tillsätts på slutet bara så de hinner bli varma men inte mer.
Ganska rikligt med klippt dill (bortåt 1 dl)

Servera med riven ost som en kan strö över.
Och antingen pasta eller bröd beroende på om du vill bjuda på fisksoppa eller fiskgryta.

Väv gånger tre

Jag testade att dra på en väv ensam, med hjälp av en provisorisk pådragningsknekt, och det gick förvånansvärt bra.Det var en del pyssel att dra på ensam - jag måste fixa och korrigera här och där, och flytta tyngden gång på gång. Dessutom var jag ovanligt noggrann och la in spröt ofta. Och det var en rätt lång varp så det tog sin tid.
Glad och nöjd när det var klart. Så nöjd över att vara färdig att jag glömde tänka! Så jag glömde skälet. Jag flyttade aldrig skälstickorna från sin plats precis bakom förskeden där de är under pådragningen, till sin vanliga plats på sträckbommen. Jag bara drog varptrådarna genom förskeden (och skälspröten) och knöt ihop dem i väntan på solvning. Och förlorade alltså skälet. Så oerhört klantigt!
Räknade med att jag skulle försöka plocka upp skälet så gott det kan gå. Men fick tipset att tejpa rejält där trådarna ligger över sträckbommen och solva utifrån det. Och varför inte?! Trådarna ligger fint och rätt så om jag tar dem därifrån borde det stämma, åtminstone ungefär. Och även i vanliga fall (när skälet är med) så händer det att trådar är tvinnade och i fel ordning. Skönt om det finns en enkel lösning. Återkommer med rapport om hur det funkar.

Mamma var här och bekantade sig lite med den rutiga mattväven. Hon har valt ut vilka inslag hon vill ha och det kommer att bli en matta med tre sorters trasor: en ljusblå, en mörkblå och en vit med svart mönster. Det kommer att bli snyggt. Jag ser fram emot att se den växa fram. Nu var hon här och testade med "fultrasor" bara för att ha koll på trampordning, inslagsordning och vad man kan behöva tänka på. Starten blir en annan dag.

Jag drömmer om att väva trekantig sjal, men har inte något plädgarn att använda. Häromdagen skickade jag ut en förfrågan om att köpa lite restgarner och idag var jag och hämtade en hel hög av ullgarn som jag kan välja mellan. Men välja! Hur ska det gå till! Jag plockade upp alla härvorna och  blev jätteförtjust. Jag vill ju ha alltihop! Så nu måste jag tänka lite, beräkna garnåtgång och fundera på om jag ska köpa alla härliga färger, eller lyckas med att avstå några.

Hav och rådjur

Vi åkte till stugan en liten sväng. Det var väldigt blått vid havet. Och ganska stilla. Långt där ute gick ett fartyg på väg norrut och inne vid stranden fanns en massa tång som tryckts in av vinterns vågor och vindar. På promenaden såg vi mycket vintergäck och lyssnade till talgoxens vårserenad. När vi körde därifrån såg vi sju rådjur på ett fält.

Bokrelease

I torsdags var vi med om något vi aldrig varit på förut. Vi var på bokrelease. Eller "släppfest" som det också kallades. Det var Katarina Harrison Lindberghs nya bok "Nordisk mytologi från a till ö" som uppmärksammades.

Vi jobbade båda två den dagen men kom iväg den tid vi hoppats på och kunde köra utan att stressa och kom till Lund i lagom tid för att hitta en parkeringsplats och sen stiga in i bokhandeln ca en kvart innan releasen startade. Först mingel med snittar och vin, sen presenterade Katarina boken med både en livfull och svulstig återberättelse av en fornnordisk guda-saga och med information om upplägg och innehåll. Sen avslutades tillställningen med att man kunde köpa böcker och få dem signerade.

Kvällen avslutades hemma hos Katarina och Dick med champagne (så klart), en bit mat och återseendets glädje.

Pinnar (eller Att klippa ner och snåla på varpen)

 

Det är så kul att väva grytunderlägg av pinnar. Men nu hade det blivit för tjockt på tygbommen så jag var tvungen att klippa ner det som var färdigvävt. Jag ville att så lite varp som möjligt skulle gå till spillo i den hanteringen och bestämde mig för att testa att limma. Jag har läst om det tidigare, men mindes inte exakt hur det stod så jag testade helt enkelt. Som vanligt alltså.

Så här gjorde jag:
Efter att det sista grytunderlägget var klart vävde jag några cm till. När jag klippte av varpen fanns det alltså några cm väv kvar i vävstolen. Den remsan strök jag lim på. Insåg att det kanske vore smartare att limma och låta torka innan jag klippte, men det får jag komma ihåg till nästa gång (det är därför jag skriver här). För att inte ha klibbigt lim som hamnade på fel ställen, och för att stärka upp ytterligare, tryckte jag fast några remsor mattrasor i limmet. Sen fick det torka till nästa dag.

När det torkat virade jag ett rep så att det fäste min limmade ände av varptrådar vid bomkäppen. Minimal åtgång på varp. Bara att börja väva igen. Nästa gång ska jag sätta de yttersta varven längre ut på remsan. Som det var nu så drogs ytterkanterna upp för mycket och jag behövde jämna ut med ett spröt innan jag kunde börja väva.

Jag vet inte riktigt hur mycket varp jag har kvar men några meter är det så än kan jag experimentera med material och inslagsordning för olika rutor och ränder.

En hel rulle av underlägg

Fållade och klara

Den där dagen då limmet torkade klippte jag isär alla grytunderlägg och sicksackade ändarna. Sen vek jag ändarna (fållarna) tredubbelt och sydde på maskin med tre-stegs-sicksack. Och så var grytunderläggen klara. Det blev 22 stycken. En i rep, sex i gullris, sju med kvistar från äppelträd och åtta av höstaster. Och i varpen som är kvar har jag redan gjort en till med rep och två med höstanemon. Nu måste jag klippa till lagom längder på pinnar innan jag kan fortsätta.