Styckarlärling för en dag

Styckarmästaren KG har styckat otaliga älgar i sina dar. Med ålderns rätt (86 år) har han dragit sig tillbaka, sålt bandsågen och tackar nej till de flesta förfrågningar om att stycka. Men till vår stora glädje säger han ja när vårt jaktlag ber om hans tjänster. Det är en liten klurig och glad gubbe, med intensiv blick och mycket humor.

När vi hälsat och språkat en stund frågade han mig om jag var beredd att hjälpa till idag. Och det var jag ju så klart. Vi är ju alla där för att hjälpa till på olika sätt. Men det visade sig att den frågan innebar att jag fick vara förste hantlangare och lärling. Vilken ära! Allt som det skulle göras två av, fick jag göra den ena. Han visade och förklarade allt noga för mig och sen litade han på att jag fixade det. Självklart tog det längre tid för mig än för honom, men det var bra för då kunde han passa på att sätta sig ett par minuter och vila.

Jag fick några fantastiska timmar ihop med denne styckarmästare. Jag som var inställd på att sitta med de andra och renskära en massa bitar till malkött fick alltså den mest varierande och lärorika uppgiften. Men det var inget latmansgöra - jag fick ta i och jobba hårt emellanåt.

Så himla roligt! Jag ångrar bara att jag inte filmade allt han sa och visade. Hoppas få en chans att göra det en annan gång.

Stort tack KG för förtroendet, för lärdomar och för småprat!

Första koppen med (inte bara) kaffe

KG och Jonas känner varann väl. KG jobbade mycket ihop med Jonas pappa Helle

En av alla små men välförtjänta pauser

Här finns uppgifter för alla...

...men också tid för prat, skratt, kaffe och vila. Vi hade ingen brådska

Vi tio i jaktlaget fick var och en 6,5 kg malkött (eller grytbitar) och 4-4,5 kg stekar. Detta var alltså en tjur som vägde minst 160 kg. När kvällen kom var allt förpackat och placerat i frysen, och Jonas och jag var lite  trötta i ryggarna. Nu är det dags att bjuda in till goda middagar och vara generösa med den rikedom vi har.

"Tjur ligger"

Älgjakt. En veckas semester mitt i hösten. Det är bra.
Det bjuder på mycket frisk luft, många naturupplevelser och lugn och ro i skogen, go gemenskap med de andra i jaktlaget.

Första morgonen var jag faktiskt pigg och vaken klockan fem. Det är INTE likt mig! En timme senare klättrade jag upp i mitt torn och inväntade gryningsljuset. Ett rådjur kutade förbi på avstånd, annars var det väldigt lugnt där jag satt. Nyponsoppa, mackor och kaffe behövs för att hålla kylan och tröttheten ifrån mig.

Strax före tio återsamling vid kojan där Uffe kokade ärtsoppa över öppen eld åt oss allihopa. Trots att det känns väldigt tidigt med sån föda redan på förmiddagen så smakar det ändå bra.

Sen hem ett par timmar för att rasta hunden, fixa nytt kaffe och sova en stund.

Tillbaka till skogen för eftermiddagspasset på passet. Vinden friskade i och tornet gungade lite, men är fast förankrat så det är ingen risk att det ger sig.

Precis innan vi skulle avbryta för dagen hördes ett rop på radion: "Tjur ligger".
Det var goda nyheter. Extra kul att det var en av våra bästa vänner som fick skjuta. Han är ny i jaktlaget så han började på bästa sätt.

Alla samlades på Norråkern för att gratulera skytten och ta några kort. När älgen tagits ur och dragits upp på ett släp för transport till logen var jag tvungen att avvika och missade jobbet och småpratet med att flå och hänga upp den. Men för de andra blev det en extra lång och trevlig dag i skogen.

Dagar i oktober

Häromdagen när vi var i skogen och letade efter svamp hittade jag blåklockor som nästan fick mig att undra om det verkligen är höst, eller om det är sommar. De stod i solen och lyste blå och vackra.

Solsken och fint väder gör naturen så vacker. Hög och klar luft är en av guldkornen med hösten. Här är "Birgittas torn" i eftermiddagsljus. Redo för älgjakt

Sen klippte jag bort plantor som gjort sitt och hittade en äppelgurka med getingmidja, fast den normalt sett är klotrund. Den hade inte valt så smart placering och jag var tvungen att dela den för att få loss den. Men lite roligt såg det ut. Och ganska häftigt hur en frukt kan anpassa sig så efter de förutsättningar som finns.

Sista versionen

Distanskursen i brickvävning gör mig helt biten. Jag längtar hela tiden efter nästa stund jag kan sätta mig och fortsätta väva. Nästan lite manisk.

Nu är det paus. För nu är det första bandet klart.

Jag ändrade antal varv innan jag bytte vridningshåll på brickorna. Så här blev den sista biten.
Nu ska jag bara klura ut om jag kan använda bandet (eller delar av det) till något. Och hur jag ska göra ändarna så det blir snygga avslut.

Äppelpajbuffé

Just nu är det äppelkakevecka på fiket på Kalmar läns museum. Jag gick dit ihop med kollegorna på sjöfartshögskolan. Buffén var uppdukad med många sorters pajer med äpplen. Även om en bara tar lite av varje är det så många att välja mellan så tallriken blir full, och vaniljsåsen rinner nästan över. Så fort ett fat var tomt bars det fram en ny paj, av en annan sort. Och alla var goda på sitt sätt. När vi gick därifrån var vi alla ganska mätta och väldigt nöjda. Och när vi gick tillbaka till jobbet sken höstsolen över stan och luften var hög.

Här hemma var det någon (läs Jonas) som var lite avundsjuk på att jag skulle mumsa äppelpajer. Så jag bakade åt honom i kvällningen. En sockerkaka med äppelklyftor, en vanlig smulpaj med äpplen under smuldegen, och en annan slags äppelpaj, med saftig deg i botten och lite flingsalt över äpplena.

Jonas tyckte alla tre var goda, men jag smakade inte - var inte så sugen på äppelpaj längre...

Höstfärgat brickband i flera varianter

Nu har det gått några veckor på distanskursen i brickvävning, och jag har kommit en bra bit på mitt orange band. Och massor har jag lärt mig genom att testa det ena efter det andra som ingår i kursen. Kursledaren lägger upp mycket information och inspiration, tips och förklaringar, bilder och beskrivningar. Superbra.

Jag har lärt mig göra snygga kanter på tre olika sätt. Och jämfört hur det är att väva med mjuk respektive hårt inslag, och att ha varpen hårt eller löst spänd.

Kolla på bilderna här nedanför. Det är samma band på alla bilderna. Men olika saker har jag förändrat och därigenom blir utseendet så olika.

Det här är utgångspunkten

Här testade jag att göra bandet bredare. Blev dubbelt så brett som innan

Väver tre inslag med vridning åt ena hållet och sen tre med vridning åt andra.
Äntligen ett mönster jag tycker om

Vred några brickor ett eller två varv extra så att de mörka maskorna kom i bredd.
Ett helt annat intryck 

Bytte ordning på några av brickorna och ändrade riktningen på maskorna.
Det här blev fint tycker jag

Samma mönster som ovan, men med en varptråd bortklippt från varje bricka

Återigen samma mönster. Men med två varptrådar borttagna. Nu syns inslaget mycket.
Men det var svårt att hålla styrsel på brickorna när trådarna inte drog dem jämt

Gottegris

Vår paradrätt när det gäller vildsvin är följande:

Lägg en skinkstek i en gryta och häll på vatten så det täcker. Låt koka upp och ta bort "skummet" innan du häller i salt, några lagerblad och kryddpepparkorn. Lägg på lock och låt koka tills köttet är genomkokt eller längre.

Ta upp köttet och skär i strimlor, ca en cm tjocka.
Lägg bitarna i en marinad och låt det stå nån timme eller ett par dagar, beroende på hur lång tid du har på dig. Woka/fräs köttet i marinaden och servera varmt eller kallt.

Marinaden har en bas av olja och varieras efter behag. Senast jag gjorde den blandade jag i soja, vin, nötfond, chiliflakes, salt, vitpeppar, fransk dragon, honung, torkad pulvriserad svamp och en klick smör.

Nästan glömda recept

Nu när det finns mycket skörd både på vår köksbänk och ute i trädgården, så går det åt tid och fantasi att ta hand om allt. En dag la jag många timmar på detta och fixade både det ena och det andra. Jag tänkte jag skulle skriva ner recept och kommentarer men orkade inte just den kvällen. Och nästa dag hann jag inte, och sen blev det inte av, och plötsligt hade det gått flera dagar och jag nu minns knappt ens vad jag gjorde den där dagen. Men försöker ändå:

Jag började med gyllenglass.
Mixade ca 150 g gyllenbär med 1,5 dl mjölk, 1 dl grädde, 0,5 dl socker och ett par tsk vanillinsocker och körde det sedan i glassmaskinen. Precis som sylten jag tidigare gjort på dessa gula goda bär, så blev glassen visserligen god, men smakade inte jättemycket gyllenbär.

När jag sköljt av mixern använde jag den till en omgång grönsakssalt. Jag hade i timjan, ett par små purjolökar som började se ledsna ut, och några mangoldblad. Jag tror att någon rädisa också slank ner, men är inte säker. Och så salt förstås. Sen plattade jag ut röran i tunna lager på ollorna i torken. Sen får torken stå i växthuset för att spillvärmen ska komma till nytta där.

Ett par dagar tidigare hade vi ätit spagettipumpa.
Första (och största) bekymret är att öppna den. Den är stenhård! Vass kniv, muskler och envishet behövs. Nästa gång ska jag testa med köttyxa tror jag. När pumpan är i två halvor skrapar jag ur kärnorna och det pumpakött de ligger i. Sen häller jag lite olivolja, salt och vitpeppar på snittytan och låter den suga åt sig lite innan jag lägger halvorna med snittytan ner i en långpanna med bakplåtspapper. In i ugnen i 180 grader i ca 35 minuter, kolla med provsticka om den är klar. Fruktköttet ska vara mjukt men gärna med lite motstånd.
Skrapa ur fruktköttet med en gaffel, det är alldeles trådigt. Blanda med riven västerbottensost och pressad vitlök. (Kanske olivolja också?) Salta och peppra om det behövs. Supergod att antingen äta som tillbehör, eller istället för potatis eller pasta till kött eller fisk.

Kärnorna sköljde jag av och lät torka till, sen rostade jag dem en god stund i torr stekpanna så de fick lite färg och smakade ljuvligt.

Det porösa pumpaköttet som finns i kärnhuset använde jag till en omgång snålröra. Förutom pumpakött och tomater hade jag i basilika, olivolja, salt, vitvinsvinäger och honung. Jag tror att rädisor, paprika och vitlök också var med.

Dyrt eller inte?

Den ammunition jag har till min "älgstudsare" kostar 450 kr för 20 skott. Jag tycker det är ganska dyrt men vet också att det finns de som är dyrare.

Men är det egentligen dyrt?

Räknar jag bara ammunitionen så blir det ett väldigt billigt pris för det kött jag får när jag skjuter ett djur. Ett skott på 22:50 inbringade häromdagen ca 30 kg kött. Enormt billigt alltså.

Om sanningen ska fram är det mycket mer som kostar: vapen, kikarsikte, lämpliga kläder, jakttorn, saltsten, kniv, hörselkåpor mm mm. (Och som jämförelse: ibland när en ska köra bil någonstans väljer en att bara räkna bränslekostnaden och bortse från inköpspris, värdeminskning, försäkring, skatt osv. Så visst kan en välja att bara räkna ammunitionen.)

Fast det klart: tiden är svår att bortse ifrån. Även om jag inte räknar alla de timmar jag sitter i ett jakttorn utan att skjuta, så går det åt tid. När djuret väl ligger där ska det forslas hem, tas ur och flås. Det tar ett par timmar. Efter några dagar ska det sen styckas och förpackas, och somligt ska malas. Vi är ju amatörer på området och gör så gott vi kan, så den hanteringen tar också några timmar.

En kväll när vi var klara och hade fått ner allt köttet i frysen kollade Jonas vad vildsvinskött kostar i en viltbutik: Färsen 130 kr/kg och större köttbitar kostade över 300 kr/kg! Det betyder att vildsvinet från häromkvällen kunde vi sålt för runt 6000 kr!!!

Plötsligt känns det inte så dyrt med ammunition...

Gris på Markalyckan igen

Senast jag var på jakt satt jag i ena änden av Markalyckan och såg ett vildsvin knata över åkern där den är som smalast, avsevärt närmare tornet i andra änden. Så den här gången valde jag den andra sidan, den närmast byn.

Där har stegtornet stått förut men nu är ett mer permanent torn placerat där. Jonas föreslår att det ska heta "Birgittas torn" eftersom jag gärna sitter där, och kommit till skott ett par gånger i sommar. Men det nya tornet är dimensionerat efter någon avsevärt större än jag. Trots att jag bara nådde golvet med tåspetsarna var stolen ändå för låg för att jag skulle få bra stöd över sargen. Antingen behöver tornet modifieras en hel del för att passa mig, eller också får vi kalla det "Röda tornet" eller något liknande. Men den här kvällen satt jag där.

Fullmånen, som jag tänkt skulle agera strålkastare åt mig, gömde sig i molnen mest hela tiden i början av kvällen. Strax före nio lämnade den molnen och lyste upp åkern framför mig. Men då var jag redan lite trött och ganska frusen och funderade på hur länge jag ville sitta där.

Redan från början insåg jag att jag valt fel torn igen. Jag hörde högljudda vildsvin från "Hästhagen" till och den ligger närmare "Tallen" i andra änden av åkern. Gång på gång hörde jag dem, ibland närmare och ibland längre bort. Men jag tänkte att de kan ju komma hit, så jag sitter en liten stund till. Och varje gång de hördes blev det ytterligare "en liten stund till".

Det är ett ljud som är rätt svårt att beskriva och lite obehagligt egentligen. Som en blandning mellan grymtning, vrål, skällande och skrik. Om jag trott att varulvar fanns, hade jag nog misstänkt att det var sådana som lät och skyndat hem. Men nu tror jag inte på det. Så jag satt och lyssnade på dessa otrevliga ljud. Och hoppades att det skulle komma närmare(!)

Och plötsligt var de närmare. I andra änden av åkern. I kikaren skymtade jag tre rätt stora djur som tycktes gruffa med varann. Och de hölls precis framför tornet som jag ratade denna kväll. Jaja, så kan det gå. Jag väntade en stund till.

Och sen kom de runt udden åt mitt håll. Siktade på en av dem, sköt och den föll på stället. När de andra sprang till skogs insåg jag att flocken varit större än de tre jag sett tidigare, jag både såg och hörde kultingar rusa iväg med de andra.

Men inte sprang de så långt. När jag klättrat ner ur tornet och kommit fram till det fällda djuret så hörde jag dem gruffa och skrika bara en liten bit in i skogen. Men den här gången var jag nöjd att de inte kom närmare igen.

Det var bara ett par plusgrader när jag körde hem vid tiotiden, för att gå en sväng med hunden, hänga på korgen bakpå bilen och vänta på att Jonas skulle komma från jobbet och följa med mig ut för att hämta grisen. Vi uppskattade vikten till ca 80 kg när vi hängde den i garaget och tog ur den.

Dagen efter tog jag sovmorgon en timme innan jag åkte till jobbet, och Jonas ägnade en del av förmiddagen åt att flå grisen och skicka trikinprov. Svaret kom bara timmar efter att de fått provet med posten: inga trikiner. Skönt.