Linet jag odlade förra året har legat länge och väntat på mig. Jag bråkade, skäktade och häcklade. Och jag spann grovt garn av häcklorna. Men sen tog det stopp. Jag vågade inte ge mig på att spinna av det "riktiga" linet, det finaste materialet. Jag har odlat nytt lin och rötat det, och jag har köpt mig en egen slända. Och jag har tittat på instruktionsfilmer om hur man ska spinna. Men lindockorna från i fjol har bara fått ligga där.
Häromdagen pratade vi lin i fikarummet på jobbet. Både odling och alla beredningssteg och allt bra man kan använda linet till. Kanske var det därför jag ikväll tog tag i det. Oj vilken trevlig kväll jag fick! Ett förvånansvärt tunt och jämnt garn formades under mina händer. Nästan av sig själv. Som om materialet ville bli garn.
 |
| Först breda ut det i tunna lager till en solfjäder |
 |
| Sen fästa det på ett linhuvud |
 |
| Resultatet |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar